Titta framåt på vägen
Att fokusera på det som är viktigast – särskilt det som finns ”framåt på vägen”, det som är evigt – är en nyckel till att manövrera sig igenom det här livet.
När jag fyllde 15 år fick jag körkortstillstånd vilket gjorde att jag kunde köra bil om en av mina föräldrar var med mig. När far frågade om jag ville åka ut med bilen blev jag överförtjust.
Han körde några kilometer till utkanten av samhället, till en lång, rak tvåfilig väg som få använde – och jag bör tillägga troligen den enda platsen han kände sig trygg på. Han stannade vid vägkanten och vi bytte plats. Han gav mig några instruktioner och sa sedan: ”Kör försiktigt ut på vägen och fortsätt tills jag säger att du ska stanna.”
Jag följde hans instruktioner exakt. Men efter omkring 60 sekunder sa han: ”Stanna vid kanten. Du gör mig illamående. Du svänger hit och dit på vägen.” Han frågade: ”Vad tittar du på?”
Med viss irritation sa jag: ”Jag tittar på vägen.”
Då sa han så här: ”Jag ser på dina ögon, och du tittar bara på det som är precis framför motorhuven. Om du bara tittar på det som är precis framför dig så kommer du aldrig att köra rakt.” Sedan betonade han: ”Titta framåt på vägen. Det hjälper dig att köra rakt.”
Som 15-åring tyckte jag att det var en bra körlektion. Sedan dess har jag insett att det också var en bra lärdom för livet. Att fokusera på det som är viktigast – särskilt det som finns ”framåt på vägen”, det som är evigt – är en nyckel till att manövrera sig igenom det här livet.
Vid ett tillfälle i Frälsarens liv när han ville vara ensam ”gick han upp på berget för att få vara för sig själv och be”.1 Han sände iväg sina lärjungar med uppmaningen att ta sig över sjön. I nattens mörker råkade båten som lärjungarna fanns på ut för en rasande storm. Jesus kom till deras undsättning men på ett ovanligt sätt. I berättelsen i skrifterna står det: ”Mot slutet av natten kom Jesus till dem, gående på sjön.”2 När de såg honom blev de rädda, för de trodde att varelsen som närmade sig var något slags spöke. Jesus, som anade deras bestörtning och ville lugna dem, ropade till dem: ”Var lugna! Det Är Jag. Var inte rädda.”3
Petrus blev inte bara lättad utan fattade också mod. Alltid tapper och ofta impulsiv ropade Petrus till Jesus: ”Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet.”4 Jesus svarade med sin välbekanta och tidlösa inbjudan: ”Kom!”5
Petrus, som säkerligen blev förtjust över tanken, klev ur båten – inte ner i vattnet utan ut på vattnet. När han fokuserade på Frälsaren kunde han göra det omöjliga, till och med gå på vatten. I början lät Petrus sig inte avskräckas av stormen. Men den starka vinden6 distraherade honom slutligen och han tappade sitt fokus. Rädslan kom tillbaka. Följaktligen försvagades hans tro och han började sjunka. ”Han … ropade: ’Herre, rädda mig!’”7 Frälsaren, som alltid är angelägen om att rädda, sträckte sig ner och lyfte upp honom i säkerhet.
Det finns en myriad av lärdomar att hämta från den här mirakulösa berättelsen – men jag ska nämna tre.
Fokusera på Kristus
Den första lärdomen: Fokusera på Jesus Kristus. När Petrus hade blicken fokuserad på Jesus kunde han gå på vatten. Stormen, vågorna och vinden kunde inte hindra honom så länge han hade sitt fokus på Frälsaren.
När vi förstår vårt yttersta syfte kan vi lättare avgöra vad vårt fokus bör vara. Vi kan inte spela en framgångsrik match utan att se målet. Inte heller kan vi leva ett meningsfullt liv utan att se dess syfte. En av de största välsignelserna med Jesu Kristi återställda evangelium är att det bland annat besvarar frågan: ”Vad är meningen med det här livet?” ”Avsikten med detta liv är att vi ska ha glädje och förbereda oss för att återvända till Guds närhet.”8 När vi minns att vi är här på jorden för att förbereda oss för att återvända och bo hos Gud blir det lättare att fokusera på sådant som leder oss till Kristus.
För att kunna fokusera på Kristus krävs disciplin, särskilt i fråga om de små och enkla andliga vanor som hjälper oss att bli bättre lärjungar. Det finns inget lärjungeskap utan disciplin.
Vårt fokus på Kristus blir tydligare när vi tittar framåt på vägen till den plats där vi vill vara och den person vi vill bli och sedan tar oss tid varje dag att göra sådant som hjälper oss att komma dit. Vårt fokus på Kristus kan förenkla våra beslut och utgöra en vägvisare för hur vi bäst använder vår tid och våra resurser.
Det finns mycket som är gott att fokusera på, men vi lär oss av Petrus exempel hur viktigt det är att alltid centrera vårt fokus på Kristus. Det är endast genom Kristus som vi kan återvända och bo hos Gud. Vi förlitar oss på Kristi nåd i vår strävan att bli som han, och söker hans förlåtelse och stärkande kraft när vi kommer till korta.
Se upp för distraktioner
Den andra lärdomen: Se upp för distraktioner. När Petrus flyttade sitt fokus från Jesus till vinden och vågorna som piskade hans fötter började han sjunka.
Det finns mycket ”framför motorhuven” som kan distrahera oss från att fokusera på Kristus och de eviga ting som finns ”framåt på vägen”. Djävulen är expert på att distrahera. Vi lär oss av Lehis dröm att röster från den stora och rymliga byggnaden försöker locka oss att göra sådant som tar oss ur kursen mot att förbereda oss för att återvända till och bo hos Gud.9
Men det finns andra mindre uppenbara distraktioner som kan vara lika farliga. Det har sagts att ”det enda som behövs för att det onda ska segra är att goda människor inte gör någonting”. Motståndaren verkar vara fast besluten att få goda människor att inte göra någonting, eller åtminstone att slösa bort sin tid på sådant som distraherar dem från deras ädla syften och mål. Till exempel kan vissa saker som är sunda tidsfördriv med måtta bli osunda distraktioner utan disciplin. Motståndaren förstår att distraktioner inte behöver vara fördärvliga eller omoraliska för att vara effektiva.
Vi kan bli räddade
Den tredje lärdomen: Vi kan bli räddade. När Petrus började sjunka ropade han: ”’Herre, rädda mig!’ Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom.”10 När vi känner att vi börjar sjunka, när vi möter bedrövelser eller när vi vacklar kan också vi räddas av honom.
I stunder av bedrövelse eller prövningar kan ni vara som jag och hoppas på att räddningen är omedelbar. Men kom ihåg att Frälsaren kom till apostlarnas undsättning först mot slutet av natten – efter att de hade tillbringat större delen av natten med att bekämpa stormen.11 Vi kanske ber att om hjälpen inte kommer omedelbart, så kommer den åtminstone tidigare, på kvällen, eller vid midnatt, så att säga. När vi måste vänta, var då förvissade om att Frälsaren alltid vakar över oss och ser till att vi inte har mer att uthärda än vi klarar av.12 Till dem som väntar till slutet av natten, kanske fortfarande mitt i lidandet: Förlora inte hoppet. Räddning kommer till de trofasta, antingen under jordelivet eller i evigheten.
Ibland sjunker vi på grund av våra misstag och överträdelser. Om du håller på att sjunka på grund av sådana anledningar, gör då det glädjefyllda valet att omvända dig.13 Jag tror att få saker ger Frälsaren större glädje än att rädda dem som vänder sig till eller återvänder till honom.14 Skrifterna är fulla av berättelser om personer som en gång var fallna och befläckade men som omvände sig och blev fasta i tron på Kristus. Jag tror att sådana berättelser finns i skrifterna för att påminna oss om att Frälsarens kärlek till oss och hans makt att återlösa oss är oändliga. Frälsaren känner stor glädje när vi omvänder oss, men vi får också känna stor glädje.
Avslutning
Jag uppmanar er att medvetet ”titta framåt på vägen” och skärpa ert fokus på det som verkligen betyder något. Må vi centrera vårt fokus på Kristus. Mitt i alla distraktioner, allt det som finns ”framför motorhuven” och virvelvindarna som omger oss, vittnar jag om att Jesus är vår Frälsare, Återlösare och Räddare. I Jesu Kristi namn, amen.