Lyssna med ödmjukhet

Äldste Jeffrey R. Holland har berättat följande: ”[President] Russell Nelson berättade en gång för mig att en av de första reglerna i ett läkarsamtal är: ’Fråga patienten var det gör ont. Patienten’, [sa] han, ’är den bästa vägvisaren till en korrekt diagnos och till botemedlet.’”¹ När en vän eller familjemedlem vänder sig till dig med svåra frågor eller funderingar om kyrkan, ta dig då tid att lyssna. Han eller hon vänder sig till dig på grund av sin tillit till dig. Belöna den tilliten genom att först försöka förstå hans eller hennes behov.

Att lyssna med ödmjukhet är svårt. Det kräver fokus och tålamod. Men det är en färdighet vi kan lära oss. Aktivt lyssnande och uppriktigt byggande av gemenskap kan vara helande för den som visar sårbarhet eller ställer en fråga. Pröva några av följande sätt att lyssna för att bättre höra och förstå dina nära och kära:

Försök först att förstå. Vi tror ofta att vi vet hur andras bekymmer ska lösas. Vi vill bara besvara deras frågor och säga åt dem att sluta oroa sig. Den här impulsen handlar ofta om oss själva i stället för deras behov. Ta dig tid att lyssna på deras berättelse om hur de hamnade där de är i dag. Se till att du förstår deras frågor. Visa respekt om du märker att era åsikter går isär. Undvik att kritisera dem eller anklaga dem. När vi är snara att erbjuda enkla svar, kan de känna att vi förminskar deras upplevelse. Den bästa utgångspunkten är att försöka förstå deras perspektiv i stället för att försöka ändra på den.
Låt dem få äga sin upplevelse. Även om vi kanske inte förstår eller håller med om någon annans bekymmer, kan vi erkänna deras uppriktighet och den smärta de kanske känner. I ett försök att visa empati gör vi ibland jämförelser mellan deras upplevelser och våra egna. Det är viktigt att komma ihåg att allas upplevelser är olika. Det kan vara bättre att säga något i stil med ”Jag kan inte föreställa mig vad du känner” eller ”Hjälp mig att förstå”.
Se till att inte vara avvisande eller dömande. När en vän eller närstående väl har bestämt sig för att prata med dig om sina frågor, har hon eller han högst troligen lagt tid på egna efterforskningar och tankar. Var noga med att inte strypa samtalet genom att avvisa hans eller hennes frågor eller vara dömande. Det kan skada honom eller henne, och din förmåga att hjälpa. Deras uppriktiga frågor förtjänar din uppriktiga ansträngning att lyssna.
Lägg band på dina känslor. Det är normalt att bli orolig eller bekymrad när en närstående kommer med frågor om sin tro. Försök att inte låta de här känslorna komma i vägen för ett produktivt samtal. Om du känner dig arg är det förmodligen bättre att fråga om ni kan ta en paus och fortsätta samtalet lite senare. Frälsaren uppmanade oss att undvika stridigheter och vrede.² Vi kan lära oss att vara oense utan att vara otrevliga.³
Ställ öppna frågor. Öppna frågor uppmuntrar andra att dela med sig av sina tankar, känslor och upplevelser. De har inte nödvändigtvis ett rätt eller fel svar. Till exempel: ”Kan du berätta mer?” ”Hur känner du för det?” ”Kan du hjälpa mig förstå?” ”Hur kan jag vara till hjälp?” Genom att ställa bra frågor visar du att du bryr dig och ni undviker missförstånd.
Erkänn dina begränsningar. Det är mycket möjligt att vänner och nära och kära som kommer till dig har studerat sina frågeställningar mer ingående än vad du har. Det är okej om du inte har färdiga svar eller om det här är första gången du uppmärksammas på något. Var inte rädd för att ställa frågor som klargör något du inte förstår. Du håller kanske inte med om alla deras slutsatser, men försök hålla med om det du kan utan att förställa dina egna känslor. Du kan också be om tid till att själv studera ämnet och sedan fortsätta diskussionen när du har mer information.

Relevanta skriftställen: Efesierbrevet 4:29; Mosiah 18:21; 3 Nephi 11:29