Pionjärer i varje land
Framgång i Mexiko Från kamp till styrka
Sista dagars heliga i Mexiko bygger på sitt arv av tro för att skapa en vacker framtid för landet.
Den 6 november 1945 blev bönerna besvarade när den första gruppen mexikanska sista dagars heliga anlände till templet i Mesa i Arizona för att ta emot templets förrättningar på sitt modersmål. José Gracia, dåvarande president för Monterrey gren, sade: ”Vi har kommit för att utföra ett stort arbete för oss själva och för våra fäder. … Några av oss kanske har gjort en del uppoffringar, men de vi har gjort har inte varit förgäves. Vi är glada att vi har gjort dem.”1
President Gracia och de som reste till templet följde i de första mexikanska pionjärernas fotspår som också gjorde uppoffringar för det återställda evangeliet.
Grundvalen läggs
Det forntida Mexiko, ett land med berg, öknar, djungler och härliga kustlinjer, beboddes av människor som byggde vackra tempel och städer. Under århundradenas gång har mexikanerna byggt en stark grund av tro och bön som har hjälpt dem klara av svåra tider.
Medan de heliga etablerade kyrkan i Utah arbetade det mexikanska folket för att omstrukturera sitt samhälle, bland annat genom att skriva en ny konstitution som skilde kyrkan från staten. Evangeliets budskap kom till Mexiko 1876 med de första missionärerna. De hade med sig delar av Mormons bok som de skickade till framstående mexikanska ledare. Detta resulterade snart i dop.
Under en särskild konferens i kyrkan som hölls den 6 april 1881 klättrade grenspresident Silviano Arteaga, flera lokala ledare och aposteln Moses Thatcher (1842–1909) uppför vulkanen M:t Popocatépetl. Äldste Thatcher invigde sedan landet för evangeliets predikande.
Under konferensen bad president Arteaga, och äldste Thatcher berättade: ”Tårar strömmade utefter hans rynkiga kinder, för hans ras och folks befrielse. … Jag har aldrig hört en man be mer uppriktigt, och fastän han bad på ett språk som jag inte förstår, så tyckte jag att jag förstod genom Anden allt han vädjade om.”2
Under samma tid organiserades flera mexikanska grenar i området. Desideria Yañez, en äldre änka i staten Hidalgo, hade en dröm om Parley P. Pratts bok En varnande röst. Hon sände sin son till Mexiko för att hämta ett exemplar av boken som just hade översatts till spanska. Hon blev medlem i kyrkan 1880, den första kvinnliga medlemmen i Mexiko.3
Sedan dess har många medlemmar i kyrkan i Mexiko förblivit trofasta under årtionden av revolutioner, förföljelse, fattigdom och isolering.4
Exempel på trofasta pionjärer
Ett exempel på den här trofastheten finns i San Pedro Martirs gren som organiserades 1907. De första medlemmarna hade sina möten strax söder om Mexico City i ett hus av soltorkat tegel som byggts av den nye medlemmen Agustin Haro. Han hade kallats att presidera över grenen. Under den mexikanska revolutionens svåra tid när minst en miljon mexikaner dödades, tog många heliga sin tillflykt till San Pedro eftersom deras stater hade blivit ett slagfält. Hjälpföreningssystrarna i San Pedro betjänade flyktingarna med stor medkänsla.5
Medlemmarna var också välsignade med hängivna ledare som Rey L. Pratt. Han kallades som president för Mexikomissionen 1907 och verkade i den kapaciteten till sin bortgång 1931. Han älskade Mexikos historia, kultur och folk och vann folkets kärlek och tillit när de arbetade tillsammans för att stärka kyrkans grundval där. President Pratts ansträngningar för att bygga upp mexikanska ledare i kyrkan visade sig särskilt viktiga 1926 när den mexikanska regeringen började genomdriva lagen som förbjöd utlänningar att presidera över församlingar i Mexiko.6 Under den här tiden bildade en grupp medlemmar vad som kallades Tredje konventet och började kalla egna ledare och bygga möteshus.
Bygger på grundvalen
Arwell L. Pierce kallades som president för Mexikomissionen 1942. Med hjälp av sina upplevelser medan han växte upp i Chihuahua och verkade som missionär i Mexiko nådde president Pierce ut med kärlek och förståelse medan han undervisade, stärkte och hjälpte till att ena medlemmarna. Han arbetade också med medlemmarna i Tredje konventet för att lösa deras problem.
Ett av president Pierce’ mål var att hjälpa medlemmarna komma till templet.7 År 1943 pågick arbete för att göra templets välsignelser tillgängliga för fler medlemmar. Efter att ha träffat kyrkans lokala medlemmar i Arizona sade äldste Joseph Fielding Smith (1876–1972), dåvarande medlem i de tolv apostlarnas kvorum: ”Jag ser inget skäl till att det engelska språket ska ha monopol på tempelsessionen.”8 Äldste Antoine R. Ivins i de sjuttios kvorum och Eduardo Balderas i kyrkans översättningsavdelning ombads att översätta tempelförrättningarna till spanska. Översättningen banade vägen för tempelbyggande i andra länder.9
Efter att tempelceremonin blivit tillgänglig på spanska i templet i Mesa och kyrkans president George Albert Smith (1870–1951) hade besökt Mexiko 1946 för att hjälpa till att ena de mexikanska heliga,10 började kyrkan växa på ett sätt som tidigare generationer knappt kunde ha föreställt sig. Nya missioner och stavar bildades i hela landet och kyrkan sponsrade skolor som uppmuntrade till utbildning.
År 1964 invigde kyrkan El Centro Escolar Benemérito de las Américas, en skola som betjänade medlemmarna i fråga om utbildning, sociala färdigheter, andlighet och ledarskap tills den blev en missionärsskola 2013.11 Syster Lorena Gómez-Alvarez som tog examen från skolan säger: ”Benemérito hjälpte mig upptäcka och utveckla mina talanger och få en bakgrund och kunskap om evangeliet som har välsignat mitt liv. Den kommer nu att hjälpa missionärerna sprida evangeliet och fortfarande välsigna människors liv, bara på ett annat sätt.”12
Tillväxtens tid
Områdeskonferensen i Mexico City 1972 var en annan vändpunkt för kyrkans tillväxt. Medlemmarna reste långt för att lyssna på president Harold B. Lee (1899–1973), hans rådgivare, flera apostlar och andra ledare. Tabernakelkören framträdde och bidrog till den andliga festen. Konferensdeltagare sade: ”Det här är mer än vad vi kunde ha föreställt oss — en konferens i vårt eget land.”13
1970-talet var en spännande tid av tillväxt i Mexiko. År 1970 fanns det nästan 70 000 medlemmar i landet. I slutet av årtiondet fanns det nära 250 000. Tre år efter områdeskonferensen delade äldste Howard W. Hunter (1907–1995) på de tre existerande stavarna och skapade 15 stavar under ett veckoslut. Många unga mexikanska medlemmar kallades som ledare.14
Missionsarbetet utökades också under den här tiden. Mexikomissionen som officiellt öppnades 1879 delades för första gången 1956. Nu har Mexiko 34 missioner.15 Broder Jorge Zamora, som verkade som missionär i Mexico City-missionen Nord på 1980-talet, har bevittnat tillväxten. Han minns ett område i sin mission där medlemmarna behövde resa en timme för att komma till kyrkan. Nu finns det en stav där. Han säger: ”Jag tycker det är förunderligt hur Herren arbetar för att bygga kyrkan, oavsett vilket land eller vilken kultur det är.”
Tempel över hela landet
De mexikanska medlemmarna älskar templets förrättningar och är villiga att göra stora uppoffringar i fråga om tid och pengar för att kunna delta i dem. Drygt 100 år efter att äldste Thatcher invigt landet för evangeliets predikande byggdes ett tempel i Mexico City. Det öppet hus som hölls 1983 hjälpte till att föra kyrkan ut ur mörkret i Mexiko när tusentals människor besökte templet och bad att få mer information. Inom 30 år invigdes ytterligare 11 tempel runtom i landet, och ännu ett är under uppförande.
Isabel Ledezma växte upp i Tampico och kommer ihåg när hennes föräldrar beseglades i templet i Mesa i Arizona. ”Det tog två dagar att resa till Arizona och det var mycket dyrt”, säger hon. ”När templet i Mexico City hade invigts minskade avståndet till 12 timmar med bil. Nu när det finns ett tempel i Tampico kan vi åka dit ofta.”
Limhi Ontiveros, som verkade som president för templet i Oaxaca från 2007 till 2010, säger: ”De som har ett djupt, varaktigt vittnesbörd om evangeliet finner ett sätt att komma, trots utmaningarna som avstånd och ekonomi kan innebära, och de ser templet som en tillflykt.”
Syster Ledzma tillägger: ”Vi behöver Anden i våra städer, och det hjälper att ha templet här. När vi har problem, när vi är ledsna, är templet nära och vi känner frid där.”
Övervinner motgångar
De mexikanska medlemmarna ställs inför samma utmaningar och frestelser, och de vet att alla medlemmar är barn till en kärleksfull Fader. Ekonomisk och social status har ingen inverkan på hur de behandlar varandra.
Familjen Mendez bor i ett litet bergssamhälle nära staden Oaxaca i södra Mexiko. De säger: ”Det är svårt med tid, ekonomi och avstånd, men viljan att göra det vår Frälsare vill att vi ska göra motiverar oss att övervinna alla hinder.”
Gonzalo Mendez, 15 år, säger: ”När man bor på en plats där det finns faror kan det vara svårt med frestelser, men med hjälp av bönen håller vi oss borta från världens lockelser, och vi står som vittnen om ett bättre sätt att leva.”
Med blicken mot framtiden
Evangeliet har funnits länge i Mexiko, men det finns fortfarande områden där kyrkan håller på att spridas. Jaime Cruz, 15 år, och hans familj är de enda medlemmarna i kyrkan i sitt lilla samhälle i bergen ovanför Oaxaca City. Han och hans vän Gonzalo arbetar med hemstudieseminariet under veckorna. Varje lördag åker de två timmar med buss för att komma till närmaste kapell och ha en seminarielektion med andra ungdomar i församlingen. Jaime berättar vad han lär sig i seminariet för sina klasskamrater i skolan och besvarar deras frågor. Jaimes yngre bror Alex som är diakon, är en ledare bland sina vänner. Alex säger att när han vänligt ber dem att inte använda svordomar eller bära olämpliga kläder så lyssnar de på vad han säger. Jaime och Alex vet båda att det är en ära och ett ansvar att bära prästadömet. ”Jag vet att prästadömet ges till unga män för att de ska förhärliga Guds namn genom att tjäna andra och predika evangeliet”, säger Jaime.
Under ett besök i Mexiko träffade äldste Neil L. Andersen i de tolv apostlarnas kvorum ungdomar från tre stavar i staden Cancun. Han sade följande om den tiden med ungdomarna: ”Vi såg ljuset i deras ögon och hoppet i deras ansikten och drömmarna de har. Jag tänkte: Vilken härlig framtid Mexiko har.”16