Bästa PLATSEN att vara på
För unga vuxna i Europa är institutets nya center det bästa valet.
För Vishakha började det i Indien. Det var där en vän till Vishakha Ram bjöd in henne till något som kallades ”institutet”. Hon tvekade eftersom hon egentligen inte tyckte att religion var något för henne, men till slut tackade hon ja. Under sitt första besök var hon med på en liten klass där eleverna studerade hur man förbereder sig för evigt äktenskap. Vishakha häpnade. ”De pratade faktiskt om sådana saker. Jag växte upp som hindu och vi har inget begrepp som kan liknas vid evigt äktenskap. Men i den här klassen var det så intressant, för allt var så rent och klart. Det var som att titta på pärlor. Det var verkligen vackert.”
Vishakha hade ingen möjlighet att bli medlem i kyrkan i Indien för hon åkte till Berlin som utbytesstudent. Men hon kom ihåg kyrkan och institutklassen som hon tyckte var så intressant. När hon hade kommit till Berlin ringde hon till missionärerna och de tog också med henne till institutet. Hon hade precis kommit i tid för att vara med om en stor förändring för institutet i Berlin. Kyrkan hade låtit bygga ut stavscentret för att skapa en ny institutbyggnad. Denna nya tillbyggnad har utrymme för sport, som volleyboll och basket, ett kök, ett sällskapsrum, ett bibliotek och flera klassrum. Byggnaden har nu blivit ett institutcenter, vilket är ett nytt initiativ inom institutprogrammet.
Ett varmt välkomnande
För lite mer än ett och ett halvt år sedan påbörjades ett stort experiment i centrala Europa. Frågan var: Hur kan kyrkans medlemmar stödja och stärka aktiva unga vuxna, aktivera dem som blivit mindre aktiva och locka fler personer i den åldersgruppen att bli medlemmar i kyrkan?
Svaret lyder: Nå ut till de unga vuxna. Ge dem en plats där de kan känna sig hemma, en plats där de kan umgås och en plats där de kan få undervisning.
Det första steget var att se till att det fanns en lämplig byggnad för en mängd olika aktiviteter och klasser. På kort tid öppnades fyra sådana byggnader. Dessa fyra centrer kallas institutcentrer och finns i Köpenhamn, Berlin, Hamburg och Leipzig. Ännu ett center öppnades senare i Düsseldorf. Och nu är flera andra på gång. Dessa centrer är öppna antingen hela dagen eller hela eftermiddagen och kvällen. Ungdomarna kan bara komma förbi, delta i klasser och aktiviteter, använda biblioteket och datorerna för studier eller laga middag tillsammans så att de inte behöver åka hela vägen hem för att sedan komma tillbaka till en lektion. För en del är det för långt för att de ska hinna åka hem efter skolan eller jobbet och sedan hinna tillbaka till en institutklass eller aktivitet.
Ett — institutcenter — är platsen där mycket händer. Det är en vänlig, välkomnande plats dit unga vuxna kan komma för att lära, få vänner med samma tro och känna sig hemma medan de blir fullt aktiva igen. Det är också en plats dit missionärerna kan ta undersökare i samma åldersgrupp.
Äldste Karl och syster Deanna Webb, missionärsparet som kallats som områdessamordnare för dessa centrer, säger: ”Hit kan ungdomarna komma och delta i olika sorters aktiviteter. Det är en plats där de kan få vänner och känna Anden. Det är en plats som hjälper dem att komma tillbaka till kyrkan.”
Ett annorlunda missionsarbete
Institutets mål att nå ut till ungdo- marna med hjälp av dessa centrer innebär missionsarbete. Varje center tilldelas ett eller två par missionärer och ett äldre missionärspar. De ska inrikta sig på ungdomar mellan 18 och 30 år — aktiva, mindre aktiva och ickemedlemmar. Därför har centrerna — som är en gemensam satsning av stavarna och kyrkans utbildningsverksamhet — byggts i städer där det finns universitet och ett stort antal unga vuxna.
Bara det att det finns en särskild plats för ungdomar har redan gett resultat i missionsarbetet. Äldste Webb berättar om två missionärer som var på ett universitetsområde och kontaktade studenter i unga vuxna-åldern. De fick blankt nej av de tio första som de kontaktade. Sedan ändrade de taktik och berättade om det fina nya centret i närheten för unga vuxna där det fanns en mängd olika aktiviteter och klasser. Missionärerna rapporterade att de hade haft riktiga samtal med 28 av de 30 personer de kontaktade.
Zula Tenges är en ung kvinna som missionärerna gjorde intryck på. Hon hade kommit till Tyskland från Mongoliet. Hon ville lära sig engelska och upptäckte att det erbjöds en sådan kurs i institutet. ”Det var gratis”, säger Zula. ”Det tyckte jag om. Jag träffade några äldster och de undervisade mig om kyrkan. Jag var egentligen inte intresserad av religion, men jag ville veta mer om kristendomen.”
Zula, som är 21 år och numera tillhör Tiergartens församling, drogs in i aktiviteterna och vänskapen hon fann i Berlins institut. ”Det var så roligt på institutet. Jag har så många vänner. Många av dem är nu på mission. Det var en jättebra plats att lära känna kyrkan på.” Zula döptes för lite mer än ett år sedan.
En 40-årig kärleksberättelse
En av fördelarna som Christina Marinkovic, 23 år, från Tiergartens församling ser med att ha ett äldre missionärspar i centret, är det exempel som dessa medlemmar med så lång erfarenhet i kyrkan är för de unga vuxna.
Christina kom först till institutet tack vare sin syster. ”Jag var inte intresserad först”, säger Christina, ”men det kändes bra. Det kändes bra att se ungdomar som fattar bra beslut och gör det som är rätt. Och de har roligt. De har roligt utan alkohol. Det var som ett litet underverk för mig. Nu är jag likadan.”
Christina har lärt känna äldste Thomas och syster Marilyn Alexander, missionärsparet som tilldelats hennes center. ”De gör institutet så mycket bättre. Vi har ett bra exempel på hur det är att vara gift så länge. Det är bra för mig att se att man och hustru kan vara lyckliga i 40 år och förälskade i varandra. Det flörtar fortfarande med varandra. Det är så gulligt att se.”
Birgit Pless, 24 år, från Dahlems församling instämmer: ”Institutet är en härlig plats och har en fantastisk anda. Vi har ett äldre missionärspar där och de är underbara. Man känner sig avslappnad och glad där.”
Och institutet uppfyller omedelbara behov. I Hamburg arbetade en ung man på att bli aktiv igen. Han var arbetslös och missionärsparet tillbringade en hel del tid med att hjälpa honom skriva sin meritförteckning på datorn. Han kände sig hemma med dem och i institutcentret och blev helt aktiv igen.
En ung man som hade stationerats i Leipzig i militärtjänsten hittade centret och började komma regelbundet till klasser och aktiviteter. Militärlivet var så annorlunda mot livet därhemma att han längtade efter att vara tillsammans med personer som hade samma normer. ”En kväll”, säger äldste Griffiths, ”kom han precis när centret höll på att stängas. Vi frågade honom varför han hade brytt sig om att komma när det var så sent. Han svarade: ’Jag var tvungen att komma. Jag behövde det.’”
Tillbaka till Vishakha
Bara ett och ett halvt år efter sitt dop kallades Vishakha, 26 år, från Lankwitz församling som institutets elevrådspresident. Nu finns det aktiviteter eller klasser nästan varje kväll i veckan i institutcentret i Berlin. Hon deltar i kursen om kyrkans historia tillsammans med 25 andra elever. För deras institut, säger Vishakha, ”är klassen jättestor”. Hon vill få igång fler aktiviteter, fler chanser att gå på museer och konserter, fler roliga aktiviteter som att spela spel, kanske en filmkväll, och fler vittnesbördsmöten. ”Än så länge”, säger Vishakha, ”har vi inte haft någon danskurs. Det vill vi ha.”
Institutcentren börjar ge resultat. Unga vuxna har en tillflyktsort, en plats som uppfyller deras behov. Om de är de enda medlemmarna i sin familj kan de vara med på hemaftnar i centret. Om de behöver ha någon som de kan vända sig till och få goda råd så kan de hitta ett lyssnande öra. Om de vill ha roligt utan att vara rädda för att normerna bryts så finns det sådana aktiviteter i centret. Och när de vill lära sig mer om Herren och hans kyrka så kan de gå en kurs.
Institutcentren är där för att hjälpa till med det som det finns behov av. De har blivit trygga tillflyktsorter från livets stormar, en plats att känna frid på.
TILLVÄXT OCH UTVECKLING
”Vi vill skapa en unga vuxna-kultur i institutcentren”, säger Horst Gruse, institutchef i Berlin. ”Stavscentret byggdes om och ett institut lades till. Byggnaden finns där för nästan 120 unga vuxna i staven.
Ett äldre missionärspar verkar som ledare. Vi har hemaftnar och kurser i religion, ledarskap, förberedelse för äktenskap och skriftstudier. Det finns praktiska kurser där man tar upp de levande profeternas lärdomar, engelska och andra språk, samt missionsförberedelser. Vi ber återvända missionärer att hålla dem. Och vi har ett sportcenter, danser, grillfester, tjänandeprojekt och större evenemang som konserter och föreläsningar.
Vi har sett en ny entusiasm för arbetet och en särskild betoning på det nya initiativet med mindre aktiva och ickemedlemmar.”