Den verkliga julen
Biskop Gary E. Stevenson
Presiderande biskop
Utan Frälsarens födelse och försoning skulle vi inte ha någon förespråkare, ingen som för vår talan inför Fadern, ingen Medlare som gör det möjligt för oss att återvända till vår kärleksfulle himmelske Faders närhet och leva tillsammans som eviga familjer.
När min far var liten bodde han i ett litet samhälle i centrala Utah nära Utah Lake. Innan pionjärerna kom jagade och fiskade Amerikas urinvånare i området. Vissa platser runt sjön blev populära bland dem som letade pilspetsar.
Som far-och-son-aktivitet när min far var fem år, åkte hans församling till Utah Lake för att leta pilspetsar. När gruppen hade letat hela dagen frågade farfar min far om han hade hittat några pilspetsar.
”Nej, jag hittade inga”, svarade far. Sedan stack han ner handen i fickan och sade: ”Men jag hittade den här fina stenen som ser ut som en julgran.”
Far hade hittat en pilspets i alla fall, men han visste det inte. Han höll något verkligt i sin hand men kände inte igen det.
Hur vi känner igen Återlösaren
För många människor i dag har synen på det som är verkligt och viktigast — Jesus Kristus, världens Frälsare — blivit otydlig på grund av sådant som inte är verkligt.
Jag såg nyligen ett teveprogram om Jesus Kristus där man ifrågasatte om han verkligen föddes av jungfrun Maria. Till och med framstående professorer från högaktade institutioner spekulerade över om så kunde vara fallet.
President Ezra Taft Benson (1899–1994) sade följande om sådana tvivlare: ”De så kallade lärda försöker övertyga oss om att Kristi gudomliga födelse som den förkunnas i Nya testamentet inte alls var gudomlig och att Maria inte var oskuld när hon blev gravid med Jesus. De vill få oss att tro att Josef, Jesu fosterfar, var hans fysiska far, och att Jesus därför var mänsklig i alla bemärkelser. De verkar vara generösa i sina lovord om honom när de säger att han var en framstående moralisk filosof, kanske den mest framstående till och med. Men huvudsaken för dem är att tillbakavisa att Jesus var Guds Son, för på den läran vilar kristendomens alla andra anspråk.”1
Jag har åkt skidor på konstsnö, och jag har dekorerat konstgjorda julgranar med konstgjorda istappar. Ibland kan det vara svårt att förstå vad som är verkligt, särskilt i en tid av virtuell verklighet. Hur vet vi då vad som är verkligt? Hur får vi ett vittnesbörd om att Jesus Kristus är verklig?
Vi får ett vittnesbörd om vad som är verkligt när vi läser Guds ord i skrifterna — både forntida och nutida. Vi lär oss att Frälsaren är verklig när vi lyssnar på och läser levande profeters och apostlars vittnesbörd. Vi finner sanning när vi ber ”med ett uppriktigt hjärta, med ärligt uppsåt och med tro på Kristus” (Moroni 10:4). Vi upptäcker den rätta vägen när vi tror på Kristus och inte förnekar honom och när vi böjer oss inför honom och tillber honom av all vår förmåga, allt vårt förstånd och all vår styrka samt av hela vår själ. (Se 2 Nephi 25:29.)
Profetior om Kristi födelse
Skrifterna överflödar av profetior om Kristi födelse — den första julen. Vi kanske glömmer när vi läser de här skriftställena att de verkligen var profetior. De ger detaljerad information om vad som skulle hända men som ännu inte hade hänt.
Åttahundra år före Kristi födelse, sade Jesaja: ”Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste” (Jes. 9:6).
Sexhundra år före Frälsarens födelse beskrev Nephi en syn han hade haft om modern till Guds Son:
”Jag såg och fick se … staden Nasaret, och i staden Nasaret såg jag en jungfru, och hon var enastående vacker och vit. …
Och [ängeln] sade till mig: Se, jungfrun som du ser är Guds Sons mor. …
Och jag såg och fick åter se jungfrun, och hon bar ett barn i sina armar.
Och ängeln sade till mig: Se Guds Lamm” (1 Nephi 11:13, 18, 20–21).
Etthundratjugofyra år före Frälsarens födelse sade kung Benjamin:
”Ty se, tiden kommer och är inte långt borta, då Herren den Allsmäktige som regerar, som var och är från all evighet till all evighet, med makt skall komma ned från himlen bland människobarnen och skall bo i ett tabernakel av lera och skall gå ut bland människorna och utföra mäktiga underverk. …
Och han skall heta Jesus Kristus, Guds Son, himlens och jordens Fader, alltings Skapare från begynnelsen. Och hans mor skall heta Maria” (Mosiah 3:58).
Åttiotre år före Kristi födelse sade Alma: ”Och se, [Guds Son] skall födas av Maria i trakten av Jerusalem, som är våra fäders land. Och hon skall vara en jungfru, ett dyrbart och utvalt redskap” (Alma 7:10).
Och bara sex år före den första julen, förkunnade lamaniten Samuel:
”Och se, detta ger jag er till tecken på tiden för hans ankomst. Ty se, stora ljus skall visa sig på himlen, så att det natten innan han kommer inte skall bli mörkt. …
Och se, en ny stjärna skall gå upp, en sådan som ni aldrig förr har sett, och även detta skall vara ett tecken för er” (Helaman 14:3, 5).
Det judiska folket väntade ivrigt på den här stora händelsen. De visste att Messias skulle komma, och de förväntade sig att han skulle komma i härlighet med timlig befrielse för att upprätta ett jordiskt rike och regera som deras kung.
Vem fick först veta att Messias var född? Borde det inte vara Sanhedrin eller andra med mäktig och inflytelserik ställning?
I Bibeln står det att det var för enkla herdar som sov på marken som ängeln förkunnade ”en stor glädje” (Luk. 2:10) och det var visa män från fjärran länder som såg ”hans stjärna gå upp och [kom] för att tillbe honom” (Matt. 2:2). De mäktiga och inflytelserika, vars syn var oklar på grund av världens filosofier, var inte hos Frälsaren när han föddes, eller under hans verksamhet. De hade framför sig det som var verkligt men visste inte vad det var eller uppskattade det inte.
Bli mer kristuslik
President Benson sade att något av det bästa med julen är att den ökar vår lyhördhet för sådant som hör Gud till:
”Den får oss att begrunda vår relation till vår Fader och nivån på vår hängivenhet mot Gud.
Den manar oss att vara mer toleranta och givmilda, mer medvetna om andra, mer generösa och genuina, mer fyllda av hopp och kärlek — alla kristuslika egenskaper. Det är inte att undra på att julandan berör människor över hela världen. … Under en tid, åtminstone, visar vi ökad uppmärksamhet och hängivenhet mot vår Herre och Frälsare, Jesus Kristus.”2
Den här julen, när julens anda genomborrar våra hjärtan, låt oss då göra något som ger uttryck för våra känslor på ett synbart sätt och visar att vi förstår att barnet som föddes i Betlehem är den verklige Återlösaren. President Howard W. Hunter (1907–1995) gav några praktiska råd om hur vi kan göra det:
”Klara upp gamla gräl den här julen. Sök upp en bortglömd vän. Slå misstankar ur hågen och ersätt dem med tillit. Skriv ett brev. Ge ett mjukt svar. Uppmuntra ungdomarna. Visa lojalitet i ord och handling. Håll ett löfte. Glöm gammalt groll. Förlåt en fiende. Be om ursäkt. Försök förstå. Fundera över vilka krav du ställer på andra. Tänk på någon annan först. Var vänlig. Var mild. Skratta lite oftare. Uttryck din tacksamhet. Välkomna en främling. Gläd ett barn. Njut av jordens skönhet och storslagenhet. Uttryck din kärlek om och om igen.”3
Utan Kristus skulle det inte finnas någon jul. Utan Kristus kan det inte finnas något verklig glädje. Utan hans födelse och hans försoning skulle vi inte ha någon förespråkare, ingen som för vår talan inför Fadern, ingen Medlare som gör det möjligt för oss att återvända till vår kärleksfulle himmelske Faders närhet och leva tillsammans som eviga familjer.
Jag firar tillsammans med dig den vackra och mirakulösa verkligheten angående Guds Sons födelse och mission, och jag vittnar om att Jesus Kristus är vår Frälsare och Återlösare — den utlovade Messias.