Vad behövde hända?
Före den första synen och före återställelsen av evangeliet behövde världen förberedas.
Kyrkans återställelse inträffade inte första gången vår himmelske Fader och hans Son uppenbarade sig för Joseph Smith. Liksom marken behöver förberedas före sådden, behövde rätt näring ges till jorden innan Jesu Kristi kyrka kunde återställas.
I flera hundra år efter det stora avfallet (se ”Vad hände med Kristi kyrka?”, Liahona , feb 2005, s 12), förberedde Herren jorden så att han skulle kunna plantera sin kyrka på den. Han hade förberett en plats där kyrkan skulle tillåtas växa och en tid när människorna skulle vara redo att börja acceptera den.
Renässans och reformation
Under renässansen på 1300-talet började människor bryta sig loss från gamla tänkesätt. Vetenskap, konst, litteratur och många andra kunskapsområden började blomstra i Europa. Vägen öppnades för nya tankar, upptäckter och uppfinningar.
Alla dessa nya tankar tillsammans Bibelns ökade tillgänglighet tack vare ny tryckeriteknik, inspirerade många att bedöma vad de visste om och hur de kände för religion. Personer såsom John Wycliffe i England och Jean Calvin i Schweiz började ifrågasätta den kristna kyrkans religiösa bruk. De såg att kyrkan under deras tid och kyrkan under Nya testamentets tid inte var densamma.
Martin Luther var en annan av dessa så kallade reformatorer som såg att några av den kristna kyrkans tillvägagångssätt var felaktiga. Han var en religiös och lärd man och han ville ändra på de seder och bruk i kyrkan som inte stämde överens med Bibelns lärdomar. I ett försök att främja en diskussion om kyrkans bruk skrev Luther 1517 sina så kallade nittiofem teser och satte upp dem på dörren till en kyrka i Wittenberg i Tyskland. Detta var början på den protestantiska reformationen.
Luther uteslöts från den katolska kyrkan på grund av sina protestaktioner, men hans önskan att förändra kyrkans bruk så att de överensstämde med Bibelns lärdomar fanns kvar. Han banade väg för andra reformatorer genom många års arbete och genom sin översättning av Bibeln till tyska. Många följde Luther och andra som liksom honom kämpade för att reformera den kristna kyrkan eller upprätta nya kyrkor. Dessa människor kallades protestanter.
Några protestanter och andra grupper ville ha större religiös och ekonomisk frihet. Och med en stark upptäckaranda lämnade många människor Europa för att grunda kolonier på andra platser. En av platserna de åkte till var Amerika.
Frihetens land
Ända sedan tiden då Christofer Columbus seglade till Amerika hade människor varit intresserade av att komma dit. Nybyggare i Nordamerika grundade tretton kolonier och skapade så småningom en union som blev självständig från Storbritannien och alla andra länder. Detta nya land, Amerikas förenta stater, hade en grundlag som garanterade religionsfrihet.
I slutet av 1700-talet och i början av 1800-talet, vid ungefär samma tid som Förenta staterna etablerades som en fri nation, påbörjades en religiös väckelse i nordöstra delen. Profeten Joseph Smith sade angående detta: ”Där vi bodde [rådde det] stor upphetsning på grund av religion … I själva verket tycktes hela landsdelen gripen därav och stora skaror slöto sig till de olika religiösa partierna, vilket förorsakade icke så liten villervalla och strid bland befolkningen.” (JS skrifter 2:5)
På grund av den religiösa förvirringen som omgav honom, och manad av sin tro på skrifterna, gick Joseph till skogen i närheten av sitt hem 1820. Han bad för att få svar på sina frågor. Svaret på hans bön ledde så småningom till återställelsen av Jesu Kristi sanna kyrka i dessa sista dagar.
Den rätta tiden
Återställelsen av Jesu Kristi sanna kyrka kunde bara ske efter det att vår himmelske Fader hade åstadkommit allt som skulle göra det möjligt för hans kyrka att blomstra i ett förberett land. Renässansen, den protestantiska reformationen, etablerandet av Förenta staterna som ett fritt land och förberedelsen av en 14-årig pojke som hette Joseph, var alla en del av Herrens plan för att föra tillbaka fullheten av sitt evangelium till jorden, så att hans barn skulle kunna frälsas.
BIBELN
Före renässansen kopierades Bibeln sakta för hand. Kopiorna var dyra och skrevs på språk som de flesta inte kunde förstå. Så det var bara de rika, de välutbildade och kyrkans prästerskap som kunde anskaffa och läsa skrifterna.
När tryckpressen uppfanns omkring 1450 blev det möjligt att massproducera Bibeln. Denna massproduktion gjorde Bibeln billigare. Det lägre priset och nya översättningar gjorde skrifterna tillgängliga för många.
Den officiella engelska versionen av Bibeln som används av Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är King James-versionen. Mer än 50 kunniga bibelforskare arbetade i omkring sju år på King James-versionen med de allra bästa resurser till hjälp. Den publicerades 1611.
Joseph Smith läste i Bibeln 1820 när han kände sig manad att ”be till Gud”. (Se Jak 1:5.) Efter hundratals år av begränsad tillgång till skrifterna, kunde alla, även 14-åriga bondpojkar, läsa Bibeln och lära av den.
Många reformatorer ville förbättra den kristna kyrkan.
MARTIN LUTHER
Martin Luther, född 1483, är en av historiens mest betydande religiösa reformatorer, men han var inte den första. Martin var inte religiöst kunnig från början. Hans far ville att han skulle bli advokat, men Martin lämnade juristutbildningen för att gå i kloster.
Han studerade Bibeln i detalj och kom fram till att människan enbart blir frälst genom tro och inte av goda gärningar. (En uppfattning som den lutherska kyrkan fortfarande omfattar.) Hans kunskap om skrifterna fick honom också att ifrågasätta kyrkans ledare, som han ansåg var korrumperade. Och han var särskilt upprörd över försäljningen av avlatsbrev, som ansågs tillåta människor att köpa förlåtelse.
Martin Luthers studier ledde till att han skrev ett dokument som kallas de nittiofem teserna, vilka ifrågasatte kyrkans seder och bruk. Hans ansträngningar lade grunden för framtida reformatorer som fortsatte att arbeta för religionsfrihet i Europa.
CHRISTOFER COLUMBUS
Profeten Nephi skrev om Columbus, som han såg i en syn: ”Och jag upplyfte mina ögon och såg en man ibland folken, vilken var skild från mina bröders avkomlingar genom de många vattnen, och jag såg, att Guds Ande kom ned och påverkade denne man. Han begav sig ut på de många vattnen, till dess han kom till mina bröders avkomlingar, som voro i det förlovande landet.” (1 Ne 13:12)
I sin egen dagbok och i brev till andra skrev Columbus hur inspirerad han kände sig under sin resa till Amerika. Han sade: ”Vår Herre upplyste mitt sinne, sände ut mig på havet och gav mig en brinnande entusiasm för företaget … Vem kan tvivla på att den Helige Anden inspirerade mig?” (Citerad i Mark E Petersen, The Great Prologue [1975], s 26.)
Efter att ha varit ute till havs i flera veckor var Columbus besättningsmän trötta på att vänta på att de skulle hitta land. Columbus sade att om de inte hittade land inom två dagar så skulle de vända om och segla hem. Sedan bad han till Herren. Följande dag fick de syn på land – de hade hittat Amerika. Och många andra skulle komma till Amerika och bilda regeringar som skulle skapa ett fritt land.
UNIONENS FÄDER
Herren inspirerade människor i de tretton ursprungliga kolonierna i Amerika att skriva en oavhängighetsförklaring och bilda en regering. I Läran och förbunden 101:80 säger Herren att han ”gav … detta lands grundlag genom visa män, som jag uppreste för detta ändamål, och återlöste landet genom blodsutgjutelse”.
President Wilford Woodruff (1807–1898) talade om de goda män som hjälpte till att grunda Amerikas förenta stater: ”De män som lade grunden för denna amerikanska regering … var de bästa andar som himmelens Gud kunde finna på jordens yta. De var utvalda andar … [och] hade fått inspiration av Herren.” (Conference Report, apr 1898, s 89)
”Reformatorerna var pionjärer som röjde väg i vildmarken i ett desperat sökande efter de lärdomar som gått förlorade och som de ansåg skulle leda mänskligheten tillbaka till de sanningar som Jesus undervisade om, om man kunde finna dem.
John Wycliffe, Martin Luther, Jan Hus, Zwingli, Knox, Calvin och Tyndale var alla pionjärer under reformationstiden. Tyndales ord till sina belackare är kännetecknande: ’Jag skall göra så att en gosse som kör plogen vet mer om skrifterna än du gör.’ [Se Roger Hillas, ”The History of the Book”, Washington Post, 10 apr 1996.]
Sådana var de stora reformatorernas lärdomar och liv. Deras gärningar var heroiska, deras bidrag många, deras uppoffringar stora – men de återställde inte Jesu Kristi evangelium.”
President Thomas S Monson, förste rådgivare i första presidentskapet, ”De visade vägen”, Nordstjärnan , jul 1997, s 55.