Där två eller tre är samlade

President Henry B. Eyring

förste rådgivare i första presidentskapet

Om du lyssnar med anden finner du att ditt hjärta uppmjukas, din tro stärks och din förmåga att älska Herren ökar.

Mina älskade bröder och systrar, jag välkomnar er till den 186:e årliga generalkonferensen för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Jag gläds åt att vara med er och jag välkomnar er varmt.

Jag är tacksam för att ni har kommit till konferensen för att få känna inspiration från Herren och känna er närmare vår himmelske Fader och Herren Jesus Kristus.

Samlade i det här mötet, som omfattar hela världen, finns miljontals av Jesu Kristi lärjungar som slutit förbund att alltid minnas honom och tjäna honom. Genom den moderna teknikens under försvinner skillnaderna i tid och avstånd. Vi möts som om vi alla var tillsammans i en enda väldig sal.

Men ännu viktigare än att vi samlas tillsammans, är i vems namn vi gör det. Herren lovade att trots det stora antalet av hans lärjungar på jorden i dag, skulle han vara nära var och en. Han sa till sin lilla grupp efterföljare 1829: ”Sannerligen, sannerligen säger jag er …: Där två eller tre är samlade i mitt namn … se, där är jag mitt ibland dem – och på samma sätt är jag mitt ibland er” (L&F 6:32).

Vi är nu fler än en eller två. En stor skara av hans lärjungar har samlats till denna konferens, och som utlovat är Herren mitt ibland oss. Eftersom han är en uppstånden och förhärligad varelse, närvarar han inte fysiskt överallt där de heliga samlas. Men genom Andens kraft kan vi känna att han är med oss här i dag.

Var och när vi känner Frälsarens närhet beror på var och en av oss. Han gav den här undervisningen:

”Och vidare: Sannerligen säger jag er, mina vänner: Jag ger er dessa ord att begrunda i era hjärtan, med detta bud som jag ger er att ni skall åkalla mig medan jag är nära.

Närma er mig och jag skall närma mig er, sök mig flitigt och ni skall finna mig, be och ni skall få, bulta och det skall öppnas för er” (L&F 88:62–63).

Jag vet åtminstone två personer som lyssnar i dag, som önskar den välsignelsen av hela hjärtat. De försöker uppriktigt komma närmare Herren under den här konferensen. Båda skrev till mig – deras brev kom till mitt kontor samma vecka – med vädjan om samma slags hjälp.

De är båda omvända till kyrkan och har tidigare fått tydliga vittnesbörd om Gud Faderns och hans Son Jesu Kristi, världens Frälsares, kärlek. De visste att profeten Joseph Smith organiserade kyrkan genom direkt uppenbarelse från Gud och att det heliga prästadömets nycklar var återgivna. Båda hade ett vittnesbörd om att nycklarna finns i kyrkan i dag. De bar sitt högtidliga vittnesbörd för mig i skrift.

Ändå klagade båda över att känslorna av kärlek till Herren och hans kärlek till dem hade minskat. Båda ville av hela sitt hjärta att jag skulle hjälpa dem återfå den glädje och den känsla av att vara älskade som de hade när de kom in i Guds rike. Båda uttryckte en rädsla att de prövningar och svårigheter de mötte till sist skulle övervinna deras tro om de inte till fullo kunde återfå de här känslorna av kärlek till Frälsaren och hans kyrka.

De är inte ensamma om det bekymret, inte heller är prövningen ny. Under sin verksamhet på jorden gav Frälsaren oss liknelsen om sådden och såningsmannen. Det som såddes var Guds ord. Såningsmannen var Herren. Såddens överlevnad och tillväxt berodde på jordmånens tillstånd. Ni minns hans ord:

”Och när han sådde, föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det.

En del föll på stenig mark, där det inte hade mycket jord. Det sköt genast upp, eftersom det inte hade djup jord.

Men när solen steg, förbrändes det och vissnade bort, därför att det inte hade någon rot.

En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp och kvävde det.

Men en del föll i god jord och bar frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt.

Hör, du som har öron” (Matt. 13:4–9).

Återigen: Fröet är Guds ord. Jorden är hjärtat hos den som tar emot fröet.

Vi har alla mycket gemensamt med de underbara personer som skrev till mig och bad om hjälp och uppmuntran. Vi har alla fått frön, eller Guds ord, sådda i hjärtat en gång. För en del var det i barndomen, när våra föräldrar inbjöd oss att bli döpta och konfirmerade av män med myndighet. Andra av oss undervisades av Guds kallade tjänare. Alla kände vi att fröet var gott och kände till och med hjärtat svälla i oss och upplevde glädje när vårt hjärta och vårt sinne verkade vidgas.

Vi har alla fått vår tro prövad genom att dyrbara välsignelser hållits tillbaka, genom elaka angrepp från dem som vill förgöra vår tro, genom frestelser att synda eller själviska intressen som förminskat våra ansträngningar att vårda och mjuka upp hjärtats andliga djup.

De som är sorgsna över förlusten av den glädje de tidigare känt är välsignade. Vissa märker inte hur tron inom dem vissnar bort. Satan är listig. Han säger till dem som han vill göra olyckliga att den glädje de en gång kände var barnsligt självbedrägeri.

I dag är mitt budskap till oss alla att det finns ett dyrbart tillfälle under de närmaste dagarna att välja att låta våra hjärtan uppmjukas och ta emot och vårda fröet. Fröet är Guds ord, som utgjuts över oss alla som lyssnar, ser och läser det som sägs under den här konferensen. Musiken, talen och vittnesbörden har förberetts av Guds tjänare som ivrigt sökt den Helige Andens ledning under sina förberedelser. De har bett längre och mer ödmjukt allteftersom konferensdagarna närmat sig.

De har bett om att få kraft till att uppmuntra er till att göra val som i era hjärtan skapar en fruktbar jordmån där Guds goda ord kan växa och ge frukt. Om du lyssnar med anden finner du att ditt hjärta uppmjukas, din tro stärks och din förmåga att älska Herren ökar.

Ditt val att be i hjärtats uppriktighet kommer att förändra din upplevelse under konferensmötena och de dagar och månader som följer.

Många av er har redan börjat. Vid mötets början gjorde ni mer än att lyssna till bönen. Ni instämde med er tro i vädjan att vi skulle få åtnjuta välsignelsen att få den Helige Anden utgjuten över oss. När ni tillade er tysta vädjan i Jesu Kristi namn, kom ni närmare honom. Detta är hans konferens. Endast den Helige Anden kan ge de välsignelser som Herren önskar för vår del. I sin kärlek till oss har han lovat att vi kan känna att:

”vad de än talar när de manas av den Helige Anden skall vara helig skrift, skall vara Herrens vilja, skall vara Herrens sinne, skall vara Herrens ord, skall vara Herrens röst och Guds kraft till frälsning.

Se, detta är Herrens löfte till er, o ni mina tjänare.

Var därför vid gott mod och frukta inte, ty jag, Herren, är med er och skall stå vid er sida, och ni skall bära vittnesbörd om mig, ja, Jesus Kristus, att jag är den levande Gudens Son, att jag var, att jag är och att jag skall komma” (L&F 68:4–6).

Ni kan be och bidra med er tro varje gång en Guds tjänare går fram till talarstolen, så att Herrens löfte i Läran och förbunden kapitel 50 blir uppfyllt:

”Sannerligen säger jag er: Den som är ordinerad av mig och utsänd att predika sanningens ord genom Hjälparen, genom sanningens Ande, predikar han genom sanningens Ande eller på annat sätt?

Och om det sker på något annat sätt är det inte av Gud.

Och vidare: Den som tar emot sanningens ord, tar han emot det genom sanningens Ande eller på något annat sätt?

Om det sker det på något annat sätt är det inte av Gud.

Varför kan ni då inte förstå och veta att den som tar emot ordet genom sanningens Ande, tar emot det som det predikas genom sanningens Ande?

Därför förstår den som predikar och den som tar emot varandra, och båda blir uppbyggda och gläds med varandra” (L&F 50:17–22).

Du kan be när kören ska börja sjunga. Dirigenten, organisterna och körmedlemmarna har bett och övat med en bön i hjärtat och med tro på att musiken och orden ska uppmjuka hjärtan och förstärka deras kraft att bygga upp andras tro. De framträder för Herren som om de stod inför honom och de ska veta att vår himmelske Fader hör dem lika säkert som han hör deras personliga böner. Tillsammans har de arbetat med kärlek för att besanna Frälsarens löfte till Emma Smith: ”Ty min själ gläder sig åt hjärtats sång, ja, de rättfärdigas sång är en bön till mig, och den skall besvaras med en välsignelse på deras huvuden” (L&F 25:12).

Om du inte bara lyssnar utan också ber när de sjunger, kommer din bön och deras bön att besvaras med välsignelser på både ditt och deras huvuden. Du känner då välsignelsen av Frälsarens kärlek och gillande. Alla som förenar sig i den lovprisningen känner sin kärlek till honom växa.

Du kanske vill be när talaren verkar närma sig slutet på sitt tal. Han eller hon ber inom sig till Fadern att den Helige Anden ska ge honom eller henne de vittnesbördets ord som lyfter lyssnarnas hjärtan, hopp och beslutsamhet att alltid minnas Frälsaren och hålla de bud som han har gett oss.

Vittnesbördet blir mer än en sammanfattning av talet. Det blir en bekräftelse av vissa sanningar som Anden kan bringa till deras hjärtan som ber om hjälp, om gudomlig vägledning och om att få ta emot Kristi rena kärlek.

Sant vittnesbörd ges till talarna. Deras ord är kanske få, men de går in i hjärtat hos den ödmjuka lyssnaren som kommit till konferensen hungrande efter Guds goda ord.

Jag vet av erfarenhet vad goda människors tro kan göra för att föra fram ord från Anden vid slutet av ett tal. Mer än en gång har någon sagt till mig efter mitt vittnesbörd: ”Hur visste du vad jag verkligen behövde veta?” Jag har lärt mig att inte bli förvånad när jag inte kan minnas att jag sagt de orden. Jag talade vittnesbördets ord, men Herren var där och gav dem till mig i det ögonblicket. Löftet att Herren ska ge oss orden i samma ögonblick är särskilt tillämpbart på vittnesbördet (se L&F 24:6). Lyssna uppmärksamt på de vittnesbörd som bärs under denna konferens – då känner du dig närmare Herren.

Ni märker att jag kommer allt närmare huvudpunkten i det budskap jag försökt överföra med ett vittnesbörd om sanningen. Era böner hjälper mig få de vittnesbördets ord som kan hjälpa någon som längtar efter svar på sin fråga.

Jag lämnar er mitt vittnesbörd om att vår himmelske Fader, den store Elohim, älskar oss och känner oss, var och en. Under hans ledning var hans Son, Jehova, skaparen. Jag vittnar om att Jesus av Nasaret föddes som Guds Son. Han botade sjuka, gav blinda synen och uppreste döda. Han betalade priset för alla synder som begåtts av vår himmelske Faders barn, födda in i dödligheten. Han bröt dödens band åt oss alla när han uppsteg ur graven den där första påskdagen. Han lever i dag, en Gud – uppstånden och härlig.

Det här är den enda sanna kyrkan och han är dess främsta hörnsten. Thomas S. Monson är hans profet för hela världen. De profeter och apostlar ni ska få höra under denna konferens talar för Herren. De är hans tjänare, bemyndigade att handla på hans vägnar. Han går före sina tjänare i världen. Det vet jag. Och det vittnar jag om i hans namn, ja, i Jesu Kristi heliga namn, amen.