Tills vi möts igen
Jag vet att han lever
Jag skulle ge allt jag är, och allt jag hoppas bli, för att få känna det jag kände då!
Kristus, av Heinrich Hofmann, med tillstånd av C. Harrison Conroy Co.
Jag tycker om att begrunda vilket pris vår Fader i himlen betalade för att ge oss gåvan som hans älskade Son är, den värdige Sonen till vår Fader, som så älskade världen att han lade ner sitt liv för att återlösa världen, för att frälsa oss och ge oss andlig näring under jordelivets vandring, och förbereda oss för att vistas hos honom i de eviga världarna. …
Jag minns en upplevelse jag hade …, som vittnade för min själ om att [Frälsaren] dog, korsfästes och uppstod som jag aldrig ska glömma. …
En natt i en dröm befann jag mig i den heliga byggnaden, templet. Efter att ha bett och fröjdat mig en stund fick jag veta att jag skulle få förmånen att komma in i ett av rummen och träffa en härlig person. Och när jag kom in genom dörren såg jag någon sitta på en upphöjd plattform, den härligaste varelse mina ögon någonsin har skådat, eller som jag trodde kunde existera i de eviga världarna.
När jag gick fram för att presentera mig, ställde han sig upp och gick fram mot mig med utsträckte armar, och han log när han mjukt sade mitt namn. Om jag så lever tills jag blir en miljon år ska jag aldrig glömma det leendet. Han omfamnade mig och kysste mig, tryckte mig mot sitt bröst och välsignade mig tills märgen i mina ben tycktes smälta! När han var färdig föll jag ner för hans fötter, och när jag badade dem med mina tårar och kyssar, såg jag märkena från spikarna i världens Frälsares fötter. Känslan jag hade i hans närhet som har allting i sina händer; att ha hans kärlek, hans tillgivenhet och hans välsignelse, var sådan att om jag kunde få det som jag nu bara fått en försmak av, skulle jag ge allt jag är, allt jag någonsin hoppas bli, för att få känna det som jag kände då! …
Nu ser jag inte Jesus på korset. Jag ser inte hans panna genomborrad av törnen eller hans händer sönderslitna av spikar, utan jag ser honom le, med utsträckta armar, sägande till oss alla: ”Kom till mig!”