Middagsleken
”I hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje” (Apg 2:46).
Joseph och hans familj kände den kryddiga doften av spagettisås när de satte sig ner för att äta söndagsmiddag. Pappa bad bönen och alla runt bordet började ta för sig av maten.
”Vi leker filmcitat!” utbrast Joseph.
Filmcitat var hans favoritlek runt matbordet. Hans mamma och pappa och hans två systrar Jill och Julia tyckte också om leken. En person citerade något från en film som familjen hade sett. Sedan skulle man se vem som först kunde gissa vilken film citatet kom från.
”Vi borde kanske leka en annan lek”, sade mamma. ”Eftersom det är söndag kanske vi borde leka skriftcitat.”
”Vad är det?” frågade Joseph.
”Jag tänker på ett citat från skrifterna och ni ska försöka gissa vem som sade det”, sade mamma.
”Det låter tråkigt”, sade Joseph. ”Förresten kan jag inga citat från skrifterna.”
”Jag vill börja!” sade Jill. ”’Jag skall gå och göra det som Herren har befallt.’”
Julia räckte upp handen. ”Nephi sade det!”
”Rätt gissat, Julia. Nu är det din tur att tänka på ett”, sade Jill.
”Få se nu … Okej, försök komma på den här om ni kan: ’Denne är min älskade Son. Hör honom!”
Den här gången var det pappa som räckte upp handen. ”Det var det vår himmelske Fader sade till Joseph Smith i den heliga lunden.”
”Just det”, sade Julia. ”Bra, pappa!”
Joseph reste sig sakta upp i sin stol.
”Jag vill försöka komma på en riktigt svår en”, sade pappa. ”Vad säger ni om den här: ’Släpp mitt folk.’”
Joseph räckte upp handen. ”Det var ju Mose som sade det. Den var lätt.”
”Just det. Nu får du tänka på något”, sade pappa.
Joseph vilade hakan i handen. Sedan log han brett när han kom ihåg primärlektionen tidigare på dagen. Syster Morris hade berättat om när Jesu lärjungar hade försökt hindra några barn att komma fram till honom. ”’Låt barnen komma till mig’”, sade Joseph.
Julia räckte upp handen igen. ”Jesus sade det.”
”Rätt gissat!”
De lekte tills alla hade ätit klart.
Senare på kvällen när mamma stoppade om Joseph i sängen, sade han: ”Den där leken var faktiskt inte så tråkig.”
”Du kom ju att tänka på ett jättebra skriftställe idag”, sade mamma.
”Tack. Kan vi leka den leken igen nästa söndag?”
”Det låter som en jättebra idé”, sade mamma. Hon gav honom en kram och en puss och gick ut ur rummet.
Joseph kurade ihop sig under täcket och log. En ny söndagstradition hade börjat.
Illustration Natalie Malan