Frälsning för små barn som dör: vad vi vet och inte vet
De här sanningarna från sentida uppenbarelser är några av evangeliets ljuvligaste sanningar.
Fotografier från Getty Images
En vän till mig berättade en gång om en upplevelse han hade under sin mission i Brasilien. Han och hans kamrat träffade en kvinna som resolut förklarade att hon inte var intresserad av någon form av religiöst budskap. En religiös ledare hade en gång sagt till henne att hennes nyfödde son som dog aldrig kunde blir frälst eftersom han inte hade blivit döpt. Tanken på det krossade hennes hjärta. Hon sa till missionärerna att om inte de hade ett bättre budskap ville hon inte ha något att göra med deras religion.
Lyckligtvis hade de ett bättre budskap.
Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heligas lära om små barns frälsning kan sammanfattas med en enda vers i skrifterna: ”Alla barn som dör innan de uppnår ansvarighetsåldern är frälsta i himlens celestiala rike” (L&F 137:10).
Även om den här läran är tydlig har många människor fortfarande frågor om eller missförstår det här ämnet. Låt oss kasta lite ljus över några av de allra vanligaste frågorna.
Hur blir små barn frälsta?
Många antar att små barn helt enkelt blir frälsta för att de är oskyldiga. Små barn är visserligen oskyldiga, men Mormons bok lär tydligt att utan Jesu Kristi försoning skulle även ”små barn … inte kunna bli frälsta”, eftersom ”de faller genom Adam, eller av naturen” (Mosiah 3:16).
Även om små barn inte är skyldiga till några synder skulle de ändå underkastas den fysiska och andliga död som fallet medförde. Följaktligen skulle de utan Jesu Kristi uppståndelse och försoning vara evigt förlorade, liksom resten av oss skulle vara (se 2 Ne. 9:6–10).
Som Mormons bok lyckligtvis klargör angående små barn, så ”sonar Kristi blod deras synder” (Mosiah 3:16) och ”Adams förbannelse [blir] borttagen från dem” (Moro. 8:8). Tack vare Frälsarens försoning är små barn fritagna från följderna av Adams och Evas fall, ”för de är rena” (Mose 6:54).
Vid vilken ålder blir barnen frälsta?
Läran och förbunden 137:10 lär att ”alla barn … är frälsta i himlens celestiala rike”. Det enda villkoret är att de ”dör innan de uppnår ansvarighetsåldern”. Äldste Bruce R. McConkie (1915–1985) i de tolv apostlarnas kvorum förklarade att ”ansvarigheten inte slår ut i blom i ett barns liv vid en viss tidpunkt i hans eller hennes liv. Barn bli ansvariga gradvis, under flera år. Att bli ansvarig är en process. … Men det kommer en tid när ansvarigheten är verklig, och synder är ett kännetecken på normal utveckling i livet. Det är vid åtta års ålder, åldern för dop.”1
Med andra ord utvecklas ansvarighet i barn hela tiden, men vid åtta års ålder är de tillräckligt ansvariga för att döpas och är därför tillräckligt ansvariga för sina egna synder.
Som alla föräldrar vet betyder det här dock inte att barn är oförmögna att göra något som de vet är fel. Det som det betyder är att de ännu inte är tillräckligt ansvariga för de här felaktiga valen.
Barn har vad som lämpligen kan kallas en ”nådatid” när de inte är ansvariga för sina felsteg under det att de lär och växer in i ansvarighet. Om de skulle dö under den tiden är de frälsta genom Kristi nåd, utan dop eller någon annan ansträngning å sin sida (se Moro. 8).
Hur kommer små barn att vara när de uppstår?
President Joseph F. Smith (1838–1918) förlorade många barn på grund av för tidig död. Han fann tröst i läran om att små barn kommer att uppstå som små barn och fostras till mogen ålder av sina rättfärdiga föräldrar efter uppståndelsen. President Smith berättade en gång följande: ”Joseph Smith lärde ut att det lilla barnet som lades ner i graven skulle komma fram som ett barn vid uppståndelsen. Han pekade på modern till ett livlöst barn och sa till henne: ’Du ska få glädjen, nöjet och tillfredsställelsen att efter uppståndelsen fostra detta barn, tills det når sin andes fulla gestalt.’ Det finns en återställelse. Det finns tillväxt. Det finns utveckling efter uppståndelsen från de döda. Jag älskar den sanningen. Den förkunnar stor lycka, glädje och tacksamhet för min själ. Herren vare tack för att han har uppenbarat dessa principer för oss.”2
Små barn kommer inte bara att nå full mognad – de kommer också att nå fullkomlig upphöjelse. Abinadi lärde att ”små barn har evigt liv” (Mosiah 15:25). Profeten Joseph Smith lärde att ”ni ska ha era barn, för de ska ha evigt liv, för deras skuld är betald”.3
För att uppnå den högsta graden i det celestiala riket måste de som är ansvariga inträda i det nya och eviga äktenskapsförbundet (se L&F 131:1–3). Små barn som dör får den här möjligheten i framtiden. President Joseph Fielding Smith (1876–1972) lärde: ”Herren kommer att förläna dessa barn förmånen att välsignas med alla de beseglingar som hör samman med upphöjelsen. … När de efter uppståndelsen växer upp till andens fulla mognad, kommer de att vara berättigade till alla de välsignelser som de skulle haft rättighet till om de fått vara kvar här på jorden.”4
Varför dör små barn?
Den här frågan är svår att besvara, speciellt för dem som har förlorat ett barn. Det bästa sättet att börja besvara den här frågan är kanske med Nephis ord, som vittnade: ”Jag vet att [Gud] älskar sina barn, men jag vet inte vad allting betyder” (1 Ne. 11:17).
Vi känner inte till alla anledningar till varje tragedi som inträffar i dödligheten, men vi kan vara förvissade om att Gud älskar oss. Även om vi inte bör anta att tragedierna är Guds vilja, ger hans plan oss ett sätt att övervinna alla tragedier.5 ”Ingen sorg på jorden finns som himlen ej kan läka.”6
Profeten Joseph Smith och hans hustru Emma hade orsak att fråga varför små barn dör – sex av deras barn dog. Profeten sa: ”Jag [har] funderat över ämnet och ställt frågan hur det kommer sig att små barn, oskyldiga barn, tas ifrån oss, särskilt de som tycks vara de mest intelligenta och intressanta. De starkaste skäl jag kan finna är dessa: Den här världen är en mycket ogudaktig värld. … Herren tar bort många, även i späd ålder, så att de må undgå människans missunnsamhet och den nuvarande världens sorger och ondska. De var alltför rena och alltför älskliga att bo på jorden. Om vi därför ser på saken ur rätt perspektiv så har vi skäl att fröjdas i stället för att sörja eftersom de befriades från det onda, och vi ska snart ha dem igen.”7
En annan Herrens tjänare, äldste McConkie, upplevde ett litet barnbarns bortgång. På hennes begravning sa han: ”Det finns särskilda andar som kommer till det här livet endast för att ta emot en kropp. Av anledningar vi inte känner till men som den evige Fadern i sin oändliga visdom känner till behöver de inte jordelivets prövande upplevelser.”8
Ingen välsignelse ska undanhållas.
I evigheters evigheter, av Greg K. Olsen
Även om inget i det här livet kan ta bort de känslor av förlust som en familj upplever när ett barn dör, kan vi finna tröst i läran om att små barn som dör kommer att upphöjas. Vi vet det här eftersom det har uppenbarats av vår kärleksfulle Fader i himlen och förkunnats av hans nutida profeter och apostlar.
De här sanningarna från sentida uppenbarelser är några av evangeliets ljuvligaste och mest trösterika sanningar.