Sann och trofast
Inspiration från Joseph Fielding Smiths liv och lärdomar
Notering: Författarens mor Naomi Smith Brewster föddes samma år som Joseph Fielding Smith kallades till de tolv apostlarnas kvorum och andra barnet till Ethel Georgina Smith som president Smith gifte sig med efter sin första hustrus död.
”Låt oss alltid vara sanna och trofasta, och ha en önskan att hålla Herrens bud och hedra honom och minnas förbunden vi har ingått med honom.”
När den 33-årige Joseph Fielding Smith kom till Tabernaklet i Salt Lake City den 6 april 1910 för att vara med på generalkonferensen sade en mötesvärd till honom: ”Nå, Joseph, vem blir den nye aposteln?”
”Det vet jag inte”, svarade Joseph. ”Men det blir varken du eller jag!”1
När namnen på de tolv apostlarna lästes upp för inröstning, fick Joseph plötsligt en känsla av att hans namn skulle bli nästa namn som nämndes. Det var det, och han inröstades som den tolfte mannen i det aktade kvorumet.
Josephs ödmjukhet och känsla för humor visades när han kom hem efter konferensen och berättade för familjen om sitt nya ämbete. Han hälsade på sin hustru med ett märkligt uttalande: ”Jag antar att vi måste sälja kon”, sade han. Hon blev säkerligen förvånad och väntade på ytterligare förklaring. Han sade bara: ”Jag har inte tid att sköta om den längre!”2 Så började en apostolisk verksamhet som varade i över sex årtionden.
Joseph Fielding Smith var sonson till Hyrum Smith och blev den tionde presidenten för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Han verkade längre som medlem i de tolv apostlarnas kvorum innan han kallades att verka som kyrkans president än någon annan av kyrkans presidenter. Under sina sextio år som medlem i det kvorumet av särskilda vittnen färdades han först på hästrygg och med vagn och senare med bil och flygplan för att träffa medlemmarna. Hans predikningar och de otaliga verk han författat välsignade kyrkan och alla som lyssnade på hans inspirerade budskap.
Jag inbjöds att skriva den här artikeln tack vare mitt släktskap med president Fielding Smith, som jag tillgivet kallade morfar. Jag har berörts av hans liv ända sedan min födelse då han utförde förrättningen att ge mig ett namn och en välsignelse, tills hans död när jag var en av de barnbarn som bar kistan under hans begravning.
En förutordinerad profet
Som med alla Guds profeter var Joseph Fielding Smith förutordinerad att komma till jorden enligt Herrens gudomliga tidsplan (se Apg. 17:26). Joseph var Julina Lambson Smiths fjärde barn och första son. I samma ödmjuka anda som den trofasta modern Hanna i Gamla testamentet (se 1 Sam. 1:11) lovade Julina att om Herren skulle ge henne en son så ”skulle hon göra allt i sin makt för att hjälpa honom att ära Herren och sin far”.3 Herren inte bara beviljade hennes önskan utan lät henne också veta, före hennes sons födelse, att barnet en dag skulle kallas att verka som ett av hans särskilda vittnen i de tolv apostlarnas kvorum.4
Joseph föddes den 19 juli 1876 som son till Joseph F. och Julina Lambson Smith. När Joseph föddes var hans far apostel och rådgivare till president Brigham Young. När Joseph var nio månader gammal tog hans föräldrar med honom till invigningen av templet i S:t George i Utah. Han brukade senare skämtsamt säga: ”Mitt första uppdrag i kyrkan var att åtfölja Brigham Young till invigningen av templet i S:t George.”5
När Joseph fick sin patriarkaliska välsignelse vid nitton års ålder lade en inspirerad patriark händerna på Josephs huvud och sade: ”Du har förmånen att få leva till hög ålder och det är Herrens vilja att du blir en mäktig man i Israel. … Du kommer att stå mitt bland folket som profet och uppenbarare för dem, ty Herren har välsignat dig och ordinerat dig till detta ämbete.”6
Familjelivet: En blandning av kärlek och prövningar
För Joseph Fielding Smith var familjen ”den viktigaste organisationen i tiden eller i evigheten”.7 Han växte upp i en familj där kärlek, tro och höga moraliska normer och hängivet arbete efterlevdes, och han försökte hela tiden uppehålla samma principer i sin egen familj. (Se kapitel 4, 15 och 16 i Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Fielding Smith.)
Han gifte sig med Louie Emily Shurtliff i Salt Lake-templet 1898. Ett år senare kallades han på en mission till Storbritannien på två år och stöddes lojalt av sin hustru. När han kom tillbaka återupptog de sitt liv tillsammans och välsignades med två döttrar. Men sorgligt nog dog Louie under sin tredje, svåra graviditet.
I sin sorg bad Joseph: ”Jag ber dig att hjälpa mig att leva så att jag kan vara värdig att träffa henne i evig härlighet, att förenas med henne igen för att vi sedan aldrig mer ska skiljas åt. … Hjälp mig att fostra mina älskade små barn så att de förblir rena och obefläckade genom hela sina liv.”8
Efter uppmaning från sin far sökte den nu ensamma tvåbarnsfadern efter en hustru och en mor till sina små barn. Hans rättfärdiga önskningar uppfylldes när Ethel Georgina Reynolds kom in i hans liv. De gifte sig i november 1908 i Salt Lake-templet. Denna underbara kvinna blev mor till Josephs två första döttrar, och födde senare ytterligare nio barn.
Vid ett tillfälle tyngde hustruns bördor aposteln när han reste till en stavskonferens. Han skrev ett brev där det stod: ”Jag tänker på dig och önskar att jag kunde vara hos dig hela tiden under de kommande veckorna för att ta hand om dig. Jag hjälper dig så mycket jag kan som det är, och hoppas att du kan känna mitt inflytande. Säg till barnen att de ska vara snälla mot dig och mot varandra.”9 Sedan gav han uttryck för sitt hjärtas djupa känslor i form av en dikt som senare blev en av våra psalmer: ”Synes vägen dig lång” (nr. 74).
Sorgligt nog gick Ethel bort 1937. När hon dog fanns det fem ogifta barn i hemmet. Äldste Smith kände sig manad att söka ännu en hustru och livskamrat. År 1938 gifte han sig med Jessie Evans Smith i Salt Lake-templet.
En som kände dem väl skrev: ”Trots en åldersskillnad på 26 år och deras olika temperament, bakgrund och utbildning, passade Joseph Fielding Smith och Jessie Evans Smith märkvärdigt bra ihop. … Det som överbryggade den vida klyftan mellan dessa två olika personligheter var den genuina kärlek och respekt som de kände för varandra.”10 (Se sidorna 6–23 i boken.)
Sökte efter kunskap genom studier och genom tro
Joseph Fielding Smith var känd i kyrkan som väl bevandrad i skrifterna och kunnig i evangeliet. Ända sedan sin ungdom hade han en omättlig önskan att ”sök[a] lärdom, ja, genom studier och även genom tro” (L&F 88:118). Han hade läst Mormons bok två gånger innan han fyllde 10. När hans vänner undrade var han var kunde de ofta hitta honom på höskullen, upptagen med att läsa skrifterna.11
Han sade till en församling några år senare att ”ända från den tid jag lärde mig läsa, har jag haft mer nöje och större tillfredsställelse av att studera skrifterna … än jag fått av något annat i hela världen”.12 (Se kapitel 10 och 18.)
Vid ett tillfälle berömde president Heber J. Grant (1856–1945) president Smiths lärdom genom att säga: ”Jag anser dig vara den mest lärda mannen i fråga om skrifterna av alla generalauktoriteter vi har i kyrkan.”13
Hans kunskapstörst innebar inte att han inte idrottade eller lekte som pojke eller som vuxen. Han tyckte om att spela baseboll och delta i alla de lekar som ungdomarna i ett jordbrukssamhälle ägnade sig åt. Som vuxen tyckte han om att spela handball och närvarade regelbundet vid sina barns sportevenemang. Han deltog också i sport vid familjesammankomster. Jag har ett ömt minne av en basebollmatch då min morfar slog ett långt slag och den snabba, lågflygande bollen träffade kameran som en morbror höll på att ta bilder med från vänsterplanen.
En med kännande trons försvarare
Redan före sin kallelse som apostel var Joseph Fielding Smith känd som en trons försvarare, vilket ibland ledde till att några felbedömde honom som en sträng man. Även om han var obeveklig i sin önskan att vara trogen sina förbund och uppmuntra alla att ta emot Jesu Kristi återställda evangelium, fanns det en mildare sida av honom som hans familj och bekanta med lätthet kände igen. President Spencer W. Kimball (1895–1985) sade: ”Många gånger har vi sagt att, eftersom de tolv skall vara Israels domare, skulle vem som helst av oss vara glad att få falla i hans händer, eftersom hans dom skulle vara mild, barmhärtig, rättvis och helig.”14
President Smith visade exempel på sådan vänlighet under ett möte där en olycka med en av kyrkans bilar diskuterades. En äldre man som körde en oförsäkrad lastbil med grönsaker hade orsakat olyckshändelsen. Efter viss diskussion rekommenderades det att kyrkan skulle driva fallet till domstol. Då tog dock president Smith till orda: ”Ja, det skulle vi kunna göra. Och om vi driver på med all kraft kanske vi skulle lyckas ta lastbilen ifrån den stackars mannen och hur skulle han då försörja sig?” Kommittén ändrade sin rekommendation och lät saken bero.15
Jag erfor den kärlek andra hade till honom då jag tog kontakt med president Harold B. Lee (1899–1973) på Salt Lake Citys kyrkogård strax efter invigningen av president Smiths grav. Jag sade till honom, ”President Lee, som medlem i familjen vill jag att du skall veta hur mycket jag uppskattar vänligheten du visat min morfar.” Till svar såg han mig i ögonen och sade ömt: ”Jag älskade den mannen!”
En sann och trofast tjänare
President Smiths verksamhet kännetecknades av lydnad mot skrifternas uppmaning att predika omvändelse (se, till exempel L&F 6:9; 11:9). Han sade: ”Det har varit mitt uppdrag, såsom jag känner att Herrens ande har manat mig under mina resor i Sions stavar, att säga till folket att nu är tiden för omvändelse, samt uppmana de sista dagars heliga att minnas sina förbund, … och mana dem till att vara sanna och trofasta i allting.”16 (Se kapitel 5.)
Genom hela sitt nästan nittiosexåriga liv bad president Smith att han skulle förbli sann och trofast och hålla ut till änden. Faktum är att president Boyd K. Packer, nuvarande president för de tolv apostlarnas kvorum, har sagt: ”Till och med när han var över nittio år gammal bad han att han skulle kunna ’hålla förbunden och uppfylla sina skyldigheter samt hålla ut till änden’.”17
För president Smith var ”sann och rättfärdig” mer än en ofta upprepad fras. Det var ett innerligt uttryck för hans hopp för alla människor — för medlemmarna i kyrkan som hade gjort förbund och i sanning för alla vår himmelske Faders barn. President Smith bad ödmjukt: ”Vi borde först och främst vara för Guds rike och hans rättfärdighet. Låt oss alltid vara sanna och trofasta, med en önskan att hålla Guds bud och ära honom, samt komma ihåg de förbund vi har ingått med honom. Detta är min bön för hela Israel.”18 (Se kapitel 19–22.)
När du i bön begrundar hans inspirerade lärdomar stärks ditt vittnesbörd och du blir välsignad med en ökad förståelse för de rena och enkla sanningarna i Jesu Kristi evangelium. Den här studiekursen stärker din önskan att leva för att vara ”sann och trofast”.
Ovan: Det här fotot av den unge Joseph Fielding Smith fanns i hans föräldrars familjebibel. Till höger: Joseph tyckte om att spela handball (ett spel som liknar squash) med sin bror David. Nedan: Äldste Smith (den andre från vänster) med missionärskamrater i England, 1901. Fotografiet på motstående sida är också från hans missionstid. Nedan, till höger: Äldste Smith (till vänster) samt medapostel George Albert Smith och Israel Smith, 1936.
Ovan: President Smith med sina söner. Ovan till höger: Äldste Smith hälsas av president David O. McKay, 1961. Till höger: President Smith på förhöjningen i Tabernaklet i Salt Lake City. Nedan: President Smith poserar för en fotograf på en basebollmatch, en sport han tyckte om att spela som ung.
Foto med tillstånd av kyrkans historiska bibliotek och familjen Smiths arkiv