Jag ska aldrig gå på hemlärarbesök igen!
Christine Francom, Kalifornien, USA
Min femtonårige son gladde sig åt allt som hände i hans liv — vänner, skateboardåkning, bilar och hans övningskörningstillstånd. Men han var inte särskilt glad över sitt ansvar som hemlärare.
Jag blev nedstämd en söndag när han sade: ”Hemlärarbesök är ett slöseri med tid. Jag ska ringa min rådgivande och säga att han får skaffa någon annan för jag tänker aldrig gå på hemlärarbesök igen!”
Men innan han fick möjlighet att hitta prästadömsrådgivandens namn i församlingsregistret ringde telefonen. Det var hans nya hemlärarkamrat broder Bernd Suckow som pratade med stark tysk brytning.
”Toby, jag kommer och hämtar dig med en gång”, sade han. ”Du är min nya kamrat och jag tänkte att vi kunde göra några besök. Blir det bra? Okej. Hej då.”
Broder Suckow var antingen inspirerad att inte vänta på något svar eller så antog han att Tobys förvånade tystnad betydde att han gick med på det. Oavsett vilket knackade det på dörren tio minuter senare. Innan Toby kunde protestera drog en översvallande man ut honom och tryckte en nyckelknippa i hans hand.
”Heter du Toby? Trevligt att träffas”, sade broder Suckow. ”Toby, det är sabbatsdag i dag och jag testkör bilar som yrke. Jag tycker inte det är bra att jag kör på sabbatsdagen eftersom det är mitt yrke. Kan du hjälpa mig? Har du fått övningskörningstillstånd? Kan du köra oss till våra hemläraruppdrag?”
Toby bara gapade när han fick se en sportbil av senaste modell som broder Suckow testkörde den veckan. Han insåg snabbt att han nästan hade gått miste om vad som verkade bli ett minnesvärt hemläraruppdrag.
När de kom tillbaka en kort stund senare visade Toby en del ny datautrustning för broder Suckow och snart pratade de om de senaste trenderna inom teknologi. När broder Suckow skulle åka sade han: ”Jag tror det blir bra om vi fortsätter våra hemlärarbesök nästa söndag. ”Vad säger du, Toby?”
Tobys lillebror utbrast: ”Kan jag också få vara hemlärare?”
Toby tvekade aldrig när det blev dags att gå ut på hemlärarbesök med broder Suckow. Efter några månader handlade hemundervisningen inte längre om de fina bilarna som han fick köra. I stället hade broder Suckow blivit en verklig vän, och Toby hade lärt sig hur viktig hemundervisningen var för familjerna de besökte.
Broder Suckow och hans hustru Barbara återvände så småningom till Tyskland. Vår stav saknade dem storligen. Jag ska aldrig glömma broder Suckows stora exempel på kärlek till en ung man vars vittnesbörd om hemundervisning behövde en knuff.