Varför dessa tempel?
Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heligas tempel är heliga byggnader där eviga frågor besvaras.
Tempel är platser där våra frågor om livet får eviga svar
Har det någonsin funnits en människa som, i en stund av lugn själviakttagelse, inte har funderat över livets stora mysterier?
Vem har inte frågat sig: ”Varifrån kommer jag? Varför är jag här? Vart är jag på väg? Vilket förhållande har jag till Skaparen? Kommer döden att ta från mig de relationer som jag värderar så högt i livet? Vad händer med min familj? Kommer det att finnas någon tillvaro efter denna, och om det är så, kommer vi att känna varandra där?”
Svaren på de här frågorna finns inte i världens visdom. De finns endast i Guds uppenbarade ord. Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heligas tempel är heliga byggnader där dessa och andra eviga frågor besvaras. Varje tempel är invigt som ett Herrens hus, en helig och fridfull plats, åtskild från världen. Där undervisas om sanningar och där utförs förrättningar som ger kunskap om eviga ting och motiverar dem som deltar att leva med insikt om sitt gudomliga arv som barn till Gud och medvetna om sina möjligheter som eviga varelser.
Templen är unika i sitt syfte och till sin funktion och skiljer sig åt från alla andra religiösa byggnadsverk
Dessa byggnader, som skiljer sig åt från de tusentals vanliga kyrkobyggnader som finns runtom i världen, är unika i sitt syfte och till sin funktion. De skiljer sig från alla andra religiösa byggnadsverk. Det är inte storleken på byggnaderna eller deras arkitektoniska skönhet som gör dem unika. Det är arbetet som pågår innanför deras väggar.
Att man uppför vissa byggnader för särskilda förrättningar, som skiljer sig från vanliga gudstjänstlokaler, är inte något nytt. Det gjordes i det forna Israel, där människorna dyrkade Gud regelbundet i synagogorna. Deras mer heliga platser var först tabernaklet i ödemarken med dess allraheligaste, och sedan en följd av tempel, där särskilda förrättningar utfördes och där endast de som uppfyllde bestämda krav fick delta i förrättningarna.
Det är likadant idag. Innan ett tempel invigs inbjuder Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga allmänheten att gå igenom byggnaden och bese den invändigt. Men när det är invigt blir det Herrens hus, fyllt med en så helig atmosfär att endast medlemmar med god ställning i kyrkan tillåts komma in. Det är inte en fråga om hemligheter. Det är en fråga om helighet.
Tempeltjänsten rör oss alla som medlemmar i Guds eviga familj
Det arbete som pågår inom dessa byggnader visar Guds eviga syften beträffande människan, som är Guds barn och skapelse. Till största delen gäller tempeltjänsten familjen. Den gäller var och en av oss som medlem i Guds eviga familj och var och en av oss som medlem i en jordisk familj. Den rör äktenskapsförbundets och familjens helighet och eviga natur.
Den bekräftar att varje man och kvinna som fötts till jorden är ett Guds barn, begåvad med något av hans gudomliga natur. Upprepandet av dessa grundläggande och fundamentala lärdomar har en välgörande inverkan på de personer som tar emot dem. Medan lärdomarna framställs på ett språk som är både vackert och uttrycksfullt, börjar deltagaren inse att eftersom varje människa är barn till en himmelsk Fader, tillhör var och en en gudomlig familj. Följaktligen är alla varandras bror eller syster.
När den skriftlärde frågade Frälsaren: ”Vilket är det största av alla buden?” svarade han: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. Detta är det första budet.
Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv” (se King James Bible, Mark 12:28, 30–31).
Den undervisning som ges i de nutida templen betonar på ett kraftfullt sätt detta det mest grundläggande begreppet angående vår plikt mot vår Skapare och vår nästa. Heliga förrättningar förstärker denna förädlande filosofi om Guds familj. De lär att anden inom var och en av oss är evig, i motsats till kroppen som är dödlig. De hjälper oss inte bara att förstå dessa stora sanningar, utan motiverar också deltagaren att älska Gud och visa större kärlek till vår Faders barn.
När vi accepterar detta att människan är ett Guds barn så blir det lättare att förstå att det finns ett gudomligt syfte med jordelivet. Återigen undervisas uppenbarad sanning i Herrens hus. Jordelivet är en del av en evig resa. Vi levde som andebarn innan vi kom hit. Skrifterna vittnar om detta. Hör Herrens ord till Jeremia: ”Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig. Jag satte dig till en profet för folken” (Jer 1:5).
De högt skattade relationerna i familjen kan fortsätta i den kommande världen
Vi kommer till detta liv som barn till dödliga föräldrar och som medlemmar av en familj. Föräldrarna är medhjälpare till Gud i att uppfylla hans eviga syften med hans barn. Familjen är därför en gudomlig institution, den viktigaste både under jordelivet och i evigheten.
Mycket av det arbete som utförs i templen gäller familjen. För att man ska kunna förstå dess innebörd måste man inse det faktum att liksom vi existerade som Guds barn innan vi föddes till den här världen, så ska vi också fortsätta att leva efter döden, och att de högt uppskattade och lyckliga relationerna i jordelivet, av vilka den vackraste och mest meningsfyllda finns i familjen, kan fortsätta i den kommande världen.
När en man och en kvinna gifter sig i Herrens hus förenas de inte bara för den tid de lever här på jorden utan också för evigheten. De binds samman, inte bara genom landets lag, som förenar dem tills döden skiljer dem åt, utan också genom Guds eviga prästadöme, som binder i himmelen det som binds på jorden. De par som vigs på detta sätt har genom gudomlig uppenbarelse försäkran om att relationerna mellan dem själva och till barnen inte ska upphöra i och med döden, utan fortsätta i evighet, förutsatt att de lever värdiga denna välsignelse.
Har det någonsin funnits en man som verkligen älskat en kvinna, eller en kvinna som verkligen älskat en man, som inte bett om att deras förhållande skulle få fortsätta bortom graven? Har ett barn någonsin blivit begravt av föräldrar, vilka inte längtat efter en försäkran om att deras älskade skulle bli deras igen i en kommande värld? Kan någon som tror på ett evigt liv tvivla på att himlens Gud skulle ge sina söner och döttrar det dyrbaraste i livet, den kärlek vars djupaste innebörd tar sig uttryck inom familjen? Nej, förnuftet kräver att familjerelationerna ska fortsätta efter döden. Människohjärtat längtar efter det, och himlens Gud har uppenbarat ett sätt varigenom det kan tillförsäkras. De heliga förrättningarna i Herrens hus ombesörjer det.
Templets välsignelser är tillgängliga för alla
Allt detta skulle emellertid vara synnerligen orättvist om välsignelserna som åtföljer dessa förrättningar endast skulle vara tillgängliga för dem som nu är medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Faktum är att det är möjligt för alla att komma in i templet och ta del av dess välsignelser om de vill ta emot evangeliet och döpas in i kyrkan. Av denna orsak utför kyrkan ett omfattande missionsarbete i stora delar av världen och kommer att fortsätta att utöka detta så långt det är möjligt, för den har ansvaret, enligt gudomlig uppenbarelse, att predika evangeliet för varje nation, släkte, tungomål och folk.
Men det finns oräkneliga miljoner som har vandrat på jorden och aldrig haft tillfälle att höra evangeliet. Ska de förnekas sådana välsignelser som erbjuds i Herrens tempel?
Genom levande ställföreträdare, som representerar den avlidne, finns samma förrättningar tillgängliga för dem som gått bort. I andevärlden är de sedan fria att ta emot eller förkasta dessa jordiska förrättningar som utförts för dem. De innefattar dop, vigsel och besegling av familjerelationer. Det finns inget tvång i Herrens verk, men det måste finnas möjligheter.
Tempeltjänsten är ett kärleksarbete som de levande utför till förmån för de döda
Det här ställföreträdande arbetet är ett oförlikneligt kärleksarbete som de levande utför till förmån för de döda. Det krävs en omfattande släktforskning för att finna och identifiera dem som gått före oss. För att hjälpa till med detta samordnar kyrkan ett släktforskningsprogram och tillhandahåller resurser för släktforskare som inte har sin like någon annanstans i världen. Dess arkiv är öppna för allmänheten, och många som inte är medlemmar i kyrkan har använt sig av det för att spåra sina förfäder. Släktforskningsprogrammet har prisats av forskare över hela världen, och det har nyttjats av många nationer som en säkerhet för deras egna uppteckningar. Men dess primära syfte är att erbjuda kyrkans medlemmar de resurser som behövs för att de ska kunna identifiera sina förfäder och erbjuda dem de välsignelser som de själva åtnjuter. De säger i själva verket till sig själva: ”Om jag älskar min hustru och mina barn så mycket att jag vill ha dem i all evighet, borde då inte min avlidne farfar och farfars far och alla andra förfäder få möjlighet till samma eviga välsignelser?”
Templen ger oss möjligheten att lära oss om sådant i livet som verkligen är betydelsefullt
Därför har dessa heliga byggnader en febril verksamhet som utförs lugnt och vördnadsfullt. Templen får oss att tänka på en del av synen som Johannes uppenbararen såg och där följande fråga och svar upptecknats: ”’Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån har de kommit?’ …
’Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod.
Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel’” (Upp 7:13–15).
De som kommer till dessa heliga hus är klädda i vitt när de arbetar där. De kommer bara på rekommendation av sina lokala kyrkliga ledare, efter att ha fått sin värdighet intygad. De förväntas komma med rena tankar, ren kropp och rena kläder för att gå in i Guds tempel. När de går in där förväntas de lämna världen bakom sig och koncentrera sig på gudomliga ting.
Den övningen, om man får kalla det så, för med sig sin egen belöning, för vem skulle inte i vår stressfyllda tid välkomna ett tillfälle att stänga ute världen och gå in i Herrens hus, för att där i lugn och ro begrunda Guds eviga ting? Dessa heliga platser ger oss möjligheten, som vi inte kan få någon annanstans, att lära oss om och reflektera över sådant i livet som verkligen är betydelsefullt — vårt förhållande till gudomen och vår eviga resa från en förjordisk tillvaro in i detta liv, och vidare till ett framtida tillstånd där vi ska känna och leva tillsammans med varandra, vilket inbegriper våra nära och kära och förfäder som gått före oss, från vilka vi ärvt sådant som hör kroppen, sinnet och anden till.
I templen får vi löfte om Guds eviga välsignelser
Templen är verkligen unika bland alla byggnader. De är hus där undervisning pågår. De är platser där förbund ingås och löften ges. Vid deras altare knäböjer vi inför Gud vår Skapare och får löfte om hans eviga välsignelser. I dessa helgedomar kommunicerar vi med honom och tänker på hans Son, vår Frälsare och Återlösare, Herren Jesus Kristus, som tjänade som ställföreträdare för var och en av oss när han offrade sig för vår skull. I templen lägger vi vår själviskhet åt sidan och tjänar dem som inte kan betjäna sig själva. Här binds vi samman, genom kraften i Guds sanna prästadöme, i de heligaste av alla mänskliga förhållanden — som män och hustrur, som barn och föräldrar, som familjer i en besegling som tiden inte kan förstöra och döden inte kan tillintetgöra.
Dessa heliga byggnader uppfördes också under de mörka åren när de sista dagars heliga blev obarmhärtigt utdrivna och förföljda. De har byggts och bevarats i tider av fattigdom och välstånd. De är ett resultat av den levande tron hos en allt större skara som bär vittne om en levande Gud, om den uppståndne Herren, om profeter och gudomlig uppenbarelse, och om den frid och förvissning om eviga välsignelser som man endast kan få i Herrens hus.
Dopbassäng, templet i Papeete, Tahiti.
Templet i Stockholm. Invigt den 2 juli 1985.
Templet i Manti, Utah, USA. Invigt den 21 maj 1888. Återinvigdes den 14 juni 1985.