Kapitel 23

Evig sanning

Det finns inget som jag värdesätter mer än den eviga sanningens principer.¹

Ur John Taylors liv

En av John Taylors mest beundransvärda egenskaper var hans hängivenhet för sanningen oavsett vad andra tyckte. ”När det gällde sanningen hade det föga betydelse för John Taylor vad världen lovordade eller ogillade”, skrev äldste B H Roberts. ”Ju mer människor föraktade [sanningen], desto innerligare tycktes hans hängivenhet.”² Händelserna kring John Taylors omvändelse till evangeliet utgör ett av de tidigaste exemplen på hans kärlek till sanningen.

John Taylor fick höra talas om evangeliet genom Parley P Pratt i Canada. Äldste Pratts undervisning tilltalade John Taylor och hans religiösa vänner, som hade en liknande uppfattning om förordningar som dop genom nedsänkning och handpåläggning för den Helige Andens gåva. Men när äldste Pratt berättade för dem om Joseph Smith och Mormons bok tvekade många av John Taylors vänner att lära sig mer, och några av dem vägrade till och med att utforska Mormons bok och dess lärdomar. Oförskräckt talade John Taylor till gruppen och sade:

”Vi påstår oss vara här för att söka sanningen. Hittills har vi helt och fullt undersökt alla åskådningar och läror och bevisat att de är falska. Varför skulle vi frukta att undersöka mormonismen? Denne man, mister Pratt, har framfört många lärdomar som sammanfaller med våra egna lärdomar … Vi har bett Gud sända oss en budbärare om han har en sann kyrka på jorden. Mister Pratt har kommit till oss … utan penningpung och ränsel liksom de forna apostlarna, och ingen av oss har kunnat vederlägga hans läror, varken med hjälp av skrifterna eller av logik. Jag önskar undersöka hans lärdomar och auktoritetsanspråk … Om jag finner hans religion sann, kommer jag att anta den, vad följderna än må bliva” John Taylors ingående granskning resulterade i att han döptes den 9 maj 1836. Han sade senare: ”Sedan dess har jag aldrig tvivlat på någon av mormonismens principer.”³

Som medlem och ledare i kyrkan undervisade John Taylor trofast om sanningen och framträdde till dess försvar. ”Han förkunnade evangeliet i många länder, och som en sanningens förkämpe var han redo att möta alla som angrep den. Oavsett om han mötte sina motståndare i salar eller framför folkmassor genomsyrade av fördomar mot honom eller i tidningsspalterna, besegrade han dem med samma framgång tack vare sina kraftfulla uttalanden om sanningen.”⁴

John Taylors lärdomar

De som älskar sanningen välsignas med kunskap och kraft.

Gudsmannen står på sanningens grundval, omsluten av dess mantel, och blickar med hjälp av tron in i framtiden, drar undan evighetens förlåt och avslöjar himlarnas hemligheter. Genom historiens dunkla panorama skådar han den store Elohims avsikter såsom de verkställs i all sin majestät och makt och härlighet. Sålunda stående där på tidens smala näs, skådande det förflutna, närvarande och framtiden, ser han sig själv som en evig varelse som gör anspråk på släktskap med Gud, en Guds son, en gnista av Gudomen som tänts av lågan från Guds evigt flammande eld. Han betraktar världen och människorna, i alla deras olika stadier, vet vad som i sanning intresserar dem, och med intelligens som han förlänats av sin celestiale Fader förstår han deras ursprung och bestämmelse …

Hans intelligens, upplyst av Gud och vidareutvecklad, kommer att vara lika vidsträckt som världen och utsträckt genom rymden. Hans lag är kärlekens lag, hans rättsregel, allas rätt. Han älskar sin nästa och gör gott mot henne. Han älskar sin Gud och dyrkar därför honom. Han ser sanningens kraft, som likt Guds ljus sprider sig genom hela rymden, upplyser alla världar och genomtränger varje plats där människor och änglar, Gud och himlakroppar är bekanta. Han håller fast vid sanningen. Sanningen är hans hjälm, hans sköld och pansar, hans klippa och skydd, hans allt i tid och evighet. Människor kallar honom dåre eftersom han inte kan styras av deras dårskap, inte följa deras planlösa, fördärvliga exempel. Men medan de griper tag i skuggorna, fattar han tag i den sanna verkligheten. Medan de nöjer sig med en vitt utbredd men fallfärdig religion, visserligen på modet en tid men utan samröre med evigheten, en religion som undertrycker människans högsta, ädlaste principer, vågar han erkänna Gud. Och genom att erkänna honom vågar han lyda honom och bekänna den tro som Gud givit honom. Han griper efter alla sanningar, mänskliga och gudomliga. Han har inga egna käpphästar att försvara, inga omhuldade trosläror att vidmakthålla. Han har ingenting att förlora utom villfarelser, och ingenting att vinna utom sanningen. Han gräver, arbetar och söker efter den som efter en gömd skatt, och medan andra nöjer sig med axets agnar och skal, griper han tag i kornet, substansen av allt som är gott, och håller fast vid allt som förädlar och upphöjer den mänskliga familjen …

Fann gudsmän i forna dagar glädje i sanningen? Det gör vi också. Fick de uppenbarelser och syner? Det får vi också. Profeterade de? Det gör vi också. Kommunicerade Gud med dem? Det gör han med oss också. Profeterade de om att allt skulle återupprättas? [Se Apg 3:21.] Vi säger att det står för dörren. Profeterade de om ett Guds rike? Vi hjälper till att upprätta det. Fick de änglabesök? Det får vi också. Hade de profeter, apostlar, präster, lärare och evangelister? Det har vi också. Såg de fram emot vår Herre och Frälsare Jesu Kristi andra och underbara ankomst? Det gör vi också. Väntade de sig att Gud skulle utrota de ogudaktiga från jorden och införa en rättfärdig regering? Det gör vi också. Emotsåg de den tid när Jesus och de heliga skall regera på jorden? Det gör vi också. Faktum är att vi ser fram emot allt som de såg fram emot, vi vill känna till allt som de kände till och genomföra allt som de profeterade om, vars storslagna fulländning är alltings återställelse. Och även om människor kan ljuga och gapa och skrika, kan de inte omintetgöra Guds planer, inte heller för ett ögonblick stoppa sanningens utbredning - dess riktning är framåt, framåt, FRAMÅT och den trotsar allt motstånd …

Den eviga sanningens allsmäktiga kraft står välbehållen inför de härar som dras samman, och nationerna skall veta att Gud råder i himlarna.⁵

Sanningen, den eviga sanningen, är grunden till de kristnas hopp. Det är den enda säkra klippa människor kan bygga på. Överger hon den för någon favoritdogm, går hon vilse i trolöshetens, tvivlens, villfarelsens och vanföreställningarnas irrgångar, på den väg som leder till fördärvet. Guds kraft kommer alltid åtfölja dem som älskar sanningen och håller sig till den.⁶

Evangeliet leder oss från sanning till sanning.

Evangeliet är avsett att leda oss från sanning till sanning och från intelligens till intelligens, tills det skriftställe är uppfyllt som förklarar att vi skall se såsom vi är sedda och känna såsom vi är kända [se L&F 76:94], tills den ene inte behöver säga till den andre: Lär känna Herren! ty alla skall känna honom från den minste bland dem till den störste [se Jer 31:34], tills Guds ljus och intelligens skall lysa på alla, och alla skall gassa sig i den eviga sanningens ljus.⁷

Beträffande vår religion vill jag säga att den omfattar varje princip för sanning och intelligens rörande oss som moraliska, intellektuella, dödliga och odödliga varelser, rörande denna värld och den tillkommande världen. Vi är öppna för sanning av varje slag, oavsett varifrån den kommer, var den härrör sig från eller vem som tror på den. Sanning, när den föregås av det lilla ordet ”all”, innefattar allt som någonsin funnits eller som kommer att finnas och bli bekant bland människor i tiden och i evigheternas evigheter. Och det åligger alla intelligenta varelser som är ansvariga inför Gud och skall avlägga räkenskap för honom för sina gärningar, att söka efter sanningen och låta den påverka dem och påverka deras handlingar och väg i livet, oberoende av alla förutfattade meningar, hur skenbart riktiga och förtroendeingivande de än kan verka.

Som sista dagars heliga tror vi först och främst på evangeliet, och med detta säger vi en hel del, ty evangeliet omfattar principer som går djupare, omspänner och sträcker sig längre än något annat vi kan föreställa oss. Evangeliet lär oss om Guds existens och egenskaper. Det lär oss också om vårt förhållande till denne Gud och om de olika ansvar vi har gentemot honom som hans avkomma. Det lär oss om de olika plikter och ansvar vi har gentemot vår familj och vänner, gentemot samhället, gentemot levande och döda. Det uppenbarar för oss principer rörande framtiden. Faktum är att evangeliet, som en av de forna lärjungarnas sade, för ”liv och odödlighet fram i ljuset” [se 2 Tim 1:10], gör oss bekanta med Gud och förbereder oss för upphöjelse i den eviga världen.⁸

Gud har uppenbarat stora och underbara sanningar för oss, och han är beredd att uppenbara fler om vi bara ställer oss under hans ledning och överinseende. Låt oss söka lyda den princip som Jesus inpräntade i oss - att göra vår himmelske Faders vilja, hans som sade: ”Jag söker inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig” [Joh 5:30]. Vi är lika mycket här som han var här, och vi är lika förpliktade som han var att göra vår himmelske Faders vilja. Vi bör underkasta oss Guds lag, Guds ord och Guds vilja.⁹

Vi får inte vara rädda för att offra för sanningens sak.

Sanningen har alltid bekämpats av människobarnen, den kommer i kontakt med fördärvade hjärtan och orättfärdiga sedvänjor. Profeterna har alltid förföljts. Varför har de det? För att de har vågat säga vad Herren vill ha sagt till folket. Stefanus talar om samma ämne när han säger: ”Finns det någon profet som era fäder inte har förföljt? De dödade dem som förutsade att den Rättfärdige skulle komma, och honom har ni nu förrått och mördat.” [Se Apg 7:52.] ”Men i vår tid”, säger folket, ”vet vi att de var orättfärdiga och vi skulle inte ha gjort något sådant.” Så sade judarna till Jesus och ändå korsfäste de honom …

Herren har återställt evangeliet som det fanns på apostlarnas tid. Detta evangelium stämmer inte överens med människors system, som är motstridiga och olikartade. I stället för att som ärliga människor erkänna sanningarna i Bibeln, som trots vad de uppger i verkligheten inte alls tror på, försöker de skyla över sina osäkra system och obibliska teorier, för att svepa in sig i självrättfärdighetens mantel… Men sanningen skall rulla fram, de ärliga i hjärtat skall väckas ur sin slummer, Guds avsikter skall rulla fram och Guds rike upprättas, och … sanningen skall stå där ståtlig och upprätt … och ingen kraft kan stoppa dess utbredning.¹⁰

Jag skall nu berätta lite om hur jag kände mig när jag först kom in i denna kyrka. Det är länge sedan. När jag första gången fick höra evangeliet måste jag medge att det låg något förnuftigt i det. Jag nästan hoppades att det inte skulle vara sant. ”Om det är sant”, tänkte jag, ”så är jag som ärlig människa skyldig att rätta mig efter det, annars kan jag inte ha förtroende för mig själv.” När jag granskat evangeliet och blivit övertygad om att det var sant, sade jag: ”Jag tror på det. Jag måste ta emot det. Jag kan inte förkasta den eviga sanningens principer.” Jag vill också säga att jag kan inte minnas att jag någon gång i livet, då någon framlagt en sanning som inte gått att bestrida, inte varit redo att hörsamma den, och det är jag än i dag.

Om någon person i den religiösa världen, eller i den politiska världen, eller i den vetenskapliga världen, lägger fram en princip som är sann, är jag beredd att ta emot den, oavsett var den kommer ifrån. Nåja, säger någon, tror du på Bibeln? Ja. Tror du på Mormons bok? Ja. Tror du på Läran och förbunden? Ja. Jag tror på allt som Gud någonsin har skrivit eller talat, allt det som finns upptecknat, och jag är beredd att tro på allt som han kommer att meddela den mänskliga familjen. Vi uppger oss tro på all sanning och styras av all sanning.¹¹

När jag kom in i denna kyrka väntade jag mig att man skulle förfölja mig och sky mig. Jag väntade mig att folket skulle förföljas. Men jag trodde att Gud hade talat, att sanningens eviga principer hade uppenbarats, och att Gud hade ett verk att utföra som stod i strid med människors idéer, åsikter och föreställningar, och jag visste inte om det skulle kosta mig livet innan jag klarat av det … Om de dödade Jesus i forna dagar, skulle inte samma känslor och inflytande medföra samma följder i dessa dagar? Jag hade tänkt på följderna när jag satte i gång, och jag var beredd att utsättas för dem.¹²

Herren kan med enkla medel ta hand om och rädda sitt folk, men de måste helt och hållet tro och lita på honom. Och när de hamnar i en svår situation, får de inte vara rädda för att offra något för att hålla fast vid sanningen, då går det oss väl vare sig vi lever eller dör, i tiden eller i evigheten.¹³

Vi måste fortsätta söka efter och ta emot sanningen.

Vi söker efter sanningen. Vi började söka efter den, och vi söker ständigt efter den, och så fort vi finner någon sann princip som uppenbarats av någon människa, av Gud eller av heliga änglar, omfattar vi den och införlivar den med vår religion.¹⁴

En person som söker efter sanningen har inget speciellt system han måste stödja, ingen speciell lärosats eller teori att försvara. Han tar emot all sanning, och denna sanning skiner liksom solen på himlavalvet och sprider sina skimrande strålar över allt skapat. Om människor frigör sig från fördomar och förutfattade meningar och under bön samvetsgrant söker efter sanningen, kommer de att finna den vart de än riktar sin uppmärksamhet.¹⁵

En stor anledning till att människor så ofta har misslyckats i sitt forskande efter filosofisk sanning är att de har sökt denna med sin egen visdom och stoltserat med sin egen intelligens och inte vänt sig till Gud för att få den visdom som fyller och styr universum och reglerar allting. Detta är en stor svårighet för världens filosofer, att människan i dag påstår sig vara uppfinnare av allt hon kommer underfund med. Varje ny lag och princip som hon råkar upptäcka gör hon anspråk på, i stället för att ge Gud äran.¹⁶

Det finns inget mer värdefullt för mig än den eviga sanningens principer, än det eviga livets principer, den eviga frälsningen och de eviga upphöjelserna i Guds rike. Men då gäller det att vi förstår dem, ty om vi inte förstår dem är de till ingen nytta för oss, hur storslagna sanningarna än är.¹⁷

Vi är öppna för all sanning, av vad slag den vara må, och har en önskan att få tag i den och äga den, att söka efter den så som vi skulle söka efter gömda skatter, att använda oss av all den intelligens Gud ger oss, för att tillägna oss all den kunskap som han har givit åt andra, samt att be honom att uppenbara sin vilja för oss angående sådant som bäst kan främja det mänskliga samhällets lycka och välbefinnande.

Om det finns några goda principer, någon moralfilosofi som vi ännu inte förvärvat, vill vi få kännedom om dem. Om det finns något i den vetenskapliga världen som vi ännu inte förstår, har vi en önskan att sätta oss in i det. Om det finns någon gren av filosofin som är ägnad att främja mänsklighetens välbefinnande, som vi ännu inte begripit, vill vi tillägna oss den. Om det finns något som rör nationernas styrelseskick, eller politik, vill vi känna till det. Om det finns några religiösa uppfattningar, några teologiska sanningar, några principer rörande Gud, som vi inte lärt oss, ber vi mänskligheten, ber vi till Gud, vår himmelske Fader, att upplysa våra sinnen så att vi kan förstå, inse, omfatta och efterleva dem som en del av vår religiösa tro. Våra uppfattningar och tankar skulle följaktligen vilja sträcka sig lika långt som den stora vida världen sträcker sig och omfatta allt som rör ljus, liv eller vår existens i denna värld och i den tillkommande …De skulle vilja söka efter den intelligens som gudarna i de eviga världarna besitter. De skulle vilja sätta sig in i allt som är gott och ädelt och ypperligt och lyckliggörande och ägnat att främja den mänskliga familjens välbefinnande.

Det finns ingen människa eller skara av människor som har pekat ut den stig vi skall gå på när det gäller sådana saker. Det finns inga dogmer eller teorier i världen som vi säger oss lyssna på, såvida de inte kan verifieras av den eviga sanningens principer. Vi studerar noga, undersöker, granskar allt som läggs fram för oss, och så vitt vi är i stånd att förstå existerande sanningar, välkomnar vi dem som en del av det system vi är knutna till.¹⁸

Om det finns någon sanning i himlen, på jorden eller i helvetet, vill jag anamma den. Jag bryr mig inte om i vilken form den kommer till mig, vem som ger mig den eller vem som tror på den. Jag bryr mig inte heller om ifall den är populär eller impopulär. Jag vill hänge mig åt och njuta av sanningen.¹⁹

Förslag till studier och diskussion

Vilka källor till evig sanning har vi? Hur kan du bättre utnyttja dessa källor?
På vilket sätt leder oss evangeliet ”från sanning till sanning”? Vilka förändringar har du lagt märke till i ditt liv när du lärt dig och tagit emot nya sanningar?
Vilka uppoffringar har du eller andra du känner gjort för sanningens skull? Vilka välsignelser ledde de till?
Många bland Guds folk har dött för sanningen. Hur kan vi leva för sanningen med samma engagemang och hängivenhet?
Varför tror du att världen i allmänhet ofta motsätter sig eviga sanningar? Vad kan vi göra för att hjälpa barn att känna igen och ta emot eviga sanningar? Vad kan vi göra som familj för att fördjupa vårt engagemang i sanningen?
Varför är det viktigt att fortsätta att öka vår kunskap om sanningen? På vilka sätt kan vi följa president Taylors råd att fortsätta att söka efter sanning? Hur skiljer vi på sanning och villfarelse?
Nämn några sanningar i evangeliet som du tycker är särskilt inspirerande och stärkande. Hur kan du som medlem i kyrkan hjälpa andra att förstå och ta emot sanningen?

Skriftställen som hör till detta ämne: Filipperbrevet 4:8; 1 Tessalonikerbrevet 5:21; Alma 32:28-29; Moroni 10:4-5; Läran och förbunden 45:57; 93:24; Trettonde trosartikeln