2014
Uthärda väl
Januari 2014


Uthärda väl

Från ”That’s life”, ett tal som hölls på BYU–Hawaii den 30 oktober 2012. För hela texten på engelska, gå till devotional.byuh.edu/archive.

Vi bör inte förvänta oss att Herren ska ta bort våra utmaningar bara för att vi lovar honom att alltid vara trofasta om han gör det. Istället ska vi uthärda väl, och därefter blir vi välsignade.

Frälsningsplanen är en underbar plan, och en del av den planen innefattar att vi övervinner svårigheter som ibland kommer i vår väg och hindrar oss från att förverkliga våra förhoppningar och drömmar. Vi utsätts alla för kriser under vår tid på jorden. En del är små och andra är stora.

En liten kris kan vara att få bensinstopp på en trafikerad väg. En stor kris kan vara en närståendes bortgång, en olycksskada, eller en familjetragedi. En del kriser utsätter vi oss själva för genom olydnad mot Guds eller människors lagar. Andra händer oss utan att vi själva har gjort något fel. Jag förmodar att de flesta av oss har varit med om vad man skulle kunna kalla ”felstudsar”. Alla som någon gång spelat någon bollsport vet mycket väl vad felstudsar är. De är en del av spelet. De är inte förutsägbara i omfattning eller antal.

En bra spelare inser att felstudsar är en del av livet och försöker fortsätta att leva i tro och mod. För att hålla fast vid vår önskan att leva med vår himmelske Fader igen måste vi hitta ett sätt att arbeta oss igenom prövningar och upptäcka vad i livet som verkligen är viktigt.

Simma på

När vår enda dotter Lindsay var yngre tyckte hon och jag om att se film tillsammans. En som vi tyckte om, och som vi såg många gånger tillsammans, var en animerad film som heter Hitta Nemo. I filmen fångas Nemo av en dykare och hamnar i ett akvarium på en tandläkarmottagning. Hans pappa Marlin är fast besluten att hitta Nemo. På sin resa träffar Marlin på en fisk som heter Doris. De stöter på problem efter problem när de försöker hitta Nemo. Oavsett om problemet är stort eller litet så är Doris uppmaning till Marlin densamma: ”Simma på.”

Flera år senare verkade Lindsay som missionär i Santiago i Chile. Att vara missionär är svårt. Besvikelserna är många. Som avslutning på mina e-mail varje vecka skrev jag: ”Simma på. Kärleksfulla hälsningar från pappa.”

När Lindsay väntade sitt andra barn fick hon veta att det ofödda barnet hade ett hål i hjärtat och att han hade Downs syndrom. När jag skrev till henne under denna väldigt svåra tid avslutade jag mina e-mail med: ”Simma på.”

Vi får alla möta svårigheter i våra liv, men för att ta oss igenom dem och komma dit vi vill måste vi fortsätta simma.

Ett av mina favoritskriftställen är kapitel 121 i Läran och Förbunden. Det är ett underbart kapitel där profeten Joseph Smith till att börja med är i förtvivlans djup och sedan stiger till himmelska höjder. Detta kapitel och även kapitel 122 och 123 är taget från ett brev som Joseph skrev till kyrkan. För att bättre förstå dessa stora uppenbarelser bör vi sätta in dem i deras rätta sammanhang.

Joseph och några få av hans efterföljare var fångar i fängelset i Liberty i Missouri från december 1838 till april 1839. Fängelset hade ingen värme och maten var knappt ätlig. De var i en källarhåla med jordgolv och med ett tak så lågt att de inte kunde stå helt upprätt. De heliga hade samtidigt blivit fördrivna från sina hem. Mitt i detta kaos utfärdade Guvernör Lilburn W. Boggs sin ökända utrotningsorder.

Joseph frågar: ”O Gud, var är du? Och var är tronhimlen som täcker ditt gömställe?” (L&F 121:1). Detta är samme Joseph Smith som fick himmelska besök av Gud Fadern, Jesus Kristus, Moroni, Johannes döparen, Petrus, Jakob, Johannes och andra. Strax efter sina frågor i de inledande verserna uttrycker Joseph sin frustration:

”Låt din vrede upptändas mot våra fiender, och hämnas oss med ditt svärd i ditt hjärtas raseri över våra oförrätter.

Kom ihåg dina heliga som lider, o vår Gud, och dina tjänare skall glädja sig i ditt namn för evigt” (vers 5–6).

Herren besvarar Josephs innerliga bön med orden: ”Min son, frid vare med din själ. Dina motgångar och dina lidanden skall endast vara ett ögonblick” (vers 7).

Sedan undervisar han Joseph om en underbar princip: ”Och därefter skall Gud, om du har uthärdat väl, upphöja dig i höjden. Du skall triumfera över alla dina fiender” (vers 8).

Budskapet är enkelt och koncist. Vi bör inte förvänta oss att Herren ska ta bort våra utmaningar bara för att vi lovar honom att alltid vara trofasta om han gör det. Istället ska vi uthärda väl, och därefter blir vi välsignade. Det är en fantastisk livsläxa för var och en av oss.

Mer undervisning följer i vers 10, där Herren säger till Joseph: ”Du är ännu inte som Job, dina vänner strider inte mot dig, inte heller anklagar de dig för överträdelser, som de gjorde med Job.” Hur mycket Job än fick lida så får vi veta att ”Människosonen har stigit ned djupare än allt detta. Är du större än han?” (L&F 122:8).

Kapitel 122 kompletterar kapitel 121. Jag kallar det för om-kapitlet. Ordet om förekommer 15 gånger. I vers fem står det till exempel: ”Om du kallas att genomgå prövningar, om du är i fara bland falska bröder, om du är i fara bland rövare, om du är i fara på land eller på hav” (L&F 122:5; kursivering tillagd).

Om vi byter ut dessa prövningar mot prövningar som vi möter i vår tids värld så kanske vi kan lära oss något, som om någon i min familj dör, eller om min pojkvän eller flickvän dumpar mig, eller om jag har ekonomiska bekymmer, eller om jag vore smartare.

Efter alla om säger Herren: ”Så vet, min son [eller dotter], att allt detta skall ge dig erfarenhet och tjäna dig till godo” (vers 7). Med andra ord, de prövningar som vi får i livet är i slutändan till hjälp för oss, och till och med nödvändiga.

”Låt oss därför, högt älskade bröder”, skriver profeten, ”med glädje göra allt det som står i vår makt. Och sedan kan vi med största förvissning stå stilla och se Guds frälsning och hans arm uppenbaras.” (L&F 123:17).

Livet är fullt av prövningar, och några av dem verkar oöverkomliga. Vi bör uthärda dem med glädje och trofasthet. Om vi gör det kommer vi till slut att återvända för att leva med Gud för evigt.

Frälsarens exempel

Det största exemplet på uthållighet finner vi i Frälsarens liv. Försoningen krävde att han steg ned under allting och offrade sitt fullkomliga liv för vår skull. När han steg ned under allting led han för all olycka och synd på jorden. ”Detta lidande fick mig, ja, Gud, den störste av alla, att skälva av smärta och blöda ur varje por samt lida till både kropp och själ” (L&F 19:18).

Jesus visste vad som krävdes av honom, och han sa på ett mycket mänskligt sätt: ”Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill” (Matt. 26:39). Men han var villig att göra sin Faders vilja och uthärda allting.

Den vi blir spelar en avgörande roll

Det företag som jag äger idag grundades av min far för nästan 60 år sedan. Han dog 1980 och lämnade mig med uppgiften att leda företaget vid den låga åldern av 30 år.

Under de första åren uppstod situationer som krävde att jag skulle fatta beslut som påverkade vårt lilla företags framtid. Jag ansträngde mig för att agera så som min far skulle ha agerat, och jag tillbringade en hel del tid på knä i försök att få veta vad jag skulle göra. I alla dessa beslut kände jag aldrig något lugnande inflytande eller någon vägledning åt ena eller andra hållet. Till slut gjorde jag vad jag tyckte var bäst och gick vidare. Men jag kände mig besviken över att jag inte hade fått någon bekräftelse på mitt handlande.

En natt besökte min far mig i en dröm. Jag började klandra honom för att han inte hade hjälpt mig veta vad jag skulle göra. Han sa att han kände till min situation men att han hade mycket att göra där han var och att hans gamla företag inte var så fruktansvärt viktigt. ”Chris, vi bryr oss faktiskt inte om företaget häruppe”, sa han. ”Det vi bryr oss väldigt mycket om är vad du blir på grund av ditt företag.”

Det var en viktig lärdom som jag hoppas att jag aldrig ska glömma. Vad vi får uppleva under vårt liv är betydelselöst, men vad vi blir under vårt liv spelar en avgörande roll.

Ibland glömmer vi att vi i den för-jordiska tillvaron kämpade tillsammans med Frälsaren för att försvara Faderns plan för moralisk handlingsfrihet. Och vi vann! Lucifer och hans efterföljare blev utkastade, och vi fick möjlighet att uppleva det liv som vi kämpade för. Faderns plan innefattar försoningen. Vår uppgift är att ta oss an våra prövningar och uthärda dem väl När vi gör det blir försoningen verksam i våra liv och vi uppfyller Herrens verk och härlighet: ”att åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan” (Mose 1:39).

Jag bär vittne om att Jesus är Kristus. Han är världens Frälsare. Han är Fridsfursten och vår Förespråkare inför Fadern. Jag bär vittne om att Fadern känner oss vid namn, älskar oss trots våra ofullkomligheter, och kommer att bereda en plats för oss om vi är trofasta och håller ut intill änden.

Bilder från Photodisc/Thinkstock

Skriv ut