Jag har hittat den!
Oavsett om vi söker information om våra släktingar på en kyrkogård, på Internet eller bland bleknade gamla papper så får vi hjälp av Herren.
Ända sedan Grace Dywili Modiba och hennes mor och systrar döptes 1984 har Grace intresserat sig för släktforskning.
”Jag samlade ihop det jag kunde från fastrar, mostrar, farbröder, morbröder och andra släktingar”, säger Grace, som är medlem av Atteridgevilles församling i Pretoria stav i Sydafrika. ”Men jag kom hela tiden till återvändsgränder när jag försökte få tag på information om min morfars farföräldrar. Svaret på mina böner började komma en måndagsmorgon 2001 då min mamma ringde och berättade att min kusin hade dött.
Vi ordnade så att vi kunde åka på begravningen som skulle hållas i området där mina föräldrar föddes. Eftersom det ligger omkring 20 mil norr om Atteridgeville, nära gränsen till Botswana, hade vi sällan besökt det området.
Jag åkte dit med min mamma och två systrar på fredagen, dagen före begravningen. När vi kom hem till min moster sent den kvällen var huset fullt av släktingar och vänner. När vi var färdiga med förberedelserna för begravningen var vi trötta men vi hade ingen plats att sova på. En av mina kusiner inbjöd oss att sova hemma hos henne, om vi inte hade något emot den långa promenaden dit. Vi tackade ja. Det var väldigt mörkt ute, men det fanns ingen trafik och vi kände oss trygga och fridfulla. När vi hade kommit fram somnade alla snabbt.
Morgonen därpå var jag den första besökaren som vaknade. Min kusin var redan uppe och i full gång. Hon gav mig vatten som jag kunde tvätta mig med och när jag var klar kände jag mig manad att gå ut.
Jag gick några meter bort från huset och blev förvånad över att se två gravstenar i trädgården. Jag gick sakta fram emot dem och blev häpen och glad när jag såg att det var min morfars farföräldrars gravar. Där stod namnen och datumen som jag så gärna ville ha! Jag sprang snabbt tillbaka in i huset och berättade ivrigt för min kusin om min upptäckt och hur länge jag hade sökt efter dessa förfäder.
När jag tänker tillbaka på dessa händelser i dag så inser jag att allt händer av en anledning. Jag vet att Gud lever och att Jesus är min Frälsare, och jag är tacksam att de har lett mig till denna information.”
Sådana upplevelser inträffar hela tiden för dem som flitigt söker efter sina förfäder. Äldste Melvin J Ballard (1873–1939) i de tolv apostlarnas kvorum vittnade om ”att era dödas ande och inflytande vägleder dem som är intresserade av att hitta dessa uppteckningar. Om det finns något på jorden som har med dem att göra, så kommer ni att hitta det … Men ni måste påbörja arbetet.”1
Här följer några exempel på tillfällen då Herren hjälpte sökare att hitta uppteckningar med de namn, datum och platser som behövdes.
En cowboy rider på Internet
LeAnn Coshman, föreståndare för släkthistoriska centret i Santa Maria i Kalifornien, skriver: ”Liksom de flesta släkthistoriker har jag några fantastiska berättelser att återge om oväntade lösningar och förlorade familjer som återfunnits. Men det är en som jag särskilt tänker på.
Det var marknad i staden och vi hade satt upp ett bås med ett stort plakat där det stod: ’Släkthistoriskt center: Familjen är evig.’ En ovårdad cowboy stod och tittade på materialet på bordet. Jag gick fram till honom och frågade om jag kunde hjälpa honom söka efter någon av hans förfäder. Eftersom han var blyg och dessutom hade svårt att tala, var det lite svårt att kommunicera. Han antydde att han inte visste något om någon av sina förfäder och sade: ’Jag vet inte ens om min mamma och pappa lever.’ Med det uttalandet fick han min fulla uppmärksamhet. Han sade att han som tonåring hade lämnat sitt hem under dåliga omständigheter. Han hade tävlat i rodeo allt sedan dess, men hade nu ’slagit sig till ro en smula’. Han var gift och hade två barn.
Jag bad honom att sätta sig bredvid mig vid en av datorerna. Jag sade att vi normalt sett inte söker efter levande personer, men jag erbjöd mig att hjälpa honom titta i ett dödsregister för att se om hans far hade dött. Eftersom hans far hade ett ganska ovanligt namn trodde jag att det skulle vara lätt att hitta honom. Vi var tacksamma att vi inte hittade honom, för det betydde förmodligen att han fortfarande levde.
Efter att ha sökt en del på Internet hittade jag lite information om cowboyens far, bland annat hans nuvarande adress och telefonnummer. Han stirrade på datorskärmen och sade flera gånger: ’Jag kan inte fatta det. Det där är min pappa.’ Jag försökte uppmuntra honom att ringa sin far, men han sade: ’Det kan jag inte göra. Pappa kommer aldrig att prata med mig. Kanske mamma, men inte pappa.’ Jag skrev ut informationen och gav den till honom. Jag föreslog att han skulle skriva ett brev om han tyckte det kändes obehagligt att ringa. Jag sade att oavsett de omständigheter som rådde när han lämnade hemmet så borde han be sina föräldrar om förlåtelse och säga att han saknade dem. Jag försökte uppmuntra honom genom att förklara att hans föräldrar skulle vara glada att få veta att de hade barnbarn.
När han gick iväg höll jag en tyst bön för honom. Jag förväntade mig inte att få veta vad som hände sedan, men två dagar senare var cowboyen tillbaka och stod på samma ställe. Jag skyndade fram till honom med handen utsträckt och konstaterade mer än frågade: ’Du ringde!’
Han sade: ’Ja, och de stod utanför min ytterdörr klockan 6 i morse!’
Han försökte uttrycka sin tacksamhet men hade svårt att få fram orden. Så jag sträckte ut min hand ännu en gång och sade att han inte behövde säga något — jag förstod helt och hållet. Han höll fast min hand och ville inte släppa den, och jag gick lite närmare för att ta emot kramen som jag förstod att han ville ge mig.
Jag är tacksam att jag hade möjlighet att hjälpa denne man att hitta sina föräldrar. Jag har fått ett nytt perspektiv på ett välkänt skriftställe: ’Han skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder.’ (Mal 4:6)”
Ett dammigt papper
Angel Daniel Gatica från Villa Elvira församling i Villa Elvira stav i La Plata, Argentina berättar om ett tillfälle då Anden ledde honom till en uppteckning han behövde:
”När min hustru och jag var på besök hos min familj i centrala Argentina bestämde vi oss för att besöka en av min mors mostrar. Jag visste att flera av hennes numera avlidna syskon hade bott hemma hos henne under de senaste fem åren. Jag bad till Herren att han skulle bereda vägen för mig i släktforskningsarbetet.
När vi kom dit kändes det som om tiden stod stilla. Inte en enda koffert eller resväska hade flyttats från den plats där hennes syskon hade ställt dem. Hela förmiddagen försökte jag övertala min moster att låta mig gå igenom dem, men det ville hon inte. Efter lunchen sade hon att jag kunde gå igenom en av dem. Jag höll en tyst bön för att få inspiration. Jag valde en. Sedan öppnade jag den mycket försiktigt och drog ut det ena gulnade papperet efter det andra.
Inom några minuter hade jag hittat ett gammalt häfte med alla personuppgifter om min mors mosters bror. Jag fortsatte leta och hittade andra papper med information om min mosters andra syskon. Det såg ut som om de övriga resväskorna var fulla av gamla tidningar och tidningsurklipp. Jag lade tillbaka allt och stängde resväskan, men Anden manade mig att titta igen. Jag öppnade resväskan ännu en gång. Jag vände försiktigt väskan upp-och-ner och lät papperna falla ner i en hög.
Överst på högen med tidningar och nyhetsurklipp låg nu ett gammalt men välbevarat dokument. Jag vecklade försiktigt ut det och läste: ’Födelseattest tillhörande Guadalupe Sepúlveda.’ Det var min mormors far som hade fötts ett århundrade före mig.
Jag sprang fram till min moster och visade det för henne. Hon hade aldrig sett det förut och höll i det försiktigt.
’Min far höll det här i sina händer’, viskade hon. Sedan tryckte hon dokumentet mot bröstet och grät. När hon gav tillbaka det till mig lovade hon att jag skulle få det när hon hade dött.
Det enda jag saknade nu var födelsedatumet för en av min mors morbröder. Jag undrade om denna stora familj skulle förbli ofullständig.
Min hustru och jag skulle just gå och vi tackade min moster för hjälpen. När vi gick genom den långa hallen insåg jag att jag hade glömt något. Jag sprang tillbaka och öppnade snabbt dörren. I luftdraget som uppstod flyttades en liten, gammal korg med dokument som legat orörda sedan många år. Jag stannade till och tittade. ’Vad är det här för papper?’ undrade jag. Under dammet kunde jag se ett datum.
Mycket försiktigt blåste jag bort dammet och vecklade ut dokumentet. På detta ömtåliga och bortglömda manuskript kunde man fortfarande läsa födelsedatumet som jag behövde. I den stunden kände jag Anden genomborra mitt hjärta så starkt att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna.
’Tack, min son, för att du besökte mig’, sade min gamla moster.
’Tack för att jag fick komma hem till dig’, svarade jag.
Jag kysste henne på kinden. Det var sista gången jag fick chansen till det i detta livet. Tack vare min mosters hjälp och Herrens inspiration har hela min mormors fars familj beseglats för evigt.”
Och så rullar släktforsknings- och tempelarbetet vidare. Det ena vittnesbördet om gudomligt ingripande efter det andra bärs av dem som får hjälp medan de flitigt söker efter sina förfäders namn, datum och hemorter. Herren förser oss verkligen med utvägar och medel så att vi kan hitta den information vi behöver. Och som resultat blir alla välsignade.