”23–29 januari. Matteus 3; Markus 1; Lukas 3: ’Bana väg för Herren!’”, Kom och följ mig – för Söndagsskolan: Nya testamentet 2023 (2022)
”23–29 januari. Matteus 3; Markus 1; Lukas 3”, Kom och följ mig – för Söndagsskolan: 2023
23–29 januari
Matteus 3; Markus 1; Lukas 3
”Bana väg för Herren!”
Skriv ner de andliga intryck du får när du läser och begrundar Matteus 3; Markus 1; och Lukas 3. Det inbjuder Anden i dina förberedelser för att undervisa. Som tillägg till undervisningsidéerna i det här lektionsförslaget kan studieförslagen i Kom och följ mig – för enskilda och familjer anpassas för att användas i din klass.
Uppmuntra till delaktighet
Du kan skriva följande fråga på tavlan för att hjälpa klassdeltagarna berätta hur deras liv berikas av att de lär sig om Nya testamentet: Vad har du gjort till följd av det du läste i Nya testamentet den här veckan? Låt klassdeltagarna ge sina svar.
Undervisa om läran
Lärjungar förbereder sig själva och andra för att ta emot Jesus Kristus.
-
Hur förbereder vi oss för ett besök av en viktig gäst? Den här typen av fråga kan hjälpa dig att inleda ett samtal om hur Johannes Döparen förberedde människor för att ta emot Jesus Kristus. Du kan sedan dela in klassen i tre grupper. Varje grupp kan läsa antingen Matteus 3:1–6; Matteus 3:7–12; eller Lukas 3:10–15 och titta efter hur Johannes Döparen förberedde människor för att ta emot Jesus Kristus i sina liv. Låt grupperna turas om att berätta vad de fann.
Vi behöver frambringa ”sådan frukt som hör till omvändelsen”.
-
I Lukas 3:8 lärde Johannes Döparen människorna att innan de kunde döpas behövde de frambringa ”frukter”, eller bevis på sin omvändelse. Hur kan du hjälpa klassdeltagarna att känna igen tecken på sin egen omvändelse? Du kan be dem söka i Lukas 3:8–14 efter vad Johannes ansåg vara omvändelsens ”frukter”. De kan också läsa igenom Moroni 6:1–3 och Läran och förbunden 20:37. Du kan rita ett fruktträd på tavlan och låta klassdeltagarna skriva på trädets frukter vad det är för omvändelsens ”frukter” de hittar. Det här kan också vara ett lämpligt tillfälle att samtala om vad det innebär att verkligen omvända sig.
Vi följer Jesus Kristus genom att döpas och ta emot den Helige Anden.
-
Här följer ett förslag på hur ni kan gå igenom skildringen av Jesu Kristi dop: Fråga klassdeltagarna hur de skulle kunna använda Matteus 3:13–17 för att undervisa någon, kanske ett barn eller någon med en annan tro, om dopet. (De kan också använda bilden i den här veckans studieförslag i Kom och följ mig – för enskilda och familjer.) Vilka viktiga aspekter av dopet skulle de betona? De kan prova sina förslag genom att undervisa varandra.
-
För att hjälpa klassdeltagarna att reflektera över vikten av att leva efter sina dopförbund kan du be någon att läsa citatet av äldste Bednar i ”Övriga resurser”. Klassdeltagarna kan också berätta om sina känslor för sina egna dop och dopförbund. De kan också sjunga en psalm om att följa Frälsaren, till exempel ”Kom, följen mig” (Psalmer, nr 79).
-
Johannes Döparen lärde att Frälsaren skulle döpa ”i den helige Ande och eld” (Matteus 3:11). Dopet i eld sker när vi konfirmeras och tar emot den Helige Andens gåva. Varför måste vi ha den Helige Andens gåva för att kunna gå framåt i Guds rike? Hur påverkas vi av dopet med eld och med den Helige Anden (se Alma 5:14)? Videon ”Dopet med den Helige Anden” [Baptism of the Holy Ghost] (ChurchofJesusChrist.org) kan vara till hjälp i det här samtalet.
Övriga resurser
Våra dopförbund.
Äldste David A. Bednar har sagt: ”Dopförbundet innefattar tre grundläggande förpliktelser: 1) att vara villig att ta på sig Jesu Kristi namn, 2) att alltid minnas honom och 3) att hålla hans bud. Den utlovade välsignelsen om vi håller det här förbundet är ”att [vi] alltid kan ha hans Ande hos [oss]” [Läran och förbunden 20:77]. Alltså är dopet den nödvändiga förberedelsen för mottagandet av den bemyndigade möjligheten till ständigt sällskap av Gudomens tredje medlem” (”Att alltid behålla våra synders förlåtelse”, Liahona, maj 2016, s. 60).
För ett exempel på en ung pojke som håller sina dopförbund, se berättelsen i början av syster Carole M. Stephens tal ”Vi har stor anledning att glädjas” (Liahona, nov. 2013, s. 115–117).