Gudaktighetens kraft

Äldste Kent F. Richards

i de sjuttios kvorum

Varje tempel är Guds heliga, helgade hus, och däri kan vi alla lära oss om och känna gudaktighetens kraft.

Bara några månader före sin död sammanträffade profeten Joseph Smith med de tolv apostlarna för att tala om de största behoven som kyrkan stod inför under den mycket svåra tiden. Han sa till dem: ”Vi behöver templet mer än någonting annat.”¹ Ja, i dag i dessa prövande tider behöver var och en av oss och våra familjer templet mer än någonting annat.

Under en tempelinvigning nyligen gladdes jag över hela upplevelsen. Jag älskade templets öppet hus, att välkomna många av de besökare som kom för att se templet, kulturevenemanget med ungdomarnas glädje och entusiasm följt av de underbara invigningsmötena. Anden var ljuvlig. Många människor välsignades. Och följande morgon gick min fru och jag ner i dopbassängen för att låta döpa oss för några av våra förfäder. När jag höjde armen för att påbörja förrättningen nästan överväldigades jag av Andens kraft. Jag insåg på nytt att templets verkliga kraft finns i förrättningarna.

Som Herren uppenbarat återfinns melkisedekska prästadömet i templet och dess förrättningar, ”ty däri förlänas det heliga prästadömets nycklar, så att ni kan ta emot ära och härlighet”.² ”Därför är gudaktighetens kraft uppenbar i dess förordningar.”³ Det löftet gäller dig och din familj.

Vårt ansvar är att ”ta emot” det vår Fader erbjuder oss.⁴ ”Ty åt den som tar emot skall det ges i överflöd, ja, kraft”;⁵ kraft att ta emot allt som han kan och vill ge oss – nu och i evighet;⁶ kraft att bli söner och döttrar till Gud⁷, att känna ”himlens krafter”⁸; att tala i hans namn⁹; och ta emot ”[hans] Andes kraft”¹⁰. Dessa krafter blir personligen tillgängliga för var och en av oss genom templets förrättningar och förbund.

Nephi såg vår tid i en stor syn: ”Jag, Nephi, såg att Guds Lamms kraft föll över de heliga i Lammets kyrka och över Herrens förbundsfolk som var spritt över hela jordens yta, och de var beväpnade med rättfärdighet och med Guds kraft i stor härlighet.”¹¹

Jag hade nyligen förmånen att få vara med om ett öppet hus tillsammans med president Russell M. Nelson och hans familj när han samlade dem runt beseglingsaltaret och förklarade för dem att allt vi gör i kyrkan – möten, verksamhet, lektioner och tjänande – är till för att bereda oss alla att komma till templet och knäböja vid altaret för att ta emot alla Faderns utlovade välsignelser för evigheten.¹²

När vi känner templets välsignelser i våra egna liv vänds våra hjärtan till vår släkt, både levande och döda.

Nyligen såg jag en tregenerationsfamilj delta i dop tillsammans för sina förfäder. Till och med farmodern deltog, trots att hon var lite ängslig över att själv komma under vattnet. När hon steg upp ur vattnet och kramade sin man hade hon glädjetårar i ögonen. Farfar och pappa döpte sedan varandra och många av barnbarnen. Vilken större glädje kan en familj uppleva tillsammans? Alla tempel har en prioriterad familjetid då familjer kan tjäna tillsammans i doprummet.

Kort före sin död tog president Joseph F. Smith emot synen om de dödas återlösning. Han lärde att de som är i andevärlden är helt beroende av de förrättningar vi utför på deras vägnar. I skriften står det: ”De döda som omvänder sig kommer att bli återlösta genom lydnad mot förordningarna i Guds hus.”¹³ Vi tar emot förrättningarna på deras vägnar, men de ingår och hålls ansvariga för varje förbund som hör samman med varje förrättning. Ja, slöjan är tunn för oss och den öppnas helt för dem i templet.

Vilka personliga ansvar har då vi att vara engagerade i detta verk, både som tempelbesökare och tempeltjänare? Profeten Joseph Smith lärde de heliga 1840 att ”ett betydande arbete [måste] utföras och medel samlas in – och eftersom verket måste påskyndas i rättfärdighet anstår det de heliga att överväga betydelsen av dessa ting i sina sinnen … och sedan vidta sådana åtgärder som är nödvändiga för att verkställa dem. De måste beväpna sig med mod, besluta sig för att göra allt de kan och vara lika engagerade som om hela arbetet berodde helt och hållet på dem själva.”¹⁴

I Uppenbarelseboken läser vi:

”Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån har de kommit? …

Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod.

Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem.”¹⁵

Kan ni inte se för ert inre öga dem som tjänar i templet i dag?

Det finns över 120 000 förrättningstjänare i de 150 templen som är i drift runtom i världen. Men det finns tillfälle för ännu fler att få denna ljuvliga upplevelse. När president Gordon B. Hinckley tillkännagav tanken på mindre tempel över hela världen, lärde han att ”alla tempeltjänare ska vara lokala medlemmar som kan verka i andra ämbeten i sina församlingar och stavar”.¹⁶ Normalt kallas tempeltjänare att verka i två till tre år, med möjlighet till förlängning. Avsikten är inte att ni när ni en gång kallats ska verka så länge ni kan. Många tempeltjänare som verkat länge bibehåller sin kärlek till templet när de blir avlösta och låter andra, nya tempeltjänare verka.

För nära 100 år sedan lärde aposteln John A. Widtsoe: ”Vi behöver fler tempeltjänare för att utföra detta underbara verk … Vi behöver fler som brinner för tempeltjänsten i alla åldrar … Tiden har kommit … i detta nya tempelarbete, att låta alla tjäna aktivt, i alla åldrar … Tempeltjänsten är … lika värdefull för de unga och aktiva som för de åldrande som lagt bakom sig många av livets bördor. Den unge mannen behöver sin plats i templet ännu mer än hans far och hans farfar, som stadgats av ett liv fyllt av erfarenhet. Och den unga kvinnan, som just har påbörjat livet, behöver den ande, det inflytande och den vägledning som kommer när hon tar del av templets förrättningar.”¹⁷

I många tempel välkomnar tempelpresidenten nyligen kallade missionärer som just tagit emot sin begåvning, unga män och unga kvinnor som får tjäna en kort tid som förrättningstjänare innan de far till missionärsskolan. Dessa ungdomar får inte bara välsignelsen att tjäna, utan de ”förhöjer skönheten och anden för alla som tjänar i templet”.¹⁸

Jag bad några unga män och unga kvinnor som tjänat som förrättningstjänare före och efter sin mission att delge sina känslor. De sa ungefär följande för att beskriva sin upplevelse i templet:

”När jag tjänar i templet

känner jag mig ”närmare min Fader och Frälsaren”
känner jag ”fullständig frid och glädje”
får jag en känsla av att ”vara hemma”
får jag ”helighet, kraft och styrka”
känner jag ”betydelsen av mina heliga förbund”
”har templet blivit en del av mig”
”är de vi tjänar nära under förrättningarna”
”ger det mig styrka att övervinna frestelser”
”har templet förändrat mitt liv för alltid”.¹⁹

Att tjäna i templet är en rik och mäktig upplevelse för människor i alla åldrar. Också en del nygifta par tjänar tillsammans. President Nelson har sagt: ”Att tjäna i templet är en upplyftande aktivitet för en familj.”²⁰ Som förrättningstjänare kan du, förutom att ta emot förrättningar för dina förfäder, också officiera vid förrättningar för dem.

Som president Wilford Woodruff sa:

”Vilket större kall kan någon man [eller kvinna] ha på jorden än att i sina händer hålla makt och myndighet att gå ut och betjäna i frälsningens förrättningar? …

Du blir ett redskap i Guds händer för den själens frälsning. Det finns inte något som getts människobarnen som går upp emot detta.”²¹

Han sa också:

”Den Helige Andens ljuva viskningar ges till [dig] och himlens skatter och gemenskapen med änglar får [du] del av allteftersom.”²²

”Detta är värt alla våra uppoffringar under de få år vi här måste tillbringa i köttet.”²³

President Thomas S. Monson påminde oss nyligen om att ”templets välsignelser är ovärderliga”.²⁴ ”Ingen uppoffring är för stor.”²⁵

Kom till templet. Kom ofta. Kom med och för din familj. Kom, och hjälp andra att komma också.

”Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de?” Mina bröder och systrar, det är ni – ni som har tagit emot templets förrättningar, som har hållit era förbund genom uppoffringar, ni som hjälper era familjer finna tempeltjänstens välsignelser och som har hjälpt andra längs vägen. Tack för ert tjänande. Jag vittnar om att varje tempel är Guds heliga hus och att var och en av oss där får lära oss om och känna gudaktighetens kraft, i Jesu Kristi namn, amen.