”Den utlovade Messias”, Liahona, dec. 2022.
Den utlovade Messias
Ända sedan Adams tid har Gud kallat sina tjänare att vittna om en Messias som skulle komma och erbjuda kärlek, hopp och glädje.
Se Guds lamm, av Walter Rane
Det är inte förvånande att änglar visade sig vid Jesu födelse i Betlehem och utropade: ”Ära åt Gud i höjden” (Lukas 2:14). De fröjdade sig i vetskapen om att det här lilla barnet skulle öppna dörren till odödlighet och evigt liv. Det var helt i sin ordning att en stjärna visade sig och lyste upp himlen för att hedra den allsmäktige Gudens enfödde Sons inträde i jordelivet.
Profeter hade vittnat i tusentals år om födelsen av en utlovad Messias, en som skulle ”återlösa alla dem som tror på hans namn” (Helaman 14:2).
Jesaja profeterade: ” Därför ska Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun ska bli havande och föda en son, och hon ska ge honom namnet Immanuel” (Jesaja 7:14).
Mika förkunnade: ”Men du, Betlehem Efrata som är så liten bland Juda tusenden, från dig ska det åt mig komma en som ska härska över Israel. Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar” (Mika 5:2).
Nephi såg en jungfru som ”bar ett barn i sina armar” och fick veta av en ängel att det var ”Guds Lamm, ja, den evige Faderns Son!” (1 Nephi 11:20, 21).
När jag läser profetiska löften om hans födelse – särskilt under julen – känner jag att den Helige Anden återigen vittnar om att Jesus Kristus är Messias. När jag studerar Frälsarens ord och hans liv lär jag känna honom och älskar honom för det han har gjort för var och en av oss. Kärlekens anda är julens anda.
”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv” (Johannes 3:16).
Gåvan som är Guds Son är en ovärderlig gåva. Han är gåvan som lyser upp vår väg och lyfter oss. Han är gåvan som tar hand om oss under vår jordiska resas svåra dagar. Han är gåvan som erbjuder gudomlig kärlek, bestående hopp och sann glädje.
Gudomlig kärlek
När vi betänker omfattningen av det skapelseverk som Jehova åtog sig under ledning av sin Fader är det naturligt att vi förundras över hans makt, och att vi vill tillbe honom. Han står högt över oss. Ändå frambringar händelserna kring hans ödmjuka födelse till jordelivet en känsla av överväldigande kärlek.
Jesus kunde ha fötts in i vilken situation Fadern än valde. Som en uppfyllelse av Mikas profetia (se Mika 5:2) föddes Jesus i en liten by i Judeens bergstrakter. Enkla herdar välkomnade honom. Vise män följde en stjärna för att tillbe honom. Politiska ledare fruktade honom. Hans föräldrar var tvungna att fly till ett främmande land för att rädda honom.
När det var tryggt att återvända leddes Maria och Josef till en obemärkt by bland Galileens kullar. Jesus tillbringade nästan 30 år där innan han påbörjade sin offentliga kärleksfulla verksamhet.
Jesus Kristus valde att stiga ner från sin tron vid Faderns högra sida och att bli dödlig. Han gjorde det av kärlek till var och en av sin Faders andesöner och andedöttrar som skulle födas in i världen, däribland du och jag.
Under sin verksamhet gjorde Jesus ingen skillnad mellan rika och fattiga, man och kvinna, ung eller gammal, frisk eller sjuk. Han skydde inte människor av annan tro eller de med en annan kulturell bakgrund. Han älskade alla. Han älskar alla.
”Vi älskar [honom] därför att han först har älskat oss” (1 Johannesbrevet 4:19). Och han har sagt: ”Älska varandra så som jag har älskat er” (Johannes 15:12).
Världens hopp
En populär julsång vädjar: ”Kom Jesus, kom Immanuel, ur fångenskapen lös var själ.”1
Vi kanske inte är fångna i Egypten eller Babylon, liksom de forntida israeliterna, men vi är ändå fångna – fångna i synd och död. Och liksom Israel i forna dagar hoppas vi på befrielse. Födelsen av ”en Frälsare … [som] är Messias, Herren” (Lukas 2:11) förebådade uppfyllelsen av det hoppet. Det är därför vi sjunger om Betlehem: ”Och hopp och strid från evig tid här mötas denna natt.”2
Jesu Kristi födelse, liv, korsfästelse och uppståndelse utgör ”bud … om en stor glädje” (Lukas 2:10), om helande, frihet och befrielse.
Jesaja talade om Messias när han sa: ”Herren Guds Ande är över mig, för Herren har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de ödmjuka. Han har sänt mig att förbinda dem som har förkrossade hjärtan, att utropa frihet för de fångna och befrielse för de bundna” (Jesaja 61:1; kursivering tillagd).
Ni minns att när Jesus Kristus påbörjade sin jordiska verksamhet läste han dessa ord i en synagoga i Nasaret. Sedan förkunnade han: ”I dag har det här stället i Skriften gått i uppfyllelse inför er som lyssnar” (Lukas 4:21).
Eftersom Jesusbarnet blev Messias som förhärligade sin verksamhet och mission genom att göra Faderns vilja, befriar han oss från andlig och fysisk död.
”Han är den store Konungen, Immanuel, som i dag står på sin Faders högra sida. Han är världens ljus, liv och hopp. Hans väg är den stig som leder till lycka i detta liv och evigt liv i den kommande världen.”3
Kristus i Getsemane, av Harry Anderson
Glädje i Herren
Barnet i krubban var Guds Son, sänd som en gåva från Fadern för att bli vår Frälsare. Genom den glädje vi känner tack vare hans ankomst kan våra bördor lättas (se Alma 33:23). Det beror på att barnet i Betlehem som befriar oss från synd och död också kan befria oss från sorg, tvivel, rädsla och smärta.
Ni minns vad Jakob sa om Israels Heliges ankomst:
”O, hur stor är inte vår Guds helighet! För han vet allt, och det finns inget som han inte vet.
Och han kommer till världen för att kunna frälsa alla människor om de hörsammar hans röst. För se, han lider alla människors smärta, ja, varje levande varelses smärta, både mäns, kvinnors och barns som tillhör Adams släkt.
Och han lider detta för att uppståndelsen ska kunna komma till alla människor så att alla ska kunna stå inför honom på domens stora dag” (2 Nephi 9:20–22).
För att ha julens anda läser vi inte bara hans ord och studerar hans liv utan handlar också efter det vi lär oss. Det innefattar att föda Frälsarens får genom att samla dem till hans fålla. Vi samlas när vi berättar om glädjen vi känner tack vare hans födelse och tack vare återställelsen av hans evangelium. Om vi är på den stig som Herren har utformat för oss, har vi hans ljus som visar andra vägen till honom.
Livet kan vara jobbigt och svåra tider kan hota vår tro. När vi ställs inför prövningar och tragedier kanske vi undrar om vår tro på Guds Son är ett fåfängt hopp. Men prövningar är avsedda att föra oss till Frälsaren så att han kan göra oss bättre på att lyfta andra till honom. När vi delar med oss av ”gott mod” (3 Nephi 1:13) gällande hans ankomst lyfter vi huvuden och uppmjukar hjärtan. Jag lovar att dagen kommer, om den inte redan har kommit, när er tro på hans ankomst bekräftas. Det blir en glad dag.
Julen är en tid av kärlek, hopp och glädje. Det är också en tid av tacksamhet och eftertanke. Under julen skapar vi nya minnen och återupplever gamla. Vi saknar familj och vänner som har gått vidare. Vi undrar vart åren har försvunnit och vad det nya året kommer att föra med sig. Och mitt i vår eftertänksamhet tackar vi Gud för den underbara gåvan vars ”namn är Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Far, Fridsfurste” (Jesaja 9:6).
Må andan i den julklappen fylla ditt hjärta den här högtiden och under det kommande året.