Tills vi möts igen
Hopp om framtiden
Författaren bor i Arizona i USA.
Samma vindar som viner och hotar att överväldiga oss sår också frön av förändring och tillväxt.
Den 12 september 2001 gick min hustru och jag fram och tillbaka på golvet i ett sjukhus i Tucson i Arizona medan timmarna gick och vi väntade på att vår son skulle födas. Från vår teve och varje teve i byggnaden överöstes vi av bilder från föregående dag i New York City – bilder av de två skyskraporna som en gång hade varit en del av stadens silhuett, i spillror och damm på marken. Bilderna som visades timme efter timme gjorde oss smått desperata. Det kändes som den absolut värsta tiden att föda ett barn till världen – en värld som verkade så mörk och hotfull.
Tidigt morgonen därpå föddes vår lille son. När jag höll vårt lilla barn i armarna tänkte jag på de senaste dagarnas förödande händelser, händelser som fick mig att tänka tillbaka på bränderna i Yellowstones nationalpark 1988. Flammorna förstörde nästan 325 000 hektar skogsmark. Parkens ödeläggelse var nästan fullständig. Nyheterna visade bara sönderbränd mark och tjock svart rök mot himlen. Inget mått av mänskligt arbete kunde snabbt återställa det som gått förlorat. Det verkade till och med som om inte ens naturens otröttliga återväxt och livskraft var någon match för eldens destruktiva kraft.
Men på våren året därpå skedde ett stilla underverk – små plantor och blommor började tränga sig upp genom den förkolnade marken. Gradvis växte fler blommor och buskar och träd fram ur jorden Parkens pånyttfödelse skedde långsamt och var fylld av små, underbara detaljer. Med tiden blev resultaten dramatiska.
I tider av rädsla som tycks överväldiga oss som Yellowstones bränder, när vår tro och vårt hopp nått sin gräns, måste vi komma ihåg att det finns en stilla, orubblig grund under oss, mycket kraftfullare än någon ond kraft som vi kan tänkas möta. Helaman förklarar att den här grunden är ”klippan, vår Återlösare, som är Kristus, Guds Son”. Om vi förankrar oss vid honom så ska det, ”när djävulen sänder sina mäktiga vindar, ja, sina pilar i virvelvinden, ja, när allt hans hagel och hans mäktiga storm piskar er, … inte ha någon makt att dra er ned till eländets och det oändliga lidandets avgrund, tack vare den klippa som ni är byggda på och som är en säker grundval, och om människorna bygger på denna grundval kan de inte falla” (Helaman 5:12).
När vi ställs inför ondskans och frestelsernas mäktiga kraft i världen kan vi tro att evangeliets lilla och enkla inflytande överträffas och överväldigas. Vi kan känna tvivel och misströstan när vi förgäves väntar på att missförhållanden ställs tillrätta, smärta lindras och frågor besvaras. Men just de vindar som blåser mot oss sår också frön av förändring och tillväxt, och evangeliets väldiga kraft arbetar stilla under jordelivets mark och förbereder tusentals frön av hopp och liv.