Äldste Larry Y. Wilson

i de sjuttios kvorum

Att balansera kraven på arbetet, kyrkan och ansvarsuppgifterna som familjen medför har varit en utmaning för äldste Larry Young Wilson, men han har sett till att familjemedlemmarna vet hur viktiga de är för honom.

”Den mest utvecklande upplevelsen jag har haft är att vara make och far”, säger äldste Wilson. ”Jag har nästan aldrig missat när ett barn har deltagit i ett idrottsevenemang, musikaliskt program eller annat evenemang. Jag läste godnattsagor och bad tillsammans med dem innan jag stoppade om dem på kvällarna. Det är så viktigt att finnas där.”

Äldste Wilson känner väl till kraven som läggs på den som har ledarskapsuppgifter inom alla aspekter av livet. Han föddes i december 1949 i Salt Lake City, Utah och är son till George och Ida Wilson. Han växte upp i Pocatello i Idaho. Han tog kandidatexamen i engelska och amerikansk litteratur vid Harvarduniversitetet och senare magisterexamen i affärsadministration vid Stanford Graduate School of Business.

Äldste Wilson har under sitt yrkesliv varit konsult och haft chefspositioner inom hälsovårdsindustrin. Fastän äldste Wilsons yrke var krävande såg han till att det aldrig tog över hans liv.

”Man måste fastställa gränser runt arbetslivet”, säger han. ”Annars tar det över allting annat. Praktiskt sett måste arbetet, kyrkan och familjen turas om att läggas åt sidan. Be om att bli vägledd så vet du vad som är viktigast på en given dag.”

Äldste Wilson tjänade hängivet som missionär i Brasilienmissionen Central och som biskop, stavspresident och områdessjuttio innan han kallades till de sjuttios andra kvorum.

Äldste Wilsons hustru Lynda Mackey hjälper honom hitta den viktiga balansen mellan hans tjänande. De gifte sig den 10 juli 1974 i templet i Logan i Utah. Äldste och syster Wilson har fostrat fyra barn.

”När jag åkte hemifrån till möten i kyrkan brukade hon säga: ’Hej då, älskling. Åk och tjäna Herren’”, säger äldste Wilson. ”Hon lärde våra barn den djupare betydelsen av mitt tjänande. Det dröjde inte länge förrän de sade: ’Hej då, pappa. Åk och tjäna Herren!’”