75-årsjubileum för kyrkans välfärdstjänst
Flera tal under den 181:a årliga generalkonferensen handlade om kyrkans välfärdsprogram som nu firar sitt 75:e år.
När programmet startades 1936 betonade president David O. McKay, då rådgivare i första presidentskapet, de gudomligt inspirerade rötterna i kyrkans välfärdsplan: ”[Välfärdsprogrammet] har etablerats genom gudomlig uppenbarelse, och det finns inget annat i hela världen som så effektivt kan ta hand om sina medlemmar.”1
Sjuttiofem år har kommit och gått. Ekonomiska kretslopp har fyllbordads och börjat på nytt. Världen har bevittnat enorma sociala och kulturella förändringar, och kyrkan har upplevt en häpnadsväckande tillväxt.
Men orden som sades om kyrkans gudomligt inspirerade välfärdsplan den dagen 1936 är lika sanna idag som de var då.
Välfärdsprinciper
År 1929 upplevde Förenta staterna enorma ekonomiska förluster när börsmarknaden rasade. År 1932 hade arbetslösheten i Utah uppnått 35,8 procent.
Fastän kyrkan hade välfärdsprinciperna på plats, inklusive ett system med förrådshus och program för att hjälpa medlemmar hitta arbete, var det många medlemmar som vände sig till staten för att få ekonomiskt stöd.
”Jag tror att det finns en växande tendens hos folket att försöka få någonting från staten med föga utsikter att någonsin kunna betala tillbaka det”, sade president Heber J. Grant (1856–1945) under den tiden.2
Kyrkans ledare ville hjälpa de nödställda medlemmarna utan att främja lättja och en känsla av berättigande. Målet var att hjälpa folket hjälpa sig själva att bli oberoende.
År 1933 tillkännagav första presidentskapet: ”Våra arbetsdugliga medlemmar får inte, utom som en sista utväg, generas genom att ta emot något för intet … De ämbetsmän i kyrkan som förmedlar hjälpen måste hitta utvägar och medel varigenom alla friska medlemmar som lider nöd kan kompensera den hjälp som ges dem genom att de i sin tur får utföra något slags tjänande.”3
Med principerna på plats och de heligas tro i verksamhet satte enskilda kyrkoenheter och kyrkan i allmänhet igång att organisera kurser i sömnad och konservering, samordna arbetsprojekt, firar sitt 75:e år. farmer och betona ett rättfärdigt, sparsamt och oberoende leverne.
Kyrkans välfärdsplan
Med organiserandet av kyrkans säkerhetsplan (som ändrades till kyrkans välfärdsplan 1938) fick folket möjlighet att arbeta, efter bästa förmåga, för hjälpen de fick. Planen lärde folket att vända sig till sig själva för att få hjälp i stället för att vända sig till yttre källor efter allmosor.
”Vårt främsta mål … var att … upprätta ett system, där lättjans förbannelse ska tas bort, understödets onda avskaffas och oberoende, arbetsamhet, sparsamhet och självrespekt åter upprättas hos vårt folk”, sade president Grant under generalkonferensen i oktober 1936. ”Arbete måste återigen få en framträdande plats som den regerande principen i livet hos vår kyrkas medlemmar.”4
Under årens lopp har kyrkans välfärdssystem sponsrat många program: Social Services (nu LDS Family Services [Kyrkans familjeservice]), LDS Charities, Humanitarian Services, and Emergency Response. De här programmen och andra har välsignat hundratusentals människor både inom och utanför kyrkan.
Internationell hjälp
Också efter att den stora depressionen tagit en ände när andra världskriget bröt ut uppmuntrade som väl var president J. Reuben Clark Jr., andre rådgivare i första presidentskapet, medlemmarna att fortsätta med välfärdsprogrammet. I oktober 1945 bad Förenta staternas president Harry S. Truman kyrkans president George Albert Smith (1870–1951) att avgöra hur och när förnödenheter skulle sändas till områden i Europa som ödelagts av kriget. Till president Trumans stora förvåning svarade kyrkans ledare att mat, kläder och andra förnödenheter redan hade samlats in och var klara att skickas.
Med tiden utökade kyrkan välfärdsinrättningarna och programmen för att täcka fler behovsområden, bland annat fler geografiska områden. På 1970-talet utökade kyrkan välfärdsprojekten och produktionen till Mexiko, England och Stillahavsöarna. Under det följande årtiondet blev Argentina, Chile, Paraguay och Uruguay de första länderna utanför Förenta staterna som fick arbetsförmedlingscentrer.
Med bildandet av kyrkans humanitära tjänst 1985 ökade kyrkans internationella välfärdshjälp oerhört allteftersom kläder och andra förnödenheter sorterades för att skickas runt om i världen för att avhjälpa fattigdom och katastrofer.
Idag utgör tillväxten av internationella medlemmar, särskilt i utvecklingsländerna, nya utmaningar som välfärdsprogrammen anpassas till för att möta.
En inspirerad plan för vår tid
De grundläggande principerna för välfärd — oberoende och flit — förblir desamma idag som när Herren befallde Adam: ”I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd” (1 Mos 3:19).
På senare tid har Herren förkunnat: ”Och förrådshuset skall upprätthållas med det som helgats åt kyrkan, och änkor och föräldralösa skall försörjas liksom de fattiga” (L&F 83:6). Sedan påminner han oss: ”Men det måste ske på mitt eget sätt” (L&F 104:16).
Välfärdsprinciperna är verksamma i medlemmarnas liv runtom i världen som en daglig princip i enskilda hem.
”Kyrkans styrka och Herrens verkliga förrådshus finns i hans folks hem och i deras hjärta”, har äldste Robert D. Hales i de tolv apostlarnas kvorum sagt.5
Allteftersom enskilda blir mer oberoende genom sin tro på Jesus Kristus fortsätter programmets långsiktiga mål, som det angetts av president Clark, att uppfyllas: ”att stärka karaktären hos kyrkans medlemmar, både givare och mottagare, och bärga allt det fina djupt inom dem och få andens förborgade rikedom att gå i blom och bära frukt, vilket trots allt är kyrkans uppdrag och syftet och skälet till att vara med i denna kyrka.”6
Presidenterna David O. McKay, Heber J. Grant och J. Reuben Clark Jr. (vänster till höger) under första presidentskapets besökt på Welfare Square 1940.
Oavsett om det handlar om att baka bröd (ovan till vänster), odla vindruvor (ovan till höger) eller ge hjälp på något annat sätt så har kyrkans välfärdsprogram som mål att främja oberoende genom tro på Jesus Kristus.