Jag höll fast vid mitt beslut

Elena Ogneva Anderson, Utah, USA

När jag fyllde 21 började jag känna mig manad att verka som missionär. Jag hade aldrig planerat att gå ut som missionär så de här tankarna var oväntade. Min prästadömsledare uppmuntrade mig att be om det, och det gjorde jag.

Svaret kom mycket tydligt: Jag visste att Gud ville att jag skulle verka som missionär. Först var jag ivrig över tanken att tjäna, men det var svårare att åka iväg än jag hade väntat mig.

Min chef förstod inte varför jag skulle vara borta i 18 månader och han ville inte ge mig ledigt så jag kunde förbereda mig. Han gav mig ett ultimatum: ”Antingen arbetar du här eller så gör du det inte. Det är ditt val.” Hur rädd jag än var att sluta på jobbet några veckor innan jag åkte iväg så valde jag att göra det.

Det var också svårt att genomföra proceduren med läkarbesök. Läkaren i mitt hemland Ryssland hade aldrig sett kyrkans läkardokument för en mission tidigare och vägrade skriva på dem.

Svårigheter som de här fick mig att undra om jag verkligen hade gjort rätt val. Flera gånger var jag nära att ändra mig. Men när jag tvivlade kom jag ihåg svaret jag hade fått på min bön och kunde hålla fast vid mitt beslut att tjäna. Så småningom hittade jag lösningar på de här och andra problem jag stötte på.

Jag kallades att verka i Rysslandmissionen S:t Petersburg. De första månaderna på missionsfältet var inte lätta. Men tack vare det jag hade lärt mig av problemen jag hade haft när jag förberedde mig kunde jag möta utmaningarna under själva missionen. Min mission — och svårigheterna jag hade haft när jag förberedde mig för den — lärde mig att jag kan göra allt som är svårt med Herrens hjälp.