Kapitel 8

Vår skyldighet att missionera

Jag ser aldrig några äldster gå ut pä mission för att predika evangeliet [som inte anser] sig gä utför att hjälpa till med en av de största uppgifter som någonsin ålagts den mänskliga familjen.¹

Ur John Taylors liv

Aidste John Taylor verkade som missionär i såväl Förenta staterna som andra länder. Han fullföljde flera heltidsmissioner mellan 1839 och 1857. Han visade sin stora tro och sitt vittnesbörd genom att ofta predika under svåra omständigheter och ibland vara utan pengar och mat. Han litade på att Herren skulle beskydda både honom och hans familj och förse honom med medel att predika evangeliet.

Ett sådant exempel på Herrens hjälp och kraft inträffade kort efter det att äldste Taylor lämnat sin familj i Montrose i Iowa för att fullgöra en mission i England. När han färdades genom Indiana blev han svårt sjuk och blev tvungen att tillbringa flera veckor på hotell för att återhämta sig. Under den här tiden undervisade äldste Taylor om evangeliet på möten som han höll bredvid hotellet, trots att han ibland måste sitta ned när han talade. Hans åhörare lade märke till att han trots sina svåra omständigheter aldrig bad om pengar. Till slut kom en av dem fram till honom och sade: ”Mister Taylor, ni uppträder inte som de flesta andra predikanter gör. Ni har inte sagt ett ord om era omständigheter eller om pengar, ändå har ni varit sjuk här en tid. Era utgifter för läkare, hotell och annat måste vara stora. Några vänner och jag har diskuterat detta och vi skulle vilja hjälpa er.”

Äldste Taylor tog tacksamt emot denna hjälp och när han betalt alla sina räkningar kunde han snart fortsätta sin resa. Om denna händelse sade äldste Taylor: ”Jag sätter hellre min lit till Herren än till någon kung på jorden.”² Med sin förtröstan på Herren och sin entusiasm för att undervisa andra om evangeliet, är John Taylor ett kraftfullt exempel på hur vi själva bör missionera.

John Taylors lärdomar

Missionsarbete ger mänskligheten kunskap om liv och odödlighet.

Vi är här i en bestämd avsikt. Världen organiserades i en viss avsikt … Evangeliet har i en viss avsikt introducerats i de olika tidsåldrarna och bland de olika människor för vilka det har uppenbarats och delgivits, och i dag rättar vi oss helt enkelt efter dessa syften. Herren har lett oss framåt så som han en gång ledde Israel, och som han ledde nephiterna ut ur Jerusalems land och de tio stammarna och andra folk som begav sig till olika platser. Han har lett oss framåt och det första han gjorde med oss … var att sända sitt evangelium, efter att först ha uppenbarat det för Joseph Smith som, efter att ha bemyndigats av den Allsmäktige och fått sin utkorelse genom det heliga prästadöme som existerar i himlarna - och därmed fått myndighet att förläna andra det - förlänade andra detta prästadömet, vilka i sin tur förlänade ytterligare andra det, och på så sätt sändes evangeliet till oss i de olika länder där vi bodde.

Och när dessa män gick ut för att förkunna detta evangelium gick de, som Jesus sade, inte för att göra sin ”egen vilja utan hans vilja som har sänt dem” [se Joh 5:30], och för att i samarbete med det heliga prästadömet här på jorden införa rätta principer. Därför gick de ut ibland nationerna, och tusentals och tiotusentals och miljoner människor lyssnade till deras vittnesbörd. Men liksom det var i forna dagar har det varit i de sista dagarna. Jesus säger: ”Den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den; medan den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den.” [Se Matt 7:13-14.] Så har fallet varit i alla tider och ibland alla folk, varhelst och närhelst evangeliet har predikats för dem.³

Gud har återställt evangeliet i avsikt att ge kunskap om liv och odödlighet, och utan kunskapen om evangeliet finns det ingen kunskap om liv och odödlighet, ty människor kan inte förstå dessa principer om de inte tillkännages för dem … När himlarna öppnades och Fadern och Sonen visade sig och uppenbarade evangeliets principer för Joseph, och när det heliga prästadömet återställdes och kyrkan och Guds rike upprättades på jorden, skänktes till detta släkte de största välsignelser som det var möjligt för människan att erhålla. Om de kunde förstå det, skulle de inse att det var den största välsignelse som Gud kunde förläna mänskligheten.⁴

Det är vår plikt att bistå Herren genom missionsverksamhet.

Herren har således önskat att samla ett folk åt sig i vår tid, liksom han gjort i andra tidsåldrar, som vill göra hans vilja, hålla hans bud, lyssna till hans råd och utföra hans befallningar … Liksom vid tidigare tillfällen sänder Herren i denna tidsålder ut sitt ord genom alla dem han väljer att sända. Han väljer sina egna budbärare och skickar ut dem bland folket. Och när Israels äldster gick ut, sade han till dem i en viss uppenbarelse: ”Gå ut, och mina änglar skall gå framför eder, och min Ande skall följa med eder.” [Se L&F 84:88.] Och de gick ut, och Gud höll sitt ord, och många av er som vid den tiden bodde i avlägsna nationer lyssnade till livets ord, och när ni hörde dem kände ni igen dem och förstod dem, precis som Jesus sade: ”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig, men en främling följer de inte, därför att de inte känner igen främlingens röst.” [Se Joh 10:5, 27.] Ni hörde sanningens röst som åtföljdes av Guds ande, och denne fick en sträng att vibrera i ert eget bröst och ni visade lydnad …

Nu är vi samlade för att hjälpa till, med vad? För att tillvarata våra egna intressen? Nej. För att samla rikedomar på hög? Nej. För att äga och vräka oss i detta livets goda? Nej, utan för att göra Guds vilja och ägna oss själva, våra talanger och vår förmåga, vår intelligens och vårt inflytande åt att på alla tänkbara sätt utföra Jehovas planer och hjälpa till att upprätta frid och rättfärdighet på jorden. Det är, som jag förstår det, därför vi är här, och inte för att ta hand om våra egna personliga angelägenheter och låta Gud och hans rike göra som de behagar. Vi är alla intresserade av Guds underbara verk i de sista dagarna, och vi borde alla samverka till det.⁵

Jag ordinerades till äldste av dem som har rätt myndighet, och jag gick ut för att predika detta evangelium. Andra äldster begav sig liksom jag till civiliserade nationer och predikade samma lära och erbjöd samma löften. Några av dem var inte särskilt lärda, några var inte högt utbildade. Vi skickar ut en unik skara när vi skickar ut våra äldster. Ibland är en missionär en köpman, ibland en lagstiftare, en smed, en tegelslagare, en murare, en bonde eller en vanlig grovarbetare, vilket det nu är. Men alla är under samma inflytande och ande, alla går fram som missionärer för att predika evangeliet om ljus, liv och frälsning. De har erhållit det eviga livets skatter, och de har fått förmågan att delge dem till andra, de erbjuder dem samma löften.

Ni som hör mig denna eftermiddag, liksom tusen och åter tusentals andra, har lyssnat på dessa principer och ni har erbjudits dessa löften. När ni åtlydde evangeliet fick ni samma ande, och ni är mina vittnen på att det är sant som jag nu förkunnar i er närvaro, och på att Guds ande och kraft åtföljer lydnad mot evangeliet, och ni kommer inte att förneka det. Denna församling kommer inte att förneka det. När ni visade lydnad mot Guds lagar, höll hans bud och döptes till era synders förlåtelse och fick handp åläggning för att mottaga den Helige Anden, mottog ni den verkligen, och ni är levande vittnen inför Gud. Detta är en hemlighet som världen inte förstår … Vi har principerna för evigt liv och arbetar mot ett evigt mål, och då arbetar vi på att bygga upp Guds Sion, där undervisning om rättfärdighet kan ges, och där människor kan få skydd, och där frihet kan utropas till alla människor av varje hudfärg, av varje trosbekännelse och av varje nation.⁶

Vår plikt är att predika evangeliet för alla människor … Och vi gör detta trots människors motstånd, och i Guds namn kommer vi att göra det… Och om de älskar djävulen mer än Gud, kan de göra det och ådra sig bekymmer och sorger och elände och krig och blodsutgjutelse. Ty nation skall resa sig mot nation, land mot land, och troner kommer att störtas, riken kommer att skingras för alla vindar och jordens makter överallt kommer att skakas, och Herren kommer så småningom att träda fram för att döma nationerna. Det tillkommer oss att vi vet vad vi gör, och samtidigt som vi utger oss för att vara Guds heliga får vi inte vara hycklare, utan vi bör vara fyllda av sanning och fyllda av redbarhet och ära vår kallelse och ära vår Gud.

Detta är vad Gud förväntar sig av oss. Och dessutom att vi skall bygga tempel, och vad mer? Tjäna i dem. Sända ut evangeliet till jordens nationer. Och sedan samla folket. Och sedan då? Bygga fler tempel. Och sedan? Låta människor tjäna i dem.⁷

Missionärer undervisar om eviga sanningar med Guds kraft och myndighet.

Det är stor skillnad mellan vårt sätt att sprida evangeliet och världens sätt. Många av dessa män … var säkert inte de som världen skulle valt till att predika evangeliet. Men den stora skillnaden mellan oss och dem är att vi går fram i Israels Guds namn, understödda av hans kraft, visdom och intelligens, för att förkunna de evigt sanna principer som han delgivit oss, medan de går ut för att förkunna vad de har lärt sig i skolan.

Våra äldster går ut i sin svaghet… När [de] går ut har de inte fått någon annan förberedelse än de första grunderna i den bildning som alla förväntas skaffa sig. Men det är inte ord de går ut för att undervisa om, det är principer. Och även om de inför en åhörarskara som är väl insatt i Guds lagar kanske darrar storligen och känner sig ytterst osäkra när de försöker uttrycka sig, kommer Herrens ande att gå med dem, kommer Herren att stötta dem och ge dem visdom, ”som ingen av deras fiender skall kunna stå emot eller motsäga” [se Luk 21:15] när de står inför världens församlingar. Detta är löftet som gavs till de Herrens tjänare som går ut med förtröstan på honom.⁸

Dessa unga män är precis som alla vi andra: de har mottagit livets, ljusets och intelligensens ande, den Helige Andens gåva, och de är den store Jehovas budbärare som han har utvalt, avskilt och ordinerat till att gå ut och förkunna hans vilja för jordens nationer. De går inte ut i sitt eget namn eller i egen kraft utan i Israels Guds namn, styrka och kraft. Sådan är deras ställning, och om de håller sig till Gud och ärar sina kallelser, håller fast vid sanningens principer och skyr frestelser och sedefördärv av varje slag, kommer Guds kraft att vara med dem. Gud kommer att öppna deras mun och göra det möjligt för dem att bringa de visas vishet på skam, och de kommer att säga sådant som kommer att förvåna dem själva och dem som lyssnar på dem.

Jag skulle vilja säga till dessa bröder: Gör det till er uppgift att fullgöra er mission. Bry er inte om världen, bry er inte om dollar och cent, pund, shilling och pence. Håll er till Gud, lev efter er religion, ära era kallelser, ödmjuka er inför Gud, kalla på honom i det fördolda så kommer han att öppna vägen för er.⁹

Vi behöver förbereda oss andligen för att kunna vara verksamma missionärer.

Jag skulle emellertid vilja säga till dem som går ut som missionärer att de bör studera Bibeln, Mormons bok, Läran och förbunden och alla våra standardverk, så att de blir mer bekanta med vår tros principer. Jag skulle också vilja säga till andra unga män som inte går ut på mission nu, men som förmodligen kommer att gå någon gång i framtiden, att detta är mycket viktigare för dem än de nu förstår. Vi borde bekanta oss med principerna, lärosatserna och förordningarna som rör kyrkan och Guds rike.

Vi uppmanas i Läran och förbunden att söka efter visdom på samma sätt som vi skulle söka efter gömda skatter, både genom att studera och tro, så att vi lär känna både det lands historia och lagar som vi bor i och andra länders [se L&F 88:78-80,118]. Jag vet att när unga män här i trakten gör utflykter till dalgångarna, arbetar på gården, går på teatern och så vidare, är deras sinnen inte speciellt upptagna med dessa ting, men när de kallas att själva deltaga i dramat, kommer många av dem att önska att de hade brytt sig mer om den undervisning de fått och blivit mer bekanta med Bibeln, Mormons bok och Läran och förbunden.¹⁰

Det slags män vi vill ha som evangeliets budbärare är män som har tro på Gud, män som har tro på sin religion, män som ärar sitt prästadöme, män som folk tror på när de lär känna dem och som Gud har förtroende för … Vi vill ha män som är fyllda med den Helige Anden och Guds kraft … Män som förkunnar livets ord bland nationerna bör vara värdiga, hederliga, dygdiga och rena; och eftersom det är Guds befallning till oss, skall vi försöka hörsamma den.¹¹

Vi måste ha tro och mod att fullgöra vår skyldighet att missionera.

En fruktansvärd tid nalkas jordens nationer … värre än vad något människohjärta kunnat ana - krig, blodsutgjutelse och sorg, klagan och förtvivlan, farsoter, hungersnöd och jordbävningar och alla de stora olyckor som profeterna talat om, kommer helt säkert att inträffa … Och det gäller för oss sista dagars heliga att förstå den uppgift vi har …

Det finns några saker som ibland gör det oerhört svårt för män att utföra det slags missioner som de tidigare utförde i sin ungdom, beroende på ålder, krämpor och andra omständigheter. Ändå har jag ofta skämts när jag sett hur många har agerat i de kvorum jag syftar på när de kallats att gå på mission. Den ene har den ena ursäkten, den andre en annan. Det var lättare att för tjugo år sedan få fram två eller tre hundra män än det nu är att få fram dem bland alla de många i Israel. Vad tror ni det beror på? Det är delvis en följd av den likgiltighet som råder.¹²

Det finns mängder av arbetsföra män som om de bara kunde utöva lite mer tro på Gud och förstod de olyckor som kommer att drabba jorden och det prästadömsansvar som Gud har förlänat dem, skulle vara redo att övervinna varje hinder och säga: Här är jag, sänd mig. Jag vill vara till nytta för den mänskliga familjen. Om Jesus kom för att uppsöka och frälsa de förlorade, må jag då vara fylld av samma ande.¹³

Jag har själv rest tusentals mil och predikat evangeliet och utan penningpung eller ränsel förlitat mig på Herren. Övergav han mig någon gång? Nej, aldrig någonsin. Det var alltid väl sörjt för mig, och för detta prisar jag Gud min himmelske Fader. Jag arbetade i hans verk, och han sade att han skulle styrka mig i det. Han har motsvarat mitt förtroende för honom, och om jag inte har varit trogen det förtroende han hade för mig, hoppas jag att han skall förlåta mig och hjälpa mig att bli bättre. Men Herren har varit trogen och trofast, och jag har aldrig lidit brist på mat, dryck eller kläder, och jag blev aldrig hindrad att resa vart jag ville eller behövde resa.¹⁴

Jag har mycket mer förtroende för människor som går härifrån med en känsla av svaghet och oförmåga, än jag har för dem som tycker att de är välunderrättade och kapabla att undervisa om allting. Varför? Därför att när människor förlitar sig på sig själva, förlitar de sig de på ett brutet strå, men när de förlitar sig på Herren kommer de aldrig att misslyckas … Herren är över alla, han vakar över sitt folk, och om dessa bröder fortsätter att förlita sig på Gud … kommer hans Ande att vila på dem, upplysa deras sinnen, öka deras förmåga och ge dem visdom och intelligens i nödens stund. De behöver inte frukta världens visdom, ty det finns ingen visdom i världen som kan jämställas med den som Herren ger sina heliga, och så länge dessa bröder avhåller sig från allt ont, lever efter sin religion och håller sig till Herren genom att hålla hans bud, behöver de inte oroa sig för följderna, och detta gäller såväl alla de heliga som dessa bröder.¹⁵

Hur [missionärer] än må känna sig går de ut som barmhärtighetens änglar bärande på evangeliets dyrbara frön, och de blir verktyg till att föra många från mörker till ljus, från villfarelse och vidskepelse till liv, ljus, sanning och intelligens, och slutligen till upphöjelse i vår Guds celestiala rike.

När dessa bröder går ut blir det kanske ett nytt slags arbete för dem. De blir tvungna att kämpa mot århundraden av villfarelser, brottas med de fördomar som de själva förklarar för er hade ett sådant kraftfullt inflytande på dem. De kommer också att få predika och resonera med människor som inte bryr sig om sanningen, och överhuvudtaget inte om den religion som vi har anammat. Ändå går dessa äldster fram som Herren Jesu Kristi utsända budbärare. De går ut för att förkunna att Gud har upprättat sitt verk på jorden, att han har talat från himlarna och att den Allsmäktiges uppenbarelser har öppnats för vår syn. Evigt ljus uppenbaras för den Allrahögstes tjänare, mörkret som svept in över världen i långa tider skingras, och dessa utvalda Israels äldster sänds ut för att förkunna frälsningens glädjebudskap till jordens mörka, nattomhöljda nationer … De går ut och de skall komma tillbaka med fröjd och ha många kärvar med sig, och de skall lovprisa Israels Guds namn för att de har haft förmånen att få medverka till att varna denna släkte.¹⁶

Förslag till studier och diskussion

Hur bidrar missionsarbetet till att uppnå Herrens syften? Vilka skyldigheter att missionera har du som tagit emot evangeliet enligt Herrens plan?
Varför sänder kyrkan ut unga och oerfarna medlemmar som heltidsmissionärer?
Varför är tron på Herren grundläggande i missionsarbetet?
Hur påverkar våra egna förberedelser och vår egen värdighet vår förmåga att vara ett verksamt redskap åt Herren?
Vilka andra möjligheter har vi att sprida evangeliet, förutom att gå på heltidsmission?
Nämn några anledningar till att medlemmar inte deltar i missionsarbetet. Vad kan du göra för att övervinna dina egna hinder inom detta område?
Hur har du sett Herren välsigna dem som ger av sin tid, sina talanger, sin kraft och sina medel för att sprida evangeliet?

Skriftställen som hör till detta ämne: Alma 26:5-7; Tredje Nephi 20:29-31; Läran och förbunden 1:18-23; 4:1-7; 75:2-5; 133:7-9

missionaries — President Taylor sade om missionärerna: ”När dessa bröder går ut blir det kanske ett nytt slags arbete för dem … Ändå går dessa äldster fram som Herren Jesu Kristi utsända budbärare.”