Kom lyssna till en profets röst
Hjälp till att bota
Från ett tal under generalkonferensen i april 2007.
President Monson vittnar om att vi har rätt att få hjälp av Herren.
Under andra världskriget ordinerades jag till äldste — en vecka innan jag påbörjade min militärtjänst i flottan. En medlem av biskopsrådet kom till tågstationen för att ta farväl. Strax innan tåget skulle gå tryckte han en bok i min hand: Missionärens handbok. Jag skrattade och sade: ”Jag ska till flottan — inte på mission.” Han svarade: ”Ta den i alla fall. Den kan komma väl till pass.”
Det gjorde den. Under grundutbildningen gav vår kompanichef oss anvisning om hur man bäst packar kläder i en stor sjömanssäck. Han sade sedan: ”Om ni har ett hårt rektangulärt föremål som ni kan lägga i botten av säcken, håller det era kläder bättre på plats.” Jag tänkte: ”Var ska jag få tag på ett hårt rektangulärt föremål?” Plötsligt kom jag ihåg Missionärens handbok. Och där låg den under tolv veckor, längst ner i sjömanssäcken.
Kvällen före vår julpermission var det tyst i barackerna. Plötsligt märkte jag att min kamrat i våningssängen bredvid mig — Leland Merrill, en medlem av kyrkan — stönade av smärta. Jag frågade: ”Vad är det, Merrill?”
Han svarade: ”Jag är sjuk. Jag är riktigt sjuk.”
Timmarna gick och han jämrade sig allt högre. Plötsligt viskade han i sin förtvivlan: ”Monson, är inte du äldste?” Jag medgav att det var så, och han vädjade: ”Ge mig en välsignelse.”
Jag blev ytterst medveten om att jag aldrig hade gett någon en välsignelse. Min bön till Gud var ett rop på hjälp. Svaret kom: ”Titta längst ner i sjömanssäcken.” Så klockan två på natten tömde jag säcken. Jag tog sedan med mig Missionärens handbok till nattlampan och läste om hur man välsignar sjuka. Etthundratjugo nyfikna matroser tittade på när jag gav välsignelsen. Leland Merrill somnade innan jag hade hunnit packa tillbaka mina saker.
Morgonen därpå vände sig Merrill mot mig och sade med ett leende: ”Monson, jag är glad att du har prästadömet!” Hans glädje överträffades bara av min tacksamhet — tacksamhet inte bara över prästadömet utan över att jag var värdig att få den hjälp jag behövde i nödens stund.
Om vi är ute i Herrens ärenden har vi rätt att få hjälp av honom. Jag har fått hjälp av honom många gånger i mitt liv.
Foto David Newman; illustration Michael T Malm