En inbjudan till aktivitetsdagen
”Samla och förena Guds … barn.” (Joh 11:52)
”Kom ihåg att det är aktivitetsdag efter skolan idag”, sade mamma vid frukosten.
Clarissa suckade. ”Jag vet.”
”Vad är det?” frågade mamma. ”Jag trodde du tyckte om aktivitetsdagarna.”
”De är okej”, sade Clarissa.
”Kommer du ihåg hur glad du var att få gå på dem när du fyllde åtta?” sade mamma. ”Och du tycker ju om syster Cobian.”
”Hon är toppen”, sade Clarissa. ”Det är bara svårt, för Ashley och jag är de enda som kommer. Jag tycker om Ashley, och hon är alltid snäll mot mig. Men hon är nästan 12 och jag har just fyllt 9. Jag vet egentligen inte vad jag ska säga till henne. Det är inte så roligt.”
Mamma lade armen om Clarissa. ”Jag är ledsen att det är svårt ibland. Vi har en liten primärgrupp och inte så många flickor, men du får säkert roligt i eftermiddag.”
Efter skolan gick Clarissa ett kvarter bort till kyrkan där aktivitetsdagen skulle hållas. Syster Cobian och Ashley hälsade glatt på henne. Efter inledningsbönen sade syster Cobian: ”Jag frågade Primärs president vilka flickor som är med på listan men som inte kommer till aktivitetsdagarna. Jag har listan med flickornas namn och deras telefonnummer. Jag tänkte att om vi ringer till dem före varje aktivitetsdag så kanske de kommer.”
”Det var ett jättebra förslag!” utropade Clarissa. ”Det skulle vara roligt om fler flickor kom hit.”
Syster Cobian log. ”Jag är glad att du tycker om förslaget för jag skulle vilja be dig att ringa till flickorna före nästa aktivitetsdag.”
”Mig?” Clarissa svalde. Hon var inte så säker på att hon ville det. Syster Cobian gav henne listan. Hon kände alla flickorna från skolan och några av dem kom till kyrkan ibland. Men det skulle kanske kännas lite skrämmande att ringa och bjuda dit dem.
”Vill du göra det?” frågade syster Cobian.
Clarissa tittade på listan igen. Några av flickorna var i hennes ålder. Aktivitetsdagen skulle bli mycket roligare om de kom också. ”Javisst”, sade hon.
Clarissa ringde till alla flickorna på listan före nästa aktivitetsdag. Hon lämnade meddelanden till eller pratade med alla. Det var inte svårt alls.
Nästa dag i skolan frågade Olivia, en av flickorna som Clarissa hade pratat med, om de kunde gå till aktivitetsdagen tillsammans. Clarissa blev jätteglad! Efter skolan gick Clarissa och Olivia till kyrkan tillsammans. När de kom in i primärrummet log syster Cobian glatt mot dem.
Före följande aktivitetsdag ringde Clarissa alla flickorna igen. Olivia var ivrig att få komma tillbaka. Chelsea sade att hon också skulle komma. Eftermiddagen därpå var Clarissa så glad när hon gick till möteshuset med Olivia och Chelsea.
Den kvällen berättade Clarissa för sin mamma hur rolig aktivitetsdagen hade varit med fler flickor. ”Jag önskar bara att Madison kunde komma”, sade Clarissa. ”Hon är min bästa vän.”
”Varför kan hon inte det?” frågade mamma.
”Mamma, hon är inte med på listan. Hon är inte medlem i kyrkan.”
”Det har ingen betydelse”, sade mamma. ”Du gör missionsarbete när du bjuder med henne. Du är redan en missionär eftersom du uppmuntrar Olivia och Chelsea att komma.”
Clarissa tänkte på det. När det var dags att ringa aktivitetsdagsflickorna igen ringde hon också till Madison. Madison frågade sin mamma om hon kunde följa med och hennes mamma sade ja. Clarissa kunde knappt tro hur lätt det hade gått. Hon undrade varför hon inte hade bjudit med Madison för flera månader sedan!
På aktivitetsdagen den veckan hade syster Cobian något spännande att berätta. Nästa aktivitetsdag skulle en speciell gäst komma och lära dem hur man dekorerar tårtor. Clarissa och Madison log mot varandra. Det lät roligt! När de gick hem sade Madison: ”Tack för att du bjöd med mig. Jag vill komma nästa gång och dekorera tårtor.”
Redan nästa dag berättade Clarissa för alla sina vänner i skolan om tårtdekorationsaktiviteten. Madison hjälpte till. Många av hennes vänner sade att de ville komma.
”Det kanske kommer 15 flickor till nästa aktivitetsdag”, sade Clarissa till sin mamma.
”Femton!” utropade mamma. ”Var hittade du så många flickor?”
”Jag har bjudit alla flickorna i min klass”, sade Clarissa.
”Vad bra!” sade mamma. ”Men det är bäst att du talar om det för syster Cobian så att hon är beredd på att det kommer så många.”
Clarissa ringde till syster Cobian och berättade hur många flickor hon kunde vänta. På aktivitetsdagen var det fullt av flickor i primärrummet som pratade och skrattade medan de dekorerade tårtor. Syster Cobian blinkade åt Clarissa och log glatt mot henne.
Efteråt hjälpte Clarissa syster Cobian att städa. Hennes vän Emily kom för att säga hej då. ”Tack”, sade hon blygt till syster Cobian. ”Är det okej om jag tar med mig min storasyster och mina två kusiner nästa gång?”
Syster Cobian log. ”Det skulle vara jättekul, Emily”, sade hon.
Clarissa kunde knappt bärga sig till nästa aktivitetsdag!
Illustrationer Jennifer Tolman