Bli mer i Kristus – liknelsen om lutningen
I Herrens tidsplan är det inte var vi börjar utan vart vi är på väg som är viktigast.
Som ung pojke hade jag stora ambitioner. En dag efter skolan frågade jag: ”Mamma, vad ska jag bli när jag blir stor, en professionell basketspelare eller rockstjärna?” Dessvärre visade Clark ”det tandlösa undret” inga tecken på framtida atletisk eller musikalisk ära. Och trots många försök nekades jag gång på gång att bli antagen till min skolas avancerade akademiska program. Mina lärare föreslog till slut att jag bara skulle hålla mig till det vanliga klassrummet. Med tiden utvecklade jag kompenserande studievanor. Men det var inte förrän min mission till Japan som jag kände att mina intellektuella och andliga möjligheter började framträda. Jag fortsatte att arbeta hårt. Men för första gången i mitt liv blandade jag systematiskt in Herren i min utveckling och det gjorde hela skillnaden.
Bröder och systrar, i den här kyrkan tror vi på alla Guds barns gudomliga potential och vår förmåga att bli något mer i Kristus. I Herrens tidsplan är det inte var vi börjar utan vart vi är på väg som är viktigast.1
För att åskådliggöra den här principen ska jag använda mig av grundläggande matte. Få inte panik nu när ni hör ordet matte på generalkonferensen. Vår matematikfakultet på BYU–Idaho försäkrar mig att även nybörjare kommer att förstå det här huvudkonceptet. Det börjar med formeln för en linje. Skärningspunkten är för våra syften början på en linje. Skärningspunkten kan ha antingen en hög eller låg startpunkt. Lutningen på linjen kan därefter vara positiv eller negativ.
Vi har alla olika skärningspunkter i livet – vi börjar på olika platser med olika livsförutsättningar. Vissa föds med höga skärningspunkter, fyllda av möjligheter. Andras inledande omständigheter är prövande och ter sig orättvisa.2 Vi utvecklas sedan längs den personliga utvecklingens lutning. Vår framtid avgörs mycket mindre av vår början och mycket mer av vår lutning. Jesus Kristus ser gudomlig potential oavsett var vi börjar. Han såg det i tiggaren, syndaren och den skröplige. Han såg det i fiskaren, tullindrivaren och även seloten. Oavsett var vi börjar ser Kristus det vi gör med det vi har fått.3 Medan världen fokuserar på vår skärningspunkt fokuserar Gud på vår lutning. I Herrens kalkyl kommer han att göra allt han kan för att hjälpa oss att rikta vår lutning mot himlen.
Den här principen bör ge tröst till dem som kämpar och ett uppehåll till dem som tycks ha alla fördelar. Låt mig börja genom att rikta mig till dem vars inledande omständigheter är svåra, vilket omfattar fattigdom, begränsad tillgång till utbildning och prövande familjesituationer. Andra ställs inför fysiska prövningar, begränsande psykiska hälsoproblem eller starka genetiska anlag.4 Till alla som kämpar med svåra inledande startpunkter, kom ihåg att Frälsaren vet vad vi går igenom. ”Han [tog] på sig [våra] skröpligheter så att hans inre kan fyllas av barmhärtighet … så att han … kan veta hur han ska bistå [oss] i enlighet med [våra] skröpligheter.”5
Låt mig beskriva två former av uppmuntran för dem som ställs inför svåra inledande omständigheter. För det första, fokusera på vart du är på väg och inte var du började. Det skulle vara fel att strunta i dina omständigheter – de är verkliga och behöver hanteras. Men att lägga ett överdrivet fokus på en svår början kan göra att det definierar dig och även begränsar din förmåga att välja.6
För flera år sedan tjänade jag med en grupp stadsungdomar i Boston i Massachusetts där evangeliet och kyrkans förväntningar i stort sett var något nytt för dem. Det var frestande att förväxla min empati och oro för deras situation med en önskan att sänka Guds värderingar.7 Jag insåg så småningom att det kraftfullaste sättet att visa min kärlek var att aldrig sänka mina förväntningar. Med allt jag förmådde fokuserade vi tillsammans på deras potential, och var och en av dem började öka sina lutningar. Deras utveckling i evangeliet var gradvis men jämn. I dag har de tjänat som missionärer, tagit examen från college, gift sig i templet och lever anmärkningsvärda personliga och professionella liv.
För det andra, låt Herren vara en del av ökningen av din lutning. När jag verkade som rektor för BYU–Pathway Worldwide minns jag att jag satt med på en stor andakt i Lima i Peru där Äldste Carlos A. Godoy talade. När han tittade ut över församlingen tycktes han överväldigad av att se så många trofasta första generationens universitetsstudenter. Kanske reflekterade Äldste Godoy över sin egen väg under liknande svåra omständigheter när han känslosamt sa: Herren ”hjälper er mer än ni kan hjälpa er själva. [Så] låt Herren vara en del av processen.”8 Profeten Nephi sa ”att det är genom nåd vi blir frälsta, sedan vi har gjort allt vi kan göra.”9 Vi måste göra vårt bästa10, vilket inbegriper omvändelse, men det är bara genom Herrens nåd som vi kan inse vår gudomliga potential.11
Slutligen, låt mig ge två slags råd till dem som börjar livet under bättre omständigheter. För det första, kan vi visa lite ödmjukhet för de omständigheter som vi kanske inte har skapat själva? Som Rex E. Lee, tidigare rektor för BYU, citerade för sina studenter: ”Vi har alla druckit från brunnar som vi inte grävt och värmt oss vid eldar vi inte byggt.”12 Han uppmanade sedan sina studenter att ge tillbaka och fylla på de utbildningsbrunnar som tidigare pionjärer byggt. Att inte återså fälten som planterats av andra kan motsvara att lämna tillbaka en talent utan värdeökning.
För det andra, när vi fokuserar på en hög utgångspunkt kan det kännas som om vi utvecklas, men vår inre lutning kanske egentligen är rätt stillastående. Professor Clayton M. Christensen på Harvard lärde att de mest framgångsrika personerna är de som är ödmjukast, för de har tillräckligt stor självtillit för att ta emot tillrättavisning och lära sig av andra.13 Äldste D. Todd Christofferson rådde oss att vara villiga att ”[hitta sätt att] ta emot och även söka tillrättavisning”14. Även när saker och ting verkar gå bra måste vi söka tillfällen att förbättras genom vädjande bön.
Oavsett om vi börjar i överflödande eller svåra omständigheter kommer vi bara att inse vår slutliga potential när Gud blir vår partner. Jag pratade nyligen med en nationellt känd lärare som ville höra om framgångarna med BYU–Pathway. Han var skärpt och hans fråga uppriktig, men han ville uppenbarligen ha ett sekulärt svar. Jag berättade om våra program för att behålla studenter och våra handledarinsatser. Men jag avslutade med att säga: ”Det här är bra tillämpningar – den verkliga orsaken till att våra elever går framåt är att vi undervisar dem om deras gudomliga potential. Föreställ dig att du har fått höra hela ditt liv att du aldrig kan lyckas. Föreställ dig sedan effekten av att du får lära dig att du är en faktisk son eller dotter till Gud med gudomliga möjligheter.” Han gjorde en paus och svarade sedan: ”Det är kraftfullt.”
Bröder och systrar, ett av miraklen i denna Herrens kyrka är att var och en av oss kan bli något mer i Kristus. Jag känner inte till någon annan organisation som ger sina medlemmar fler tillfällen att tjäna, ge tillbaka, omvända sig och bli bättre människor. Vare sig vi börjar i goda eller svåra omständigheter, låt oss rikta vår blick och vår lutning mot himlen. När vi gör det lyfter Kristus oss till en högre plats. I Jesu Kristi namn, amen.