Kära Amiga
Hej från Mexiko! Det var roligt att få ditt brev och höra allt om din kommande födelsedag. Det låter som om du är lite nervös inför att lämna Primär. Får jag berätta om när jag gick över till Unga kvinnor?
Jag var också nervös över att lämna Primär. Jag var orolig att jag inte skulle få några vänner. Jag var rädd för att vara en av de yngsta flickorna i stället för en av de äldsta.
Men allt gick bara bra. Biskopen intervjuade mig inför min födelsedag och sade åt mig att förändringen skulle bli bra för mig. På söndagen kände jag mig fortfarande blyg och stannade i primärrummet. Lyckligtvis fann en av Unga kvinnors ledare mig där. Hon sade: ”Jag trodde jag skulle hitta dig här! Kom, det är dags att gå till klassen.”
Syster Diaz hälsade mig välkommen under inledningen, och hon gav mig tre böcker som jag har lärt mig älska: Vägledning för de unga, Unga kvinnor: Personlig tillväxt och en dagbok. När jag såg mig om märkte jag att jag kände en del av flickorna från Primär. En del av flickorna jag inte kände sade hej till mig. Strax kände jag frid i stället för rädsla.
Sedan blev allt bättre och bättre. Aktivitetskvällarna har jag tyckt om eftersom de har lärt mig att leva efter evangeliet och hjälpa familj och vänner. Och att åka på läger varje år är så roligt! Nu när jag är Laurel hoppas jag avsluta min Personliga tillväxt snart. Jag väntar ivrigt på Unga kvinnors medaljong så att den kan påminna mig om hur jag kommit närmare min himmelske Fader under åren.
Så var inte rädd, min vän. Bred ut vingarna och flyg till Unga kvinnor. Jag lovar att du inte ångrar dig.
Kära hälsningar,
Maribel
Illustration Brad Clark