Dödahavsrullarna – Fönster mot den nutida Bibeln
I början av 1947 sökte tre herdar som tillhörde beduinstammen Ta’amireh efter ett djur som gått vilse. En av dem kastade in en sten i en grotta och hörde en lerkruka gå sönder. När de kom in i grottan såg de att det fanns flera stora lerkrukor där, och några innehöll skriftrullar.* Under åren som följde hittade beduiner och arkeologer flera hundra skriftrullar i elva grottor på nordvästra stranden av Döda havet.
Många vetenskapsmän menar att dödahavsrullarna är 21:a århundradets största arkeologiska fynd. Skriftrullarna utgör ett forntida bibliotek av över 900 texter, de flesta skrivna på Gamla testamentets ursprungliga hebreiska. Omkring 225 av rullarna innehåller det äldsta exemplaret av Gamla testamentet (utom Esters bok), 1000 år äldre än de exemplar som användes under medeltiden. De flesta av rullarna är från mellan 150 f. Kr. och 68 e. Kr., men några texter skrevs redan på 200-talet.
Förutom de traditionella bibliska texterna innehåller dödahavsrullarna också tempelrullen (som beskriver ett tempel som ska byggas i Jerusalem och det idealiska förbundssamhället), krigsrullen (som beskriver den slutliga striden) och texter som går parallellt med Bibeln (som Enoks, Noas och Melkisedeks böcker, och Jakobs, Judas och Levis testamente). Det står inte mycket om Enok i Bibeln, men i skriftrullarna är Enok en framträdande person – en mäktig profet med speciella gåvor.
De flesta av rullarna finns det bara fragment av på grund av elementens påverkan, men vetenskapsmän har kunnat hämta en mängd information om sättet de skrevs på. Skrivarnas varsamma och noggranna arbete vilar på en hög nivå av professionalism och kompetens när de kopierade och överförde heliga texter från en generation till nästa. De av oss som älskar och uppskattar de heliga skrifterna är ett stort tack skyldiga de här skrivarna för deras omsorgsfulla arbete.
När vi tänker på den forntida metoden att överföra text för hand så inser vi att Bibeln genomgick en förunderlig process in i det här århundradet. Dödahavsrullarna står som vittne om att Gamla testamentet har förts vidare genom århundradena med en respektabel nivå av exakthet. För detta måste vi vara tacksamma mot profeter, skrivare, kopierare och alla som var ansvariga för att Bibeln fördes vidare från generation till generation.