Guds kärlek
Vår Fader och vår Återlösare har välsignat oss med bud, och när vi följer deras bud känner vi deras fullkomliga kärlek i större och djupare mått.
Vår himmelske Fader älskar oss innerligt och fullkomligt.1 I sin kärlek skapade han en plan, en plan för vår återlösning och lycka, för att tillgängliggöra alla de möjligheter och all den glädje för oss som vi är villiga att ta emot, även och inklusive allt som han har och är.2 För att åstadkomma detta var han till och med villig att offra sin älskade Son Jesus Kristus som vår Återlösare. ”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.”3 Hans kärlek är en fars rena kärlek – universell för alla, och ändå personlig för var och en.
Jesus Kristus delar samma fullkomliga kärlek med Fadern. När Fadern utarbetade sin stora plan för vår lycka kallade han en att agera som Frälsare för att återlösa oss – en grundläggande del av planen. Jesus erbjöd sig: ”Här är jag, sänd mig.”4 Frälsaren ”gör ingenting utom det som är till nytta för världen, för han älskar världen så högt att han lägger ner sitt eget liv för att kunna dra alla människor till sig. Därför befaller han ingen att inte ta del av hans frälsning.”5
Hans gudomliga kärlek bör ge oss stor tröst och tillförsikt när vi ber till Fadern i Kristi namn. Inte en enda av oss är en främling för dem. Vi ska inte tveka att vända oss till Gud, även när vi känner oss ovärdiga. Vi kan förtrösta på Jesu Kristi förtjänster och barmhärtighet för att bli hörda.6 När vi förblir i Guds kärlek är vi allt mindre beroende av att vägledas av andras godkännande.
Guds kärlek ursäktar inte synd, den erbjuder snarare återlösning
Eftersom Guds kärlek är allomfattande finns det de som säger att den är ”ovillkorlig”, och de föreställer sig kanske att Guds välsignelser är ”ovillkorliga” och att frälsning är ”ovillkorlig”. Så är det inte. En del är benägna att säga: ”Frälsaren älskar mig precis som jag är”, och det är förvisso sant. Men han kan inte ta in någon av oss i sitt rike precis som vi är, ”för intet orent kan vistas där, eller vistas i hans närhet”.7 Våra synder måste klaras upp först.
Professor Hugh Nibley sa en gång att Guds rike inte kan bestå om det så bara tillåter den minsta synd: ”Den minsta fläck av orenhet innebär att den andra världen varken skulle vara oförgänglig eller evig. Den minsta spricka i en byggnad, institution, norm, eller karaktär skulle oundvikligen visa sig bli förödande i evighetens långa lopp.”8 Guds bud är stränga9, för hans rike och dess invånare kan endast bestå om de konsekvent avfärdar det onda och väljer det goda, utan undantag.10
Äldste Jeffrey R. Holland har sagt: ”Jesus förstod tydligt det som många i vår nutida kultur tycks glömma: Det är en avgörande skillnad mellan budet att förlåta synden (vilket han hade en oändlig förmåga att göra) och varningen mot att överse med den (vilket han aldrig någonsin gjorde).”11
Trots våra nuvarande ofullkomligheter kan vi ändå hoppas på att få ”inneha namn och ställning”12, en plats i hans kyrka och i den celestiala världen. Efter att ha klargjort att han inte kan ursäkta eller ignorera synd försäkrar Herren oss:
Ändå ska den som omvänder sig och håller Herrens bud bli förlåten.”13
”Och närhelst mitt folk omvänder sig ska jag förlåta dem deras överträdelser mot mig.”14
Omvändelse och gudomlig nåd löser dilemmat:
”Kom även ihåg de ord som Amulek sa till Zeezrom i staden Ammonihah. För han sa till honom att Herren förvisso skulle komma för att återlösa sitt folk, men att han inte skulle komma för att återlösa dem i deras synder utan för att återlösa dem från deras synder.
Och han har fått sig makt given från Fadern att återlösa dem från deras synder tack vare omvändelsen. Därför har han sänt sina änglar för att förkunna budskapet om omvändelsens villkor, som leder till Återlösarens makt, till deras själars frälsning.”15
Med omvändelsens villkor kan Herren visa barmhärtighet utan att beröva rättvisan något, och ”Gud upphör inte att vara Gud”16.
Världens sätt, som ni vet, är emot Kristus, eller är för ”allt utom Kristus”. Vår tid är en upprepning av Mormons boks historia – karismatiska personer utövar orättfärdigt herravälde över andra, hyllar sexuell frihet och främjar ansamling av rikedomar som ändamålet med vår existens. Deras filosofier rättfärdigar en liten synd,17 eller kanske en stor synd, men ingen kan erbjuda återlösning. Den kommer enbart genom Lammets blod. Det bästa de som är för ”allt utom Kristus” eller ”allt utom omvändelse” kan erbjuda är det ogrundade påståendet att det inte finns någon synd, eller att om den finns så får den i slutändan inga följder. Jag kan inte se hur det argumentet kan ha något värde i den yttersta domen.18
Vi behöver inte försöka göra det omöjliga genom att rationalisera bort våra synder. Å andra sidan behöver vi inte försöka göra det omöjliga genom att radera syndens följder helt efter egen förmåga. Vår religion handlar inte om rationalisering eller om perfektionism, utan det är en religion som handlar om återlösning – återlösning genom Jesus Kristus. Om vi är bland de ångerfulla spikas våra synder med hans försoning fast på hans kors, och ”genom hans sår är vi helade”.19
Profeternas innerliga kärlek speglar Guds kärlek
Jag har länge imponerats av, och har också känt, Guds profeters innerliga kärlek i deras varningar mot synd. De motiveras inte av en önskan att fördöma. Deras sanna önskan speglar Guds kärlek. Faktum är att det är Guds kärlek. De älskar dem som de har sänts till, vilka de än är och hur de än är. Liksom Herren vill hans tjänare inte att någon ska behöva lida smärtorna av synd och dåliga val.20
Alma sändes för att förkunna budskapet om omvändelse och återlösning för ett hatiskt folk som ville förfölja, tortera och till och med döda kristna troende, däribland Alma själv. Ändå älskade han dem och ville att de skulle bli frälsta. Efter att ha förkunnat Kristi försoning till Ammonihas folk vädjade Alma: ”Och nu, mina bröder, önskar jag i djupet av mitt hjärta, ja, med så stor ängslan att det smärtar mig, att ni ska hörsamma mina ord och överge era synder … så att ni kan upphöjas på den yttersta dagen och komma in i [Guds] vila.”21
Med president Russell M. Nelsons ord: ”Det är just för att vi bryr oss så mycket om alla Guds barn som vi förkunnar hans sanning.”22
Gud älskar dig. Älskar du honom?
Faderns och Sonens kärlek ges fritt, men inbegriper också förhoppningar och förväntningar. Återigen vill jag citera president Nelson: ”Guds lagar är helt och hållet motiverade av hans oändliga kärlek till oss och av hans önskan att vi ska bli allt som vi kan bli.”23
Just därför att de älskar dig vill de inte låta dig vara ”precis som du är”. Just därför att de älskar dig vill de att du ska uppleva glädje och framgång. Just därför att de älskar dig vill de att du omvänder dig, för det är vägen till lycka. Men det är ditt val – de respekterar din handlingsfrihet. Du måste välja att älska dem, att tjäna dem, att hålla deras bud. Då kan de både välsigna dig och älska dig i större mått.
Deras främsta förväntning på oss är att också vi älskar. ”Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, för Gud är kärlek.”24 Som Johannes skrev: ”Mina älskade, om Gud har älskat oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra.”25
Den tidigare generalpresidenten för Primär, Joy D. Jones, erinrade sig att hon och hennes man som ungt par kallades att besöka och tjäna en familj som inte hade varit i kyrkan på många år. Det blev genast tydligt under det första besöket att familjen inte ville ha dem där. Efter frustrationen av ytterligare misslyckade försök, och efter många uppriktiga böner och djup begrundan, fick broder och syster Jones ett svar på varför de skulle tjäna dem i den här versen i Läran och förbunden: ”Du ska älska Herren din Gud av allt ditt hjärta, med all din förmåga, allt ditt förstånd och all din styrka, och i Jesu Kristi namn ska du tjäna honom.”26 Syster Jones säger:
”Vi insåg att vi uppriktigt strävade efter att tjäna den här familjen och tjäna vår biskop, men vi behövde fråga oss själva om vi verkligen tjänade av kärlek till Herren. …
Vi började se fram emot våra besök hos den här kära familjen tack vare vår kärlek till Herren [se 1 Nephi 11:22]. Vi gjorde det för honom. Han gjorde så att kampen inte längre var en kamp. Efter många månader av att stå på tröskeln började familjen släppa in oss. Så småningom hade vi regelbundna böner och förtroliga samtal om evangeliet tillsammans. En långvarig vänskap växte fram. Vi tillbad och älskade Herren genom att älska hans barn.”27
Medvetna om att Gud älskar oss fullkomligt kan vi var och en fråga: ”Hur mycket älskar jag Gud? Kan han lita på min kärlek så som jag litar på hans?” Skulle det inte vara en hedervärd strävan att leva så att Gud kan älska oss, inte bara trots våra misslyckanden utan också på grund av vad vi håller på att bli? O att han kunde säga om dig och mig som han till exempel sa om Hyrum Smith: ”Jag, Herren, älskar honom på grund av hans hjärtas redbarhet.”28 Låt oss minnas Johannes vänliga uppmaning: ”Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga.”29
Nej, hans bud är sannerligen inte tunga – tvärtom. De visar oss vägen till helande, lycka, frid och glädje. Vår Fader och vår Återlösare har välsignat oss med bud, och när vi följer deras bud känner vi deras fullkomliga kärlek i större och djupare mått.30
Här är lösningen för våra oändligt stridslystna tider – Guds kärlek. Under guldåldern i Mormons boks historia som följde på Frälsarens verksamhet rapporterades det ”att det inte fanns några stridigheter i landet tack vare Guds kärlek som bodde i folkets hjärtan.”31 När vi strävar mot Sion, kom då ihåg löftet i Uppenbarelseboken: ”Saliga är de som [följer Guds bud] så att de får rätt till livets träd och får komma in genom portarna till [den heliga] staden.”32
Jag vittnar om att vår himmelske Fader och vår Återlösare Jesus Kristus lever, och om deras beständiga, odödliga kärlek. I Jesu Kristi namn, amen.