Tills vi möts igen
Kan han se mig?
Författaren bor i Utah i USA.
Daniel sprang ut i trädgården och frågade mig: ”Om jag tittar upp på himlen och ler, ser han mig då, och ler han tillbaka?”
Det var morgon, dagen då min son Daniel skulle börja på förskolan, och han var lite orolig över att vara hemifrån och gå i skolan. Jag ville att han skulle känna sig redo att möta utmaningarna ute i den ”verkliga världen”. Jag sade till Daniel att jag verkligen skulle sakna honom när han var borta. Jag försäkrade honom att fastän jag inte kunde vara med honom i skolan så skulle han aldrig behöva känna sig rädd eller ensam eftersom hans Fader i himlen skulle vaka över honom. Jag påminde honom om att han kunde be när som helst, var som helst och att Gud alltid skulle höra honom.
Medan jag pratade lyssnade Daniel, som bara var fem år, mycket uppmärksamt. Efter att ha tänkt efter en stund svarade han: ”Kan han se mig när jag är hemma?”
”Ja”, försäkrade jag honom.
”Kan han se mig när jag är ute?” frågade han.
”Ja, han kan alltid se dig”, svarade jag.
Med en glimt i ögat sprang Daniel genast ut i trädgården på baksidan av huset. Jag följde honom hack i häl. Daniel tittade upp på den molnfria, blå himlen och frågade: ”Om jag tittar upp på himlen och ler, ser han mig då, och ler han tillbaka?”
Mållös på grund av klumpen i halsen och känslan i hjärterötterna, nickade jag: ”Ja!”
Han tittade fortfarande upp mot himlen, och nu med kisande, sökande ögon och ett barns fullkomliga, oskuldsfulla tro, frågade Daniel eftertänksamt: ”Kan jag se honom?”
”Du kanske inte kan se honom”, svarade jag, ”men du vet att han är där för du känner hans leende i hjärtat.”
Daniel log där han stod och tittade upp mot himlen. Av det fridfulla änglalika ansiktet visste jag att han kände det gudomliga leendet i själen.
Ur barns munnar lär vi oss mycket om ren tro — den tro som vi hoppas att de håller fast vid för evigt. Oundvikligen upptäcker de att fastän livet är gott så är det ibland hårt. Vi ber att deras tro ska stärka dem.
När jag upplever svåra tider i mitt eget liv så tänker jag på Daniels exempel, och med all den oskuldsfulla tro som en vuxen kan uppbringa tittar också jag sökande upp mot himlen och frågar: ”Kan han se mig?” Sedan tänker jag liksom Daniel: ”Kan jag se honom?” När jag tänker på vår himmelske Faders ömma barmhärtighet i mitt liv, bekräftar den Helige Anden att jag verkligen har känt hans kärlek. Förnyad i min tro och inspirerad av hopp, försäkrar den Helige Anden mig om att jag alltid kan det.
Fotoillustration Welden C. Andersen; bakgrund Craig Dimond