2005
Audrey får en vän
Augusti 2005


FÖR SMÅ VÄNNER

Audrey får en vän

”Var … goda och barmhärtiga mot varandra.” (Ef 4:32)

Baserat på en upplevelse som författarens familj hade

Audrey kände sig rastlös. Det kändes som om sakramentsmötet aldrig skulle ta slut. Hon snurrade runt och satte sig på knä bakåt på bänken. Mamma fick henne att sätta sig ordentligt. Hon kanade ner på golvet och satte sig under bänken. Pappa lyfte upp henne och satte henne på bänken igen. Hon gjorde en grimas åt Rebekah, hennes storasyster. Rebekah lyfte pekfingret mot sina läppar och viskade: ”Shh!”

Audrey rynkade på pannan. Hon lutade sig framåt och tittade ner längs den långa bänken. Förutom Audreys familj var en gammal man den enda som satt på bänken. En käpp vilade mot hans ben. Audrey tittade på den gamle mannens käpp. Den var slät och blank. Hon tittade på hans händer som vilade på hans knä. Sedan tittade hon på hans ansikte. Han verkade lyssna på talaren, men när de andra skrattade så log han inte ens. Audrey tyckte att hans ögon såg ledsna ut.

Hon ville hjälpa honom. Sakta och försiktigt hasade Audrey ner från bänken. Tyst och vördnadsfullt gick hon på tå bort till den gamle mannen. Mamma och pappa såg henne gå iväg. Hon lade pekfingret mot läpparna och log mot dem. Sedan klättrade hon upp på bänken och satte sig bredvid den gamle mannen.

Han tittade ner. Audrey flyttade sig närmare och rörde vid hans rynkiga fingrar. Han öppnade handen och lade hennes lilla hand i sin. Audrey lutade huvudet mot den gamle mannens arm och tryckte försiktigt hans hand. ”Var glad”, ville hon säga till honom. Hon lutade huvudet bakåt och tittade upp i hans ansikte. Den gamle mannen log ner mot henne och blinkade.

Under avslutningspsalmen hörde Audrey att han sjöng. Hans röst var mörk och skrovlig, men Audrey tyckte inte att han lät ledsen. Efter mötet kom Audreys mamma och pappa fram och skakade hand med honom.

”Vi heter broder och syster Noe”, sade pappa, ”och det här är vår dotter Audrey”.

”Det var trevligt att träffas. Jag heter broder Campbell”, sade han.

Efter den söndagen bad Audreys föräldrar broder Campbell att sitta tillsammans med familjen under sakramentsmötet varje vecka. Audrey kände sig alltid mindre rastlös när hon satt bredvid broder Campbell. Och vad som var ännu bättre var att broder Campbell alltid log.

Lurley Noe är medlem i Chilhowee församling, Cumberlands stav, Knoxville, Tennessee.

Skriv ut