Budskap från första presidentskapet
Den första synens dyrbara frukter
När jag växte upp i Tyskland gick jag i kyrkan på många olika platser och under olika omständigheter — i enkla små rum, i imponerande villor och i mycket funktionella, moderna kapell. Alla dessa byggnader hade en viktig sak gemensam: Guds ande var där. Vi kände Frälsarens kärlek när vi samlades som grens- eller församlingsfamilj.
Möteshuset i Zwickau hade en gammal luftdriven orgel. Varje söndag utsågs en ung man till att pumpa den kraftiga hävstången till bälgen som försåg orgeln med luft. Redan innan jag bar aronska prästadömet fick jag ibland den stora äran att hjälpa till med den här viktiga uppgiften.
Medan församlingen sjöng återställelsens vackra psalmer pumpade jag av alla krafter så att orgeln inte skulle bli utan luft. Organisten visade tydligt med sin blick om jag skötte mig bra eller behövde jobba hårdare. Det var ett hedersuppdrag på grund av betydelsen av denna syssla och det förtroende som organisten visade mig. Det var underbart att kunna uträtta något och att få ett ansvar och vara en del av detta stora verk.
Ytterligare en förmån åtföljde det här uppdraget: Orgeltramparen satt på en plats som gav honom utsikt över kyrkfönstret med målat glas som prydde främre delen av kapellet. Glasmålningen föreställde den första synen: Joseph Smith knäböjer i den heliga lunden och ser upp mot himlen, mot en ljuspelare.
Medan församlingen sjöng psalmer, eller under medlemmarnas tal och vittnesbörd, tittade jag ofta på denna skildring av ett ytterst heligt ögonblick i världshistorien. För mitt inre öga såg jag hur Joseph fick kunskap, vittnesbörd och gudomlig undervisning och blev ett välsignat redskap i vår himmelske Faders hand.
Jag kände en särskild ande när jag såg på den vackra scenen i fönsterbilden, hur en troende gosse i en helig lund hade fattat ett modigt beslut att uppriktigt be till vår himmelske Fader — en Fader som lyssnade och kärleksfullt svarade.
Andens vittne
Här var jag, en ung pojke i efterkrigstidens Tyskland, i en stad i spillror, hundratals mil från Palmyra i New York i Nordamerika och mer än hundra år efter det att det hade hänt. Genom den Helige Andens allomfattande kraft kände jag i mitt hjärta och sinne att det var sant, att Joseph Smith verkligen såg Gud och Jesus Kristus och hörde deras röster. Guds ande lugnade min själ i dessa unga år med en förvissning om att detta heliga ögonblick verkligen hade skett, att det resulterade i begynnelsen av en världsomfattande rörelse, förutbestämd att ”rulla fram tills den har uppfyllt hela jorden”. (L&F 65:2) Jag trodde på Joseph Smiths vittnesbörd om hans härliga upplevelse i den heliga lunden, och i dag vet jag att det är sant. Gud har återigen talat till människan!
När jag ser tillbaka är jag så tacksam för alla vänner som i min ungdom hjälpte mig få ett vittnesbörd om Jesu Kristi återställda evan-gelium. Först trodde jag på deras vittnesbörd, och sedan fick jag Andens gudomliga vittnesbörd i mitt sinne och hjärta. Jag räknar Joseph Smith bland dem vars vittnesbörd om Kristus hjälpte mig utveckla mitt eget vittnesbörd om Frälsaren. Innan jag insåg att Anden vittnade för mig att Joseph Smith var en Guds profet, kände mitt unga hjärta att han var en Guds vän och därför helt naturligt också min vän. Jag visste att jag kunde lita på Joseph Smith.
Skrifterna lär oss att andliga gåvor ges till dem som ber till Gud, som älskar honom och som håller hans bud. (Se L&F 46:9.)
”Alla har inte fått varje gåva sig given, ty det finns många gåvor, och åt var och en är en gåva given genom Guds Ande.
Åt några är en given, och åt andra är en annan given, så att alla kan få nytta därav.” (L&F 46:11–12)
I dag vet jag att mitt unga vittnesbörd drog stor nytta av profetens Joseph Smiths vittnesbörd och av många vänner i kyrkan som visste ”genom den Helige Anden … att Jesus Kristus är Guds Son, och att han blev korsfäst för världens synder”. (L&F 46:13) Deras goda exempel, kärleksfulla omsorg och hjälpande händer välsignade mig så att jag fick ännu en särskild Andens gåva när jag längtade efter ljus och sanning. Den beskrivs i skrifterna: ”Åt andra är det givet att tro på deras ord, så att även de kan få evigt liv om de förblir trofasta.” (L&F 46:14) Vilken underbar och dyrbar gåva detta är!
Trons gåva
När vi verkligen ödmjukar oss välsignas vi med denna gåva, att ha tro och hopp om sådant som inte syns men är sant. (Se Alma 32:21.) När vi prövar de ord som ges till oss genom skrifterna och de levande profeterna — även om vi bara har en önskan att tro — och inte motsätter oss Herrens ande, så utvidgas vår själ och vårt förstånd upplyses. (Se Alma 32:26–28.)
Frälsaren själv förklarade tydligt denna barmhärtiga princip för hela världen i sin stora förbön, som inte bara bads för hans apostlar utan för alla heliga, och även för oss i dag, var vi än bor. Han sade:
”Inte bara för dem ber jag, utan också för dem som genom deras ord kommer att tro på mig.
Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig.” (Joh 17:20–21; kursivering tillagd)
Det är så Joseph Smiths första syn blir till välsignelse för oss personligen, för vår familj och till sist för hela den mänskliga familjen: Vi kommer till tro på Jesus Kristus genom profeten Joseph Smiths vittnesbörd. Profeter och apostlar genom mänsklighetens historia har fått gudomliga manifestationer liknande Josephs. Mose såg Gud ansikte mot ansikte och fick veta att han var en Guds son ”i [hans] Enföddes avbild”. (Mose 1:6) Aposteln Paulus betygade att den uppståndne Jesus Kristus visade sig för honom på vägen till Damaskus. (Se Apg 26:9–23.) Denna upplevelse ledde till att Paulus blev en av Herrens stora missionärer. När den mäktige kung Agrippa hörde Paulus vittnesbörd om sin himmelska vision under rättegången i Caesarea, medgav han: ”Du [är nära] att övertala mig och göra mig till kristen.” (Apg 26:28)
Och det var många andra forntida profeter som också bar mäktiga vittnesbörd om Kristus. Alla dessa manifestationer, forntida och nutida, leder dem som tror till den gudomliga källan till all rättfärdighet och allt hopp — till Gud vår himmelske Fader och till hans Son Jesus Kristus.
Gud har talat till Joseph Smith i vår tid i avsikt att välsigna alla Guds barn med sin barmhärtighet och kärlek, också i tider av osäkerhet och otrygghet, med krig och krigsrykten, med naturkatastrofer och personliga katastrofer. Frälsaren sade: ”Se, min barmhärtighets arm är uträckt mot er, och den som kommer tar jag emot.” (3 Nephi 9:14) Och alla som tackar ja till denna inbjudan ska bli ”omslutna av hans kärleks ojämförliga frikostighet”. (Alma 26:15)
Genom vår tro på profeten Josephs personliga vittnesbörd och på den första synen blir vi, genom djupgående och uppriktiga studier och böner, välsignade med en fast tro på världens Frälsare, som talade till Joseph ”på morgonen en härlig, klar dag, tidigt på våren artonhundratjugo”. (Joseph Smith—Historien 1:14)
Tro på Jesus Kristus och ett vittnesbörd om honom och hans allomfattande försoning är inte bara en lära av stort teologiskt värde. Sådan tro är en universell gåva, härlig bland jordens alla kulturella regioner, oavsett ras, hudfärg, språk, nationalitet eller socioekonomiska omständigheter. Man kan med förnuftets hjälp försöka förstå denna gåva, men de som känner dess verkan allra djupast är de som är villiga att ta emot dess välsignelser genom att leva ett rent liv och följa den sanna omvändelsens väg och efterleva Guds bud.
Tacksamhet för en profet
Då vi minns och hedrar profeten Joseph Smith fylls mitt hjärta av tacksamhet mot honom. Han var en god, ärlig, ödmjuk, intelligent och modig ung man med ett hjärta av guld och en orubblig tro på Gud. Han var redbar. Som svar på hans ödmjuka bön öppnades himlarna återigen. Joseph Smith hade förvisso sett en syn. Han visste det, och han visste att Gud visste det och han kunde inte förneka det. (Se Joseph Smith—Historien 1:25.)
Genom hans verk och offer har jag nu en sann kännedom om vår himmelske Fader och hans Son, vår Återlösare och Frälsare, Jesus Kristus, och jag känner den Helige Andens kraft och har kunskap om vår himmelske Faders plan för oss, hans barn. För mig är detta sannerligen den första synens frukter.
Jag är tacksam över att jag tidigt i livet välsignades med en enkel tro på att Joseph Smith var en Guds profet, att han såg Gud Fadern och hans Son Jesus Kristus i en syn. Joseph Smith översatte Mormons bok genom Guds gåva och kraft. Det vittnesbördet har bekräftats för mig gång på gång.
Jag vittnar om att Jesus Kristus verkligen lever, att han är Messias. Jag har ett personligt vittnesbörd om att han är hela människosläktets Frälsare och Återlösare. Jag fick denna kunskap genom Guds andes obeskrivliga frid och kraft, och mitt hjärtas och sinnes önskan är att rent och trofast tjäna honom nu och för evigt.
Det är så Joseph Smiths första syn blir till välsignelse för oss personligen, för vår familj och till sist för hela den mänskliga familjen: Vi kommer till tro på Jesus Kristus genom profeten Joseph Smiths vittnesbörd.
Tro på Jesus Kristus och ett vittnesbörd om honom och hans allomfattande försoning är inte bara en lära av stort teologiskt värde. Sådan tro är en universell gåva, härlig bland jordens alla kulturella regioner, oavsett ras, hudfärg, språk, nationalitet eller socioekonomiska omständigheter.
Mitt hjärtas önskningar, av Walter Rane, med tillstånd av kyrkans museum för historia och konst
Fotoillustrationer Matthew Reier; Han har uppstått, av Del Parson