Vägledning för de unga
Jag kan alltid minnas honom
Vårt sätt att helga sabbaten är ett yttre uttryck för vårt förbund att alltid minnas Jesus Kristus.
Illustration Ben Sowards
Jag minns hur jag som elvaåring vördnadsfullt fördes av min biskop till sakramentssalen i vår nya församlingsbyggnad. Han satte sig tillsammans med mig framför sakramentsbordet. Han sade: ”Du vet, Larry, snart kommer du att ordineras till diakon inom aronska prästadömet. Inser du vilken speciell välsignelse och plikt det är?” Han sade att jag skulle få det heliga ansvaret att göra som Frälsaren och ge sakramentets heliga emblem till medlemmarna i församlingen. Jag överväldigades av storheten i prästadömsämbetet som jag skulle få.
Min biskop bad mig att lära mig de båda sakramentsbönerna utantill och tänka på hur de passar in i mitt liv. Han sade att jag måste sträva efter att göra det som sakramentsbönerna ber var och en av oss göra om jag skulle kunna agera i Frälsarens ställe och ge sakramentet till andra. När jag kom hem hjälpte min far mig att hitta sakramentsbönerna både i Läran och förbunden (20:76–79) och i Mormons bok (Moroni 4; 5). Jag läste dem noga för första gången i mitt liv. Jag lyssnade noga när de bads i kyrkan. Jag begrundade orden när brödet delades ut, men den fullständiga inverkan av sakramentsförbundet blev tydlig när jag hörde följande ord i välsignelsen över vattnet: ”att de alltid minns honom”. Jag frågade mig själv: ”Minns jag alltid honom? Vad betyder alltid? Hur kan jag alltid minnas honom? Varje gång jag hör de heliga sakramentsbönerna börjar jag begrunda samma frågor.
Vårt sätt att helga sabbaten är ett yttre uttryck för vårt förbund med vår himmelske Fader att alltid minnas Jesus Kristus. Sabbatsdagen bör utgöra grunden för att minnas honom under veckans övriga sex dagar.
Söndagen är en dag då vi lugnar oss, stannar till och minns. Vi går på våra möten i kyrkan; begrundar våra välsignelser, starka sidor och tillkortakommanden; söker förlåtelse; tar del av sakramentet och begrundar Frälsarens lidande för vår skull. Vi försöker att inte låta oss distraheras av något som kan hindra oss från att dyrka honom, för ”på denna dag”, som Herren har sagt, ”skall du inte göra något annat” (L&F 59:13). Allt vi gör på sabbatsdagen bör vara i harmoni med andan i att minnas Kristus. Om något som vi gör någon gång under sabbatsdagen tar oss bort från att minnas Frälsaren och tjäna på sabbatsdagen som han skulle ha gjort, då kanske vi bör ändra på det. Kom ihåg att sabbatsdagen är en dag som bestämts åt oss då vi inte bara ska ”vila från ditt arbete” utan också ”ägna den Allrahögste din andakt” (L&F 59:10).
Vi måste planera vårt liv på ett sådant sätt att det inte finns någon ursäkt för att ta bort något av heligheten från någon del av Herrens dag. Det är en dag när vi går hans ärenden, en dag då hela vårt liv kan välsignas och förnyas av heliga upplevelser, enskilt och med vår familj. Det är en dag när vi berikar vår ande.
Ta lite tid i dag och gör upp en eftertänksam plan över sådant som du ska göra för att sabbatsdagen verkligen ska bli en helig dag i ditt liv. Följ sedan din plan.
Kom ihåg Herrens underbara löfte till dem som helgar sabbatsdagen på rätt sätt: ”Och i den mån som ni gör detta med tacksägelse, med glada hjärtan och ansikten … är jordens fullhet er” (L&F 59:15–16). Har vi råd att gå miste om de här välsignelserna i vårt liv och i våra familjemedlemmars liv?
Jag tror på att helga sabbatsdagen. Jag vittnar djärvt men ödmjukt om att det är ett Guds bud att helga sabbatsdagen. Han lever och älskar var och en av oss. Jag vittnar om att om vi följer den gudomliga befallningen att helga sabbatsdagen så välsignar Herren i sin tur oss, och vägleder oss, och inspirerar oss att lösa de problem vi ställs inför.