Jag ändrade mig

Jessica Baksis, Idaho, USA

Jag var 21 och delägare i en skönhetssalong. Jag undervisade i Primär i kyrkan. Livet var gott, men jag kände mig rastlös. Det kändes som om det var något annat jag behövde göra — jag visste bara inte vad.

Min biskop kallade in mig på sitt kontor en söndag och frågade om jag hade funderat på att tjäna som missionär. Det var verkligen en överraskning. Jag hade bara varit medlem i kyrkan i två år och hade aldrig funderat på att gå ut som missionär.

Jag sade till biskopen att jag inte trodde att en mission var något för mig. När jag lämnade kontoret sade han: ”Låt mig veta om du ändrar dig.” Jag trodde att det var ett avslutat kapitel, men biskopens ord fortsatte att eka inom mig.

Jag frågade mig själv hur jag någonsin skulle kunna verka som missionär. Jag var den enda medlemmen i kyrkan i min familj. Hur skulle min familj ta det? Vad skulle jag göra med min del av skönhetssalongen? Klarade jag av att verka i ett och ett halvt år?

Medan jag funderade över de här frågorna kände jag mig manad att läsa Mormons bok. Jag tog upp den och slog upp åttonde kapitlet i Almas bok. När jag läste om hur Alma och Amulek gick ut för att tjäna som missionärer visste jag att jag också behövde ”förkunna Guds ord” (vers 30). Söndagen därpå sade jag till min biskop att jag hade ändrat mig och ville gå ut som missionär.

Min familj stöttade mig och jag kunde sälja min andel av skönhetssalongen. Jag verkade i Caracas i Venezuela och jag fortsätter att skörda välsignelserna av att hedervärt ha tjänat Herren.