Endast digitalt: Porträtt av tro
Dags för kyrkan!
De ”änglamissionärer” som framhärdade i att undervisa oss om Jesu Kristi evangelium hjälpte oss att finna kärlek från vår himmelske Fader och ett liv fullt av välsignelser.
Foto: Leslie Nilsson
När heltidsmissionärerna började undervisa oss var jag skeptisk och min man var stridslysten. Vi ville egentligen inte höra talas om evangeliet, men de var så fast beslutna att undervisa oss att vi visste att de inte skulle ge upp.
En lördagskväll var min man Javier och jag på en fest som pågick långt in på natten. Eftersom vi var uppe så sent sov vi längre och glömde bort missionärernas inbjudan att komma till kyrkan med dem dagen därpå.
När vi hörde dem knacka på vår dörr på söndagsmorgonen sa Javier och jag till varandra: ”Vi låtsas att vi fortfarande sover och ignorerar dem.”
Men missionärerna fortsatte att knacka. Till slut ropade de: ”Broder och syster Vasquez, vi vet att ni är där. Om ni inte öppnar dörren måste vi helt enkelt hoppa över muren och hjälpa er att göra er redo för kyrkan!”
Vi visste att de skämtade, men vi bestämde oss för att gå upp, öppna dörren och låtsas att vi inte hade hört dem. Vi kom ut och gnuggade oss i ögonen som om vi just hade vaknat. De visste att vi låtsades, men de sa ingenting.
”Så snart ni är klara”, sa de, ”går vi till kyrkan.”
Vi gjorde i ordning oss själva och våra två barn och gav oss i väg. I kyrkan den dagen rördes vi av den Helige Anden. Från och med den dagen missade vi aldrig ett möte. Dagen då vi döptes, den 17 oktober 1976, var den lyckligaste dagen i vårt liv. Att bli medlemmar i kyrkan förändrade oss helt och hållet.
För oss var dessa missionärer – äldsterna Reed Harris och Marty Kemsley – som två änglar. När de lärde oss att hålla familjens hemafton tog de med sig hela sin zon. På något sätt lyckades vi få plats med alla dessa missionärer i vårt lilla hem. Den första psalmen vi sjöng var ”Frid och glädje finns på jord”. Vi har alltid kommit ihåg hur det kändes.
Senare frågade äldste Harris oss: ”Vet ni varför vi så envist ville undervisa er och ta med er till kyrkan?” Sedan svarade han: ”För att vi vet att ni kommer att bli ledare i kyrkan.”
Vi glömde det aldrig. Sedan vårt dop har vi fått många fantastiska möjligheter att försöka efterlikna Frälsaren genom att tjäna vår himmelske Faders barn. Jag har haft många ledarskapsämbeten, bland annat som hjälpföreningspresident och Unga kvinnors president. Javier har tjänat som äldstekvorumets president, två gånger som biskop samt som stavspresident.
Nyligen verkade vi som servicemissionärer på heltid i Bolivia. Den missionen gav oss förmånen att träffa många underbara bröder och systrar, dela med oss av vår tro på Jesus Kristus och ge kärlek, hjälp och humanitärt bistånd till några av landets mest utsatta människor och områden.
För inte så länge sedan lyckades vi, efter 42 år som medlemmar i kyrkan, äntligen spåra upp en av de ihärdiga missionärer som kom till oss med evangeliet. Reed Harris verkade då som missionspresident i Chile. Vi hade ett mycket känslosamt telefonsamtal med honom. Vi grät när vi talade om våra familjer och våra liv i evangeliet. Vi tackade honom för det som evangeliet har gett oss – en hälsosam livsstil, kärlek från vår himmelske Fader och ett liv fullt av välsignelser.