Särskild avdelning om Personlig tillväxt-programmet
Är jag ett Guds barn?
En vers i Gamla testamentet hjälpte mig förstå min gudomliga natur.
Som 21-årig universitetsstuderande letade jag efter sanningen och var överlycklig när missionärerna berättade om evangeliet. Jag tog sakta men helhjärtat emot budskapet. Jag blev medlem i kyrkan, men var den enda i min familj som blev det.
När jag hade varit medlem i kyrkan i omkring ett år märkte jag att mitt vittnesbörd växte sig starkare varje dag, men det var något som fattades. Jag visste inte att jag var ett Guds barn.
Det var sant att jag hade accepterat att Gud var allas vår Fader. Men jag hade inte insett hur väl han känner var och en av sina skapelser. ”Om man tänker på allt som finns i världen”, sade jag till mig själv, ”hur är det då möjligt att han känner mig personligen? Hur kan han se mig som sin dotter? Hur kan han älska mig som sitt barn?”
Det var med dessa frågor i sinnet som jag vände mig till min himmelske Fader i bön. När jag studerade skrifterna efteråt råkade jag slå upp Första Krönikeboken 28:9. Kung David sade till sin son: ”Du, min son Salomo, må lära känna din fars Gud och tjäna honom med hängivet hjärta och med villig själ, ty HERREN rannsakar alla hjärtan och förstår alla uppsåt och tankar. Om du söker honom, låter han sig finnas av dig, men om du överger honom, då förkastar han dig för evigt.”
Ingen annan vers i skrifterna har fört mig närmare min Fader i himlen än den här. Den vittnade för mig om att jag inte bara är en Guds dotter utan också att om jag söker honom så kan jag hitta honom. Den vittnade för mig om min gudomliga natur. I hjärtat hade jag inte blivit fullt omvänd till tanken att jag var ett Guds barn. Jag hade hoppats på att det var sant men kunde inte riktigt ta till mig tanken att han var en sådan kärleksfull himmelsk Fader. Jag kunde inte föreställa mig en varelse som kände till mina innersta tankar och förhoppningar. Jag kunde inte ta emot hans kärlek med tanke på mina brister och alla misstag jag hade gjort.
Skriftstället lärde mig mycket. För det första uppmanar David, som själv hade gjort många misstag, sin son Salomo att söka Herren och tjäna honom helhjärtat. Därigenom kan Salomo hitta Herren. När jag läste de här orden väcktes en stark önskan inom mig att utveckla en personlig relation till min Fader i himlen. Jag lärde mig mer om min himmelske Faders kärleksfulla omsorg. Jag visste att jag, liksom David och Salomo, kunde hittas av honom. Vår relation växte. Det här skriftstället gav mig en formel att leva efter, och jag upptäckte att den var sann.
Jag upptäckte att min himmelske Fader känner mig personligen. Jag fortsatte studera det här skriftstället tills orden ”HERREN rannsakar alla hjärtan” hade inpräntats i mitt sinne. Varje gång jag läste det viskade den Helige Anden till mig att min himmelske Fader känner till allting, till och med ”alla uppsåt och tankar”. Jag visste att han inte bara var min Skapare utan att han också var min kärleksfulle Fader, och jag var hans älskade barn. Jag hade äntligen accepterat att han känner mig. Han känner till mina innersta tankar, förhoppningar, drömmar, önskningar, rädslor, avsikter och, vilket var viktigast för mig, mitt fantasirika sinne. Han känner mig så som mina föräldrar här på jorden känner mig, men ännu mer. Det var med de här insikterna som jag fick ett vittnesbörd om att jag är ett Guds barn.
Illustration Taia Morley