Ge Gud en chans att välsigna oss
Hur fick ett distrikt i Argentina med bara några små grenar sjutton tempelvigslar på mindre än fyra år? Ledarna säger att svaret är enkelt: lydnad.
När 21-åriga Gisela Silva flyttade med sin familj från Mendoza i Argentina till staden Ushuaia i landets sydligaste del undrade hon om hon hade lämnat chansen att få gifta sig i templet bakom sig. Mendoza hade trots allt en stav full av församlingar med sista dagars heliga, medan det isolerade Ushuaia — som ligger på ön Tierra del Fuego — bara har omkring 600 medlemmar som besöker tre små grenar.
”Mina föräldrar hade gift sig i templet och jag ville också få den välsignelsen — att gifta mig med en trofast medlem i kyrkan, någon som jag kunde bilda en evig familj med”, minns hon. ”Men när jag kom till Ushuaia fanns det så få unga vuxna här att jag undrade om det någonsin skulle hända.”
Lucas Romano kände samma oro som Gisela. Hans familj flyttade till Ushuaia när han var på mission i Uruguay. När han återförenades med dem efter missionen märkte han snabbt att de unga ensamstående vuxna männen var fler än de unga ensamstående vuxna kvinnorna. Men han hade bestämt sig för att följa de lokala ledarnas råd att bara gå ut med medlemmar i kyrkan.
Det rådet blev lättare att följa när Lucas hade träffat Gisela i kyrkan och hon anmälde sig till engelskakurser i skolan där han undervisar. Han började följa henne hem efter lektionen och snart började de dejta. När de bad enskilt om deras relation som höll på att utvecklas säger de att bekräftelsen kom ”rad på rad, bud på bud” (2 Nephi 28:30; L&F 98:12).
I april 2005 gifte sig Lucas och Gisela borgerligt, vilket krävs enligt argentinsk lag, och sedan beseglades de i templet i Buenos Aires. Deras besegling var betydelsefull för kyrkans ungdomar i Ushuaia: Det var den första av 17 tempelvigslar på mindre än fyra år.
En härlig framgångsberättelse
Hur kan ett distrikt med bara några få små grenar ha så många tempelvigslar på så kort tid? Svaret, enligt de lokala ledarna, är enkelt: lydnad.
”Det här är en underbar framgångsberättelse”, säger Marcelino Tossen, tidigare president för Ushuaia distrikt. ”De här ungdomarna är ett stort exempel för kyrkans medlemmar. En av egenskaperna de har är att de lyder Herren, profeterna och sina lokala ledare, och de följer Andens maningar. Den egenskapen förenar ungdomarna här i Ushuaia distrikt.”
Men president Tossen medger att de lokala ledarna ”behövde arbeta på den här distriktsomfattande insatsen ett tag” innan deras undervisning och råd angående tempeläktenskapets betydelse bar frukt.
Roberto Ignacio Silva, president för Ushuaia distrikt, säger att det han lade märke till när han hade flyttat med sin familj till Ushuaia 2004 var antalet ogifta återvända missionärer och unga vuxna kvinnor. Hans dotter Gisela blev en del av den gruppen. Han sade att de unga vuxna hade som mål att gifta sig i templet men att de behövde lite uppmuntran och vägledning.
”Jag sade till dem att om vi vill ha en evig livskamrat behöver vi inte leta efter någon som är fullkomlig”, säger president Silva. ”Men vi måste be till Herren om att han ska hjälpa oss, och vi måste vara trofasta i kyrkan.”
Förutom att ordna fler aktiviteter för unga ensamstående vuxna — bland annat brasaftnar och kombinerade aktiviteter med unga ensamstående vuxna från Rio Gallegos och andra städer norrut — betonade ledarna betydelsen av bön, trofasthet och värdighet. De uppmuntrade också de unga vuxna i Ushuaia att ta mod till sig och övervinna sin rädsla.
Vi hade ingenting
”Ett stort bekymmer som ungdomarna har här är att de undrar hur de kan gifta sig när det är så mycket som de saknar”, säger president Silva. ”Vi har hjälpt dem förstå att vi inte måste ha allting innan vi gifter oss.”
Ruth Rodríguez lärde känna Emanuel Silva när båda blev ombedda att hjälpa till att organisera en kombinerad distriktsaktivitet för unga ensamstående vuxna i Rio Gallegos, 32 mil norrut, i februari 2006. Vännen som bad dem arbeta tillsammans hoppades att de skulle komma bra överens. ”Det fungerade”, minns Emanuel som hade varit hemma i två år efter att ha tjänat i Arizonamissionen Tucson i Förenta staterna.
När han och Ruth gifte sig sex månader senare så var det deras förberedelse — den andliga och den timliga — som hjälpte dem övervinna rädslan inför framtiden.
”Jag kände min himmelske Faders kärlek och att han ville att jag skulle bilda familj”, säger Emanuel om svaren på sina böner. ”När jag hade satt upp det som mål så visade han mig vägen och hjälpte mig att hitta en hustru.”
Ruth tillägger att målen de satte upp som par, bland annat att arbeta flitigt så de kunde spara ihop pengarna till tempelresan, hjälpte dem framåt. ”Ibland fanns det sådant som vi ville köpa”, säger hon, ”men vi sade: ’Nej, vi måste spara så att vi kan åka till templet.’”
Flygbiljetten till och från templet i Buenos Aires 2006 gjorde slut på deras sparpengar. ”Efteråt hade vi ingenting”, säger Emanuel och instämmer därmed i en vanlig refräng för nygifta. Idag skrattar han och Ruth åt det minnet. De är tacksamma över att deras tro möjliggjorde den ”vackra upplevelsen” att beseglas i templet — en upplevelse som fortfarande betyder allt för dem.
”Det finns mycket som kan kännas skrämmande när man tänker på äktenskap”, säger Ruth. ”Hur blir det med allt det vi saknar? Hur blir det med ekonomin? Hur ska vi fostra våra barn? Men om vi lyder Herrens ord, besöker templet och börjar bilda familj så behöver vi inte oroa oss. Herren välsignar oss på sätt som vi aldrig skulle ha kunnat föreställa oss.”
Man kan inte planera allt
När Ezequiel Augustín Frau blev arbetslös i början av 2006 hade han varit hemma från sin mission i Colombia i nästan två år. Han var fortfarande ensamstående men kände att hans framtida hustru inte fanns i Ushuaia. Han bestämde sig för att åka till templet och söka vägledning.
”Jag ville vara mer i samklang med den Helige Anden, lära mig Herrens vilja för mig och söka inspiration”, säger han. ”Templet hjälpte mig att hitta den.”
När han anlände till Buenos Aires efter en tre dagar och 320 mil lång bussresa bodde han hos vänner och sedan hos en släkting medan han besökte templet. Flera veckor senare hade Ezequiels pengar tagit slut och han funderade på att återvända till Ushuaia. Men en biskop i området hittade ett jobb åt honom så han bestämde sig för att stanna kvar.
På en aktivitet i kyrkan en kort tid senare träffade Ezequiel en ung kvinna som hette Marina Mas. De hade lätt för att prata med varandra och han kände sig snabbt bekväm i hennes sällskap. När han såg Marina igen på en träff för unga ensamstående vuxna sade hon något som imponerade på honom.
”Vi borde leva på samma nivå som den slags person gör som vi vill gifta oss med”, minns Ezequiel att Marina sade under ett samtal om mål.
För egen del hade Marina bett om att finna en värdig livskamrat. Hon kände många unga män men blev genast imponerad av Ezequiels andlighet.
En gemensam vän hjälpte Ezequiel att hitta en plats att bo på som låg närmare jobbet. Det tog tre timmar med buss att ta sig till jobbet från platsen han bodde på just då. Det visade sig att hans nya lägenhet — i en stad på 13 miljoner invånare — bara låg två kvarter bort från Marinas hem.
”Jag planerade inte att bosätta mig två kvarter bort från henne”, minns han. ”Jag visste inte ens var hon bodde.”
Eftersom Ezequiel bodde så nära fick han många möjligheter att träffa Marina, vars familj gav honom ett varmt välkomnande. Alla de här samverkande händelserna var svaret på hans böner.
Paret umgicks och började snart planera sin gemensamma framtid. När de hade gift sig i templet på hösten 2006 flyttade de till Ushuaia.
”Vi kan inte alltid förstå visionen vår Fader i himlen har, och vi kan inte planera allting”, säger Ezequiel när han ser tillbaka. ”Men vi kan vara lydiga och ge honom en chans att välsigna oss.”
Det är underbart att ha en familj
President Tossen säger att en av de största välsignelserna som tempeläktenskapet har fört med sig till Ushuaia är att ”dagen kommer när kyrkan kommer att ledas av förbundets barn. Det har till följd att evangeliet kommer att spridas här, och Herren kommer att välsigna kyrkan” — precis som han välsignar trofasta par som gifter sig i templet.
”När jag var liten och våra ledare talade till oss om äktenskap så återgav de bara lyckliga berättelser”, säger Ruth Silva. Hon inser att det krävs arbete för att ”leva lyckliga i alla sina dagar, men jag känner att de där berättelserna var sanna. Den största välsignelsen av att vara gift i templet är glädjen jag känner av att veta att vi är förenade som en evig familj.”
Hennes exempel gjorde att hennes far gick ner i dopets vatten 2008, och sedan tog han sin familj till templet där de beseglades ett år senare.
”Välsignelsen jag gläds mest åt, förutom att kunna fostra mina barn i evangeliet, är glädjen och friden i mitt hjärta över vetskapen att jag har tagit emot det eviga äktenskapets frälsande förrättning”, tillägger Lucas Romano. ”När jag är tillsammans med min hustru och mina barn förnyas den glädjen. Den växer hela tiden, som en rullande snöboll. Varje dag är jag ännu mer tacksam mot Herren att jag kunde gifta mig och bilda familj.”
Marina Frau tillägger: ”Det är underbart att ha en familj. Det kan vara svårt ibland eftersom det finns så mycket att lära sig, men det är underbart.”
Buenos Aires
Ushuaia
”Den största välsignelsen av att vara gift i templet är glädjen jag känner av att veta att vi är förenade som en evig familj”, säger Ruth Silva, som ses till höger i mitten tillsammans med sin make Emanuel och deras dotter Banira. Överst: Ezequiel och Marina Frau tillsammans med dottern Ailín. Längst ner: Lucas och Gisela Romano med barnen Benjamín och Rebeca.
”Om vi vill ha en evig livskamrat behöver vi inte leta efter någon som är fullkomlig. Men vi måste be till Herren om att han ska hjälpa oss, och vi måste vara trofasta i kyrkan.” Detta sade Roberto Ignacio Silva, president för Ushuaia distrikt, till de unga vuxna. Många av dem (på bilden ovan) har anammat det rådet och gift sig i templet i Buenos Aires.
Fotografi av templet i Buenos Aires i Argentina, Néstor Curbelo; karta Mountain High Maps © 1993 Digital Wisdom, Inc.
Foto Michael R. Morris om inget annat anges; bakgrund © iStockphoto
Överst: foto Gabriel J. Paredes; fotografi av president Hinckley, Drake Busath