Mamá Sefis resa till templet
Betty Ventura, Utah, USA
En dag när jag var på Mexikomissionens kontor långt tillbaka på 1940-talet, kom en syster dit från det lilla samhället Ozumba som ligger vid foten av Popocatépetl, en aktiv vulkan omkring 7 mil sydöst om Mexico City. Vi kände henne allihop. Hon hette Mamá Sefi.
Heltidsmissionärerna bodde i hennes lilla hus av soltorkat tegel där hon alltid hade haft ett rum just för dem. Mamá Sefi, som inte ens var 150 cm lång, försörjde sig genom att sälja frukt på marknadsplatserna i samhällena runt Ozumba. Samhällena hade marknad olika dagar och hon åkte till alla marknaderna för att sälja sin frukt.
Hon kom till missionskontoret den där dagen med en stor mjölsäck. De var full av tostones, silvermynt som hon hade samlat på sig under årens lopp. Några av mynten var från Porfirio Díaz tid, han som regerade i Mexiko från 1884 till 1911. Mamá Sefi hade rest med buss från Ozumba till missionshemmet med sin säck pengar. Hon berättade för president Arwell L. Pierce att hon hade sparat i många år så att hon kunde resa till Salt Lake-templet och ta emot sin begåvning.
Hon fick tillstånd att lämna landet, en missionär lånade henne en resväska och vi tog henne till tåget. President Pierce ringde någon i El Paso i Texas som skulle möta Mamá Sefi när tåget åkt över gränsen till Förenta staterna och se till att hon kom med en buss till Salt Lake City. Några medlemmar i grenen för spansktalande i Salt Lake City skulle möta henne vid bussen, ta hand om hennes boende och hjälpa henne i templet.
Några veckor senare återvände Mamá Sefi till Mexico City och sedan till hemmet i Ozumba. Den långa resan hade gått bra. Sedan fortsatte hon att sälja frukt på marknaderna.
Mamá Sefi pratade inte engelska så vi frågade henne hur hon hade kunnat beställa mat under bussresan från El Paso till Salt Lake City — en resa som tog flera dagar. Hon sade att någon hade lärt henne att säga ”äppelpaj” på engelska, så varje gång bussen stannade för måltider, beställde hon äppelpaj.
Eftersom det var det enda ordet hon kunde på engelska så levde hon på äppelpaj under resan i USA, både dit och hem. Men det hade Mamá Sefi inget emot. I stället återvände hon tacksam och strålande från sin upplevelse i templet.