Förbered världen för Herrens andra ankomst
Er mission blir ett heligt tillfälle för er att föra andra till Kristus och hjälpa till att förbereda Frälsarens andra ankomst.
Jag talar ikväll speciellt till er som är 12 till 25 år gamla och som bär Guds prästadöme. Vi tänker på er ofta och vi ber för er. Jag berättade en gång om vårt fyraåriga barnbarn som knuffade till sin lillebror hårt. Efter att ha tröstat det gråtande barnet vände sig min hustru Kathy till fyraåringen och frågade eftertänksamt: ”Varför knuffade du din lillebror?” Han tittade på sin mormor och svarade: ”Förlåt, Mimi. Jag har tappat bort min VDR-ring och kan inte välja det rätta.” Vi vet att ni verkligen försöker att alltid välja det rätta. Vi älskar er innerligt.
Har ni någon gång tänkt på varför ni sändes till jorden just vid den här tiden? Ni föddes inte under Adam och Evas tid eller medan faraonerna regerade i Egypten, eller under Mingdynastin. Ni har kommit till jorden vid den här tiden, tjugo århundraden efter Kristi första ankomst. Guds prästadöme har återställts till jorden och Herren har börjat bereda världen för sin härliga återkomst. Detta är en tid med stora möjligheter och betydande ansvarsuppgifter. Detta är er tid.
När ni döptes tillkännagav ni er tro på Jesus Kristus. Med er ordination till prästadömet har era talanger och andliga förmågor ökat. Ett av era största ansvar är att hjälpa till att bereda världen för Frälsarens andra ankomst.
Herren har utsett en profet, president Thomas S. Monson, att leda hans prästadömes uppdrag. Till er har president Monson sagt: ”Herren behöver missionärer.”1 ”Varje värdig och duglig ung man bör förbereda sig att verka som missionär. Missionsarbetet är en prästadömsplikt — en plikt som Herren förväntar sig av [er] som har fått så mycket.”2
Att tjäna som missionär kräver uppoffringar. Det kommer alltid att finnas något ni lämnar bakom er när ni tackar ja till kallet från profeten att tjäna som missionär.
De som är intresserade av rugby vet att Nya Zeelands ”All Blacks”, ett namn de fått på grund av sina svarta matchdräkter, är det mest berömda rugbylaget någonsin.3 Att bli utvald att spela med i ”All Blacks” i Nya Zeeland kan jämföras med att spela i ett Superbowl-lag i amerikansk fotboll eller ett slutspelslag i fotbolls-VM.
1961, när Sidney Going var 18 år gammal och bar aronska prästadömet, var han på god väg att bli rugbystjärna i Nya Zeeland. Tack vare hans enastående förmågor trodde många att han året därpå skulle bli vald att spela för rugbylandslaget ”All Blacks”.
När Sid fyllde nitton bestämde han sig, mitt under det kritiska skedet i sin uppåtgående rugbykarriär, för att avstå från rugbyn för att gå ut som missionär. En del sade att han inte var klok. Andra sade att han var tokig.4 De hävdade att han kanske aldrig skulle få samma chans inom rugbyn igen.
För Sid handlade det inte om vad han lämnade bakom sig, utan om möjligheten och ansvaret som låg framför honom. Han hade en prästadömsplikt att ge två år av sitt liv till att förkunna att Herren Jesus Kristus och hans återställda evangelium verkligen finns. Ingenting — inte ens en chans att få spela i landslaget med all den ära det skulle medföra — skulle hindra honom från att uppfylla den plikten.5
Han kallades av Guds profet att verka i Kanadamissionen Väst. För fyrtioåtta år sedan den här månaden lämnade nittonårige äldste Sidney Going Nya Zeeland för att verka som missionär för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.
Sid berättade för mig om en upplevelse han hade på sin mission. Det var kväll och han och hans kamrat skulle just gå hem till sin lägenhet. De bestämde sig för att besöka en till familj. Fadern lät dem komma in. Äldste Going och hans kamrat vittnade om Frälsaren. Familjen tog emot en Mormons bok. Fadern läste hela natten. En och en halv vecka senare hade han läst hela Mormons bok, Läran och förbunden och Den kostbara pärlan. Några veckor senare döptes familjen.6
En mission i stället för en plats i Nya Zeelands landslag All Blacks? Sid svarade: ”Välsignelsen av att [få föra in andra] i evangeliet överträffar allt [man] någonsin kan tänkas behöva offra.”7
Ni kanske undrar vad som hände med Sid Going efter hans mission? Det viktigaste var: Ett evigt äktenskap med hans fästmö Colleen, fem underbara barn och en generation barnbarn. Han har levt sitt liv med förtröstan på sin Fader i himlen, hållit buden och tjänat andra.
Och rugbyn då? Efter sin mission blev Sid Going en av de främsta halvbackarna i ”All Blacks” historia. Han spelade elva säsonger och var deras lagkapten i många år.8
Hur bra var Sid Going? Han var så bra att träningar och tidsschemat för matcherna lades om eftersom han inte spelade på söndagar.9 Sid var så bra att Englands drottning prisade hans insatser i rugbyn.10 Han var så bra att det skrevs en bok om honom med titeln Super Sid.
Vad skulle hänt om Sid inte fått dessa hedersutmärkelser efter sin mission? Ett av de stora underverken i denna kyrkas missionsarbete är att Sid Going och tusentals i likhet med honom inte har frågat sig: ”Vad får jag ut av min mission?” utan i stället frågat: ”Vad kan jag ge?”
Er mission blir ett heligt tillfälle för er att föra andra till Kristus och hjälpa till att förbereda Frälsarens andra ankomst.
Herren har länge talat om de nödvändiga förberedelserna inför hans andra ankomst. Till Enok förkunnade han: ”Jag skall sända rättfärdighet ned från himlen, och sanning skall jag bringa fram ur jorden … Och jag skall låta rättfärdighet och sanning svepa över jorden så som en flod för att samla mina utvalda från jordens fyra hörn.”11 Profeten Daniel profeterade om att i de sista dagarna skulle evangeliet rulla fram till jordens ändar likt ”en sten [som] revs loss från berget, men inte genom människohänder”.12 Nephi sade om kyrkan i den sista tiden att dess medlemmar var få till antalet men spridda över hela jordens yta.13 Herren förklarade i den här tidshushållningen: ”Ni är kallade att genomföra insamlingen av mina utvalda.”14 Mina unga bröder, er mission utgör en stor möjlighet och ett stort ansvar. Den är viktig för denna utlovade insamling och hör samman med er eviga bestämmelse.
Ända sedan återställelsens första tid har bröderna tagit mycket allvarligt på uppdraget att förkunna evangeliet. År 1837, bara sju år efter det att kyrkan organiserats, i en tid när det rådde fattigdom och förföljelser, sändes missionärer till England för att undervisa om evangeliet. Inom några år predikade missionärer på så vitt skilda platser som Österrike, Franska Polynesien, Indien, Jamaica, Chile och Kina.15
Herren har välsignat detta verk och kyrkan upprättas över hela världen. Det här mötet översätts till 92 språk. Vi är tacksamma för de 52 225 heltidsmissionärerna som verkar i mer än 150 länder.16 Solen går aldrig ner över rättfärdiga missionärer som vittnar om Frälsaren. Tänk på den andliga kraften hos 52 000 missionärer, begåvade med Herrens Ande, som modigt förklarar att ”inget annat namn kommer att ges, och inte heller något annat sätt eller medel varigenom frälsning kan komma … än i och genom Kristi namn.”17 Vi uttrycker vår tacksamhet till tiotusentals hemvända missionärer som har gjort och fortsätter att göra sitt allra bästa. Världen förbereds för Frälsarens andra ankomst, till stor del tack vare Herrens arbete genom sina missionärer.
Missionsarbetet är ett andligt arbete. Värdighet och förberedelse behövs. President Monson har sagt: ”Unga män, jag uppmanar er att förbereda er för att verka som missionärer. Håll er rena och värdiga att representera Herren.”18 Under åren före er mission ber jag er minnas det heliga uppdrag som ligger framför er. Det ni gör före er mission kommer att ha stort inflytande på den prästadömskraft ni bär med er på er mission. Förbered er väl.
President Monson talade om att ”varje värdig och duglig ung man bör förbereda sig att verka som missionär”.19 Ibland kanske man på grund av hälsa eller av andra skäl inte kan tjäna som missionär. Du får veta om du har förmåga att tjäna som missionär genom att tala med dina föräldrar och din biskop. Om du hör till dem som inte kan, känn dig då inte mindre viktig i det ädla uppdrag som ligger framför dig. Herren är mycket frikostig mot dem som älskar honom, och han kommer att öppna andra dörrar för dig.
En del kanske undrar om de är för gamla att verka som missionärer. En vän till mig från Kina lärde känna kyrkan i Kambodja när han var i 25-årsåldern. Han undrade om han ändå borde fundera över att gå på mission. Efter att ha bett och talat med sin biskop kallades han och tjänade hedervärt i New York City. Om din ålder oroar dig, be om saken och prata med din biskop. Han vägleder dig.
Femtio procent av alla missionärer tjänar i sitt hemland. Och det är så det ska vara. Herren har lovat att ”var och en skall höra evangeliets fullhet på sitt eget tungomål och på sitt eget språk”.20 Du kommer att kallas genom profetia och tjäna där du bäst behövs.
Jag älskar att träffa missionärer över hela världen. När jag nyligen var på besök i Australiamissionen Sydney, vet ni vem jag träffade då? Äldste Sidney Going — rugbylegenden från Nya Zeeland. Nu vid 67 års ålder är han återigen missionär, men den här gången med en kamrat som han själv har valt: syster Colleen Going. Han berättade om en familj som de undervisade. Föräldrarna var medlemmar men hade varit mindre aktiva i kyrkan i många år. Äldste och syster Going hjälpte till att återuppväcka familjens tro. Äldste Going berättade om kraften han kände när han stod vid dopbassängen bredvid fadern i familjen medan den äldste sonen, som då hade tagit emot prästadömet, döpte sin yngre bror och syster. Han uttryckte glädje över att ha sett en enad familj sträva efter att uppnå evigt liv tillsammans.21
Första presidentskapet talade till er när de sade:
”Ni är utvalda andar som har fötts i denna tid när ansvaret och möjligheterna, men också frestelserna, är som störst …
Vi ber för var och en av er … så att ni kan utföra det stora arbete som ligger framför er … att ni ska vara värdiga [och villiga] att ta på er ansvaret att bygga Guds rike och förbereda världen för Frälsarens andra ankomst.”22
Jag älskar Harry Andersons målning av Frälsarens andra ankomst. Den påminner mig om att han ska komma i majestät och makt. Förunderliga ting ska hända på jorden och i skyn.23
De som ser fram emot Frälsarens ankomst ”hoppas på [honom]”. Och han har lovat: ”Jag skall komma!” De rättfärdiga ska se honom ”i himlens skyar [med alla de heliga änglarna], klädd med makt och stor härlighet”.24 ”En ängel [skall] blåsa i sin basun, och de heliga … från jordens fyra hörn”25 skall ”ryckas upp för att möta honom”.26 De ”som har sovit”, det vill säga de värdiga heliga som har dött, ”skall [också] komma fram för att möta [honom]”.27
I skrifterna står det: ”Herren [skall] sätta sin fot på detta berg”28 och han ”skall höja sin röst och jordens alla ändar skall höra den”.29
Mina unga bröder i prästadömet, jag vittnar om denna underbara händelses majestät, men framför allt om vissheten att den verkligen kommer att ske. Frälsaren lever. Han kommer att återvända till jorden. Och antingen på den här sidan om förlåten eller på den andra kommer ni och jag att glädjas åt hans ankomst och tacka Herren för att han sände oss till jorden vid den här tiden för att uppfylla vår heliga plikt att hjälpa till att förbereda världen för hans återkomst. I Jesu Kristi namn, amen.