Kärlek och chokladkaka: Vad ska du ge för att föra dem tillbaka?

Devin G. Durrant

förste rådgivare i Söndagsskolans generalpresidentskap

Syster Babata Sonnenberg kände sig missmodig. Som ung mamma till fem flickor under åtta år blev hon överraskad när hon kallades att undervisa söndagsskoleklassen för 16- och 17-åringar i församlingen. När det hade gått några månader började färre komma på lektionerna och de kom mer sporadiskt. En söndag var det bara en ung man som kom. I stället för att bara undervisa en elev slog hon ihop klassen med en annan. Hon var redo att ge upp. Men när hon begrundade och bad om den svåra situationen blev hon inspirerad och upplevde ett hjärtats förändring.

Lagarbete

Hennes man Ken var missionsledare i församlingen. De kände sig båda manade att kombinera sina ansträngningar för att hjälpa ungdomarna i församlingen. Hon började baka chokladkaka och han bjöd hem ungdomarna i församlingen varje söndagskväll för att äta kakan och samtala om missionsförberedelser. Medan ungdomarna åt av kakan inbjöd syster Sonnenberg dem att komma till hennes söndagsskolekurs.

Till följd av den här ”söta” inbjudan ökade närvaron under söndagsskolelektionerna. Men Nate, en av de unga männen, lät sig inte övertalas av alla inbjudningar. Syster Sonnenberg kände att hon höll på att förlora ett av sina får. Hennes strategi för att övervinna den känslan var att söka efter det som gått förlorat tills hon hittade det (se Luk. 15:4). Så i stället för att ge upp hoppet om Nate gjorde syster Sonnenberg upp en plan.

Hembesök

En söndagskväll åkte hon hem till Nate. Han var hemma, tillsammans med en annan klassmedlem som inte heller hade kommit den dagen. Hon sa till dem båda att hon hade saknat dem på lektionen och höll lektionen för dem då och där. Nates pappa, som nyligen hade blivit avlöst som biskop för församlingen, blev rörd av lärarens ihärdighet. Han skickade ett sms till hennes man som löd: ”Ken, tacka din fru från mig. Det var inspirerat att hon kom hit och undervisade Nate och McKay.”

Men söndagen därpå valde Nate återigen att inte komma till Söndagsskolan. Då åkte syster Sonnenberg hem till honom igen för att ha ett samtal om evangeliet. Nate misstänkte att det skulle hända, och han hade gått hem till en vän för att gömma sig där. Syster Sonnenberg hittade honom några hus längre bort från hans och höll lektionen där.

Slutligen bestämde Nate sig för att börja komma till Söndagsskolan igen.

Vad var det som fungerade?

Varför kom Nate tillbaka?

Var det chokladkakan som syster Sonnenberg hade bjudit på hemma hos sig?

Var det hennes besök hemma hos Nate (och hos grannarna) för att träffa honom?

Var det för att hans vänner och familj uppmuntrade honom att komma till kyrkan?

Eller var det kärleken han kände från syster Sonnenberg, hans lärare i Söndagsskolan?

Svaret är förmodligen ”alla ovanstående”. Av alla de här anledningarna, och fler, började Nate komma till Söndagsskolan regelbundet, tillsammans med sina vänner.

Resten av berättelsen

Och här är resten av berättelsen. Tack vare de positiva känslor som Nate nu hade för sin söndagsskollärare tvekade han inte att köpa chokladpraliner till henne när han senare såg henne i köpcentret. Syster Sonnenberg, som hade visat honom så mycket kärlek, fick i sin tur känna hans kärlek.

En kort tid därefter, i september 2015, fyllde Nate i sin missionsansökan och verkar nu i Mississippimissionen Jackson.

Andra klassdeltagare som hade svårt att komma till Söndagsskolan bestämde sig också för att gå ut som missionärer. Fem unga män och tre unga kvinnor som kom till syster Sonnenbergs söndagsskolklass för 16- och 17-åringar har verkat, eller verkar nu, som missionärer, och flera andra kan vara på väg.

Nå ut till dem som inte närvarar

”Älska dem du undervisar”, del 1 av Undervisa på Frälsarens sätt, innehåller ett samtalsämne med titeln ”Nå ut till dem som inte närvarar”. Ämnet lyder: ”Att försöka nå de mindre aktiva medlemmarna är inte bara hemlärarnas, besökslärarnas, prästadöms- eller biorganisationsledarnas plikt. Läraren kan också hjälpa till i det här arbetet. Att undervisa är mycket mer än att hålla lektioner på söndagar. Det innefattar att tjäna med kärlek och hjälpa andra ta emot evangeliets välsignelser, och den här hjälpen är ofta precis vad en inaktiv medlem i klassen behöver. Vi behöver alla samarbeta för att nå dem som har det svårt, och som lärare kan du ha unika möjligheter att hjälpa.”¹

Syster Sonnenberg insåg vilken unik möjlighet hon hade att hjälpa sina klassdeltagare. Hon hade välsignats med ett tillfälle varje vecka att beröra deras hjärtan, och hon var fast besluten att göra det – antingen i klassrummet eller hemma hos dem. Alla lärare befinner sig förstås inte i ett sådant läge att de kan besöka alla dem som inte kommer till lektionen varje vecka, och det är inte heller alltid möjligt, men vi kan alla göra något, om så bara något litet, för att visa kärlek till dem vi är ansvariga för. Tänk på profeten Almas ord: ”Med små och enkla medel uträttas mycket stort” (Alma 37:6).

Uppmuntra kärleksfullt

Avsnittet ”Uppmuntra kärleksfullt” i samma samtalsämne ger följande perspektiv: ”Uppriktiga uttryck för kristuslik kärlek har stor kraft att uppmjuka hjärtat hos elever som har det svårt med evangeliet. Ofta behöver de helt enkelt veta att de behövs och är älskade.”²

Som en följd av syster Sonnenbergs ansträngningar att nå fram till Nate kände han sig behövd och älskad. Som heltidsmissionärer har nu Nate och hans klasskamrater möjlighet att hjälpa andra känna samma kristliga kärlek. Vilken välsignelse för dem att dra sig till minnes och försöka efterlikna sin söndagsskollärares exempel.

Tills du hittar det förlorade

Som Söndagsskolans generalpresidentskap är vi tacksamma för alla söndagsskollärare världen över som på olika sätt uppmanar sina klassdeltagare att komma till Kristus. Vi ber att Herren ska välsigna dig i dina ansträngningar att älska dem du undervisar och att du, tack vare den kärleken, ”söker efter det förlorade tills [du] hittar det” – liksom han gjorde under sin jordiska verksamhet.