2011
Jag ringde mitt kvorum
September 2011


Särskild avdelning om Plikt mot Gud-programmet

Jag ringde mitt kvorum

Jag tjänade en familj i min församling och behövde hjälp med att få allting gjort.

En lördagseftermiddag fick jag ett telefonsamtal från pappan i familjen där jag var hemlärare. ”Jag undrade om du kunde vara barnvakt medan Cindy och jag besöker hennes mormor”, frågade broder Stevens (namnen har ändrats). ”Hon har inte mått så bra och vi tror att det kan vara sista gången vi träffar henne.”

Jag försäkrade broder Stevens om att jag var glad att hjälpa till. ”Vad bra!”, sade han. ”Och om det går vore det bra om du kunde städa upp lite i huset eftersom det är vår bröllopsdag idag.”

När jag kom dit gav broder och syster Stevens mig en påse mikronudlar och en lista över vad som behövde göras i huset. Sedan åkte de iväg. Jag hade en stark känsla av att jag borde göra mer än bara vara barnvakt. Det här var en tuff dag för dem och jag ville göra den lite bättre. Jag bestämde mig för att göra alla sysslorna på listan och ännu mer, bland annat att diska och att klippa och kantklippa gräsmattan.

Naturligtvis kunde jag inte göra allt det där och samtidigt ta hand om tre barn på tre timmar, så jag tänkte att jag borde ringa några av medlemmarna i mitt prästkvorum. Det var bara ett problem: Jag var inte exakt kompis med killarna i mitt kvorum. Vi kom bra överens, men förutom kyrkan hade vi inte mycket gemensamt. Vi gick i olika skolor och jag såg dem sällan utom när det var aktiviteter i kyrkan. Det kändes pinsamt att ringa dem om något som det här.

Jag ringde Unga mäns president och frågade om han kunde be några av killarna att hjälpa till. Han svarade vänligt att han bara var rådgivande och sade att jag skulle ringa Peter, förste assistenten till biskopen, som var kallad att hjälpa mig med mina prästadömsuppgifter. Det var exakt det jag var rädd för att han skulle säga.

Jag var nervös och tvekade lite när jag ringde Peter och frågade om han kunde komma. ”Javisst”, sade han. ”Scott och Kevin är här så jag tar med dem också.”

Tillsammans klippte och kantklippte vi gräsmattan, diskade och städade upp i huset. Broder och syster Stevens kom hem precis när vi var klara.

Den upplevelsen lärde mig att prästadömskvorumen är förenade i tron på Jesus Kristus och i tjänande, oavsett skillnader när det gäller intressen, personlighet eller bakgrund.

Fotoillustration Robert Casey

Skriv ut