”Kapitel 16: Templet: en källa till kraft och välsignelser”, Kyrkans presidenters lärdomar: Thomas S. Monson (2020)

”Kapitel 16”, Lärdomar: Thomas S. Monson

Kapitel 16

Templet: en källa till kraft och välsignelser

”Det är i [templet] som himmel och jord möts och vår himmelske Fader ger sina barn sina största välsignelser.”

Ur Thomas S. Monsons liv

Under hela sin tid som medlem i de tolv apostlarnas kvorum, som rådgivare i första presidentskapet och som president för kyrkan försökte Thomas S. Monson erbjuda templets välsignelser till kyrkans medlemmar över hela världen. Tempelbyggandet ökade dramatiskt under de här åren, vilket president Monson redogjorde för under generalkonferensen i april 2016:

”När jag blev medlem i de tolv apostlarnas kvorum 1963 fanns det 12 tempel i drift i hela kyrkan. I och med invigningen av templet i centrala Provo för två veckor sedan [år 2016], finns det nu 150 tempel i drift över hela världen. Vi är så tacksamma för de välsignelser vi får i dessa heliga hus.”¹

Templet var också viktigt för president Monson personligen. Han sa: ”I min egen familj är de heligaste och dyrbaraste upplevelserna de stunder när vi samlats i templet för att utföra beseglingens förrättningar för våra avlidna anförvanter.”² Genom att de utförde dessa beseglingar ”ökade den kärlek vi känner för varandra och stärktes det ansvar vi känner vi har att leva värdiga vårt arv”³.

När president Monson verkade som biskop var en av hans församlingsmedlemmar Augusta Schneider, änka från Alsace-Lorraine-området i Europa. En dag gav hon honom en skatt som låg henne varmt om hjärtat: ett vackert filtstycke på vilket hon hade fäst de medaljer som hennes make fått som medlem i de franska styrkorna under första världskriget. Biskop Monson föreslog att hon skulle ge medaljerna till en släkting, men hon ville bestämt att han skulle få dem. ”Du ska ha presenten”, sa hon, ”för du har en fransmans själ.” Augusta Schneider dog kort därpå, och han undrade ofta över hennes gåva och hennes ord.

Flera år senare kände president Monson sig manad att ta med sig medaljerna när han följde med president Ezra Taft Benson för att inviga Frankfurts tempel i Tyskland. ”Under en invigningssession för fransktalande, var templet fyllt”, sa han. ”Jag såg från mina anteckningar för ledandet av mötet att det fanns medlemmar från Alsace-Lorraine-området med på sessionen.

Medan jag talade såg jag att organisten hette Schneider. Jag berättade därför om min bekantskap med Augusta Schneider, gick så fram till orgeln och gav organisten medaljerna, tillsammans med en uppfordran att eftersom han hette Schneider hade han ett ansvar att följa upp namnet Schneider i sin släktforskning. Herrens Ande bekräftade i våra hjärtan att detta var en speciell session. Broder Schneider hade svårt att göra sig klar för att spela det avslutande stycket på invigningssessionen, så påverkad var han av Anden som vi kände där i templet.

Jag visste att denna högt värderade gåva – ja, änkans skärv, för det var allt Augusta Schneider hade – gavs till en som skulle se till att många med en fransmans själ nu skulle ta emot de välsignelser som det heliga templet ger, både för dem som lever och för dem som har lämnat jordelivet.”⁴

Philadelphia tempel i Pennsylvania — ”Tempel … är fyllda av tro och fasta. De är byggda av vedermödor och vittnesbörd. De är helgade genom uppoffringar och tjänande.”

Thomas S. Monsons lärdomar

Det är värt alla ansträngningar att få ta emot templets frälsande förrättningar.

Templen är mycket mer än sten och murbruk. De är fyllda av tro och fasta. De är byggda av vedermödor och vittnesbörd. De är helgade genom uppoffringar och tjänande.

Det första templet som byggdes i vår tidshushållning var templet i Kirtland i Ohio. De heliga var på den tiden mycket fattiga. Ändå befallde Herren att ett tempel skulle byggas, och därför byggde de det. Äldste Heber C. Kimball skrev om händelsen: ”Endast Herren vet vilken fattigdom, bedrövelse och plåga vi gick igenom för att uträtta detta” [i Orson F. Whitney, Life of Heber C. Kimball (1945), s. 67]. Och sedan, efter allt som de så omsorgsfullt utfört, tvingades de heliga lämna Ohio och sitt älskade tempel. De fann till sist en fristad, fastän tillfällig, på Mississippiflodens strand i delstaten Illinois. De kallade den nya platsen Nauvoo, och villiga att åter ge allt de hade och med tron i behåll byggde de ett nytt tempel åt sin Gud. Men förföljelserna rasade, och templet i Nauvoo hann knappt bli färdigt innan de drevs från sina hem igen och sökte sig ett nytt hem i öknen.

Kampen och uppoffringen började återigen då de arbetade i 40 år med att bygga templet i Salt Lake City …

En viss uppoffring har alltid varit förbunden med tempelbygge och tempelbesök. Oräkneliga är de som har arbetat och kämpat för att skaffa sig och sina familjer de välsignelser som står att finna i Guds tempel.⁵

Får jag berätta om Tihi och Tararaina Mou Tham och deras tio barn. Alla i familjen utom en dotter blev medlemmar i kyrkan i början av 1960-talet när missionärerna kom till deras ö, som ligger omkring 16 mil söder om Tahiti. Snart ville familjen få ta del av välsignelserna som kommer till en familj när de beseglas för evigt i templet.

På den tiden låg det närmaste templet för familjen Mou Tham i Hamilton i Nya Zeeland, över 400 mil åt sydväst, dit det bara gick att komma genom en dyr flygresa. Den stora familjen Mou Tham, som försörjde sig på en fattig jordlott, hade inga pengar till en flygresa och ingen möjlighet till arbete på ön i Stilla havet. Så broder Mou Tham och hans son Gérard fattade det svåra beslutet att färdas 480 mil för att arbeta i Nya Kaledonien där en annan son redan arbetade.

De tre männen i familjen Mou Tham arbetade i fyra år [tills de hade] sparat nog med pengar för att kunna åka med familjen till templet i Nya Zeeland. Alla som var medlemmar åkte, förutom en dotter som väntade barn. De beseglades för tid och evighet, en obeskrivlig och glädjerik upplevelse.

Broder Mou Tham reste från templet direkt till Nya Kaledonien där han arbetade i ytterligare två år för att betala för dotterns biljett som inte varit med i templet – en gift dotter med barn och man.

När broder och syster Mou Tham blev äldre önskade de utföra en mission i templet. Vid den tiden hade templet i Papeete på Tahiti byggts och invigts och broder och syster Mou Tham var där som missionärer fyra gånger.⁶

Varför är så många villiga att ge så mycket för att få templets välsignelser? De som förstår de eviga välsignelser templet har att ge, vet att ingen uppoffring är för stor, inget pris är för tungt, inget bemödande för svårt för att få de välsignelserna. Det kan aldrig bli för många mil att resa, för många hinder att övervinna eller för mycket obehag att uthärda. De förstår att det är genom förbunden vi ingår i templet som vi en dag kan återvända till vår himmelske Fader som en evig familj, och att bli begåvade med välsignelser och kraft från höjden är värt varje uppoffring och varje ansträngning …

Om du har varit i templet för egen del och om du bor ganska nära ett tempel kan uppoffringen bestå av att du avsätter tid i ditt upptagna liv till att regelbundet besöka templet. Det finns mycket att göra i våra tempel till förmån för dem som väntar bortom förlåten. När vi utför arbete för dem vet vi att vi har gjort något för dem som de inte själva kan göra.⁷

Templet ger oss ett syfte med livet och frid åt våra själar.

I templet får man undervisning om Guds dyrbara plan. Det är i templet som eviga förbund ingås. Templet lyfter oss, upphöjer oss, står som en fyr som alla kan se, och leder oss mot celestial härlighet. Det är Guds hus. Allt som händer inom templets väggar är upplyftande och förädlande …

När vi … älskar templet så speglar vårt liv vår tro. När vi går till det heliga huset, när vi minns förbunden vi ingår där, kan vi bära varje motgång och övervinna varje frestelse. Templet ger mening till vårt liv. Det ger frid till vår själ – inte sådan frid som människan ger utan den frid som Guds Son lovade.⁸

familj utanför templet — ”Templet lyfter oss, upphöjer oss … och leder oss mot celestial härlighet.”

Ingen kan besöka templet för egen del eller för någon annan utan att lära sig något. När vi lär oss får vi vetskap, och när vi får vetskap agerar vi, och det är vårt syfte – att tjäna vår himmelske Fader och hjälpa andra längs vägen.⁹

När vi inträder genom templets dörrar lämnar vi bakom oss världens förvirring och tumult. Inne i denna heliga fristad finner vi skönhet och ordning. Där finns vila för själen och en paus från vardagens omsorger.

När vi är i templet kan vi uppleva en dimension av andlighet och en känsla av frid som övergår varje annan känsla som kan komma till människans hjärta. Vi upplever då den sanna innebörden i Frälsarens ord när han sa: ”Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er … Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet” [Johannes 14:27].

Sådan frid kan genomsyra varje hjärta – hjärtan som är bekymrade, hjärtan som är tyngda av sorg, hjärtan som är förvirrade, hjärtan som vädjar om hjälp.¹⁰

När vi släktforskar och tjänar i templet blir vi frälsare på Sions berg.

Vi gör stort tjänande när vi utför ställföreträdande förrättningar för dem som passerat dödens slöja. Oftast känner vi inte dem som vi utför tempeltjänst för. Vi förväntar oss inget tack, inte heller vet vi om de tar emot det vi erbjuder dem. Men vi tjänar, och när vi gör det uppnår vi det som vi inte kan uppnå på något annat sätt: Vi blir bokstavligen frälsare på Sions berg. Vår Frälsare gav sitt liv som ett ställföreträdande offer för oss, och vi kan i liten skala göra samma sak när vi utför ställföreträdande tempeltjänst för dem som inte kan gå framåt om inte vi som finns här på jorden hjälper dem.¹¹

Herren har aldrig … sagt att hans arbete är begränsat till jordelivet. Det är i stället ett evigt arbete. Jag tror att han påskyndar sitt arbete i andevärlden. Jag tror också att Herren genom sina tjänare där förbereder många andar att ta emot evangeliet. Vårt jobb är att forska efter våra döda och sedan besöka templet och utföra de heliga förrättningar som ger dem som befinner sig bortom slöjan samma möjligheter som vi har …

Herren förväntar sig att du och jag ska släktforska väl. Jag tror att det första vi måste göra om vi ska kunna släktforska väl är att ha vår himmelske Faders Ande med oss. När vi lever så rättfärdigt vi kan så bereder han vägen för de välsignelser som vi så uppriktigt och ihärdigt söker.

Vi gör misstag i början, men ingen av oss kan bli expert på släktforskning utan att först vara nybörjare. Därför måste vi fördjupa oss i arbetet, och vi måste vara beredda på en del utmaningar. Det här är ingen lätt uppgift, men Herren har ålagt dig det, och han har ålagt mig det.

När du släktforskar så möter du en del vägspärrar, och då säger du till dig själv: ”Det finns inget mer jag kan göra.” När du kommer till den punkten så kan du gå ner på knä och be Herren öppna vägen, och han kommer att öppna vägen för dig. Jag vittnar om att det är sant.

Vår himmelske Fader älskar sina barn i andevärlden lika mycket som han älskar dig och mig … Det finns miljoner och åter miljoner andebarn till vår himmelske Fader som aldrig fick höra Kristi namn innan de dog och kom till andevärlden. Men nu har de undervisats om evangeliet och väntar på den dag när du och jag ska göra den forskning som behövs och bereda vägen så att vi kan besöka Herrens hus och utföra det arbete för dem som de själv inte kan utföra.¹²

familj som släktforskar tillsammans — ”När du släktforskar … be Herren öppna vägen, och han kommer att öppna vägen för dig.”

Kristi ljus lyser på alla – även på dem som lämnat detta liv. President Joseph F. Smith (1838–1918) sa om arbetet för de döda: ”Genom våra ansträngningar för deras skull kommer deras bojor att falla av dem. Det mörker som omger dem kommer att skingras, så ljuset kan lysa på dem. De kommer i andevärlden att få höra talas om arbetet som har utförts för dem här av deras barn, och de kommer att glädjas med er då ni utför dessa plikter” [Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph F Smith (1999), s. 249].¹³

I templet får vi de krönande välsignelserna av vårt medlemskap i kyrkan.

Hur långt bort är himlen? Jag vittnar om att i de heliga templen är den inte alls så långt borta, för det är i dessa heliga byggnader som himmel och jord möts och vår himmelske Fader ger sina barn sina största välsignelser.¹⁴

Till er som är värdiga och har möjlighet att besöka templet: Jag uppmanar er att göra det ofta. Templet är en plats där vi finner frid. Där kan vi förnya vår hängivenhet mot evangeliet och stärka vårt beslut att hålla buden.

Det är en sådan förmån att få besöka templet där vi kan erfara det renande inflytandet från Herrens Ande.¹⁵

Om du inte har besökt templet ännu, eller om du har besökt templet men inte för närvarande är värdig att inneha en tempelrekommendation, finns det inget viktigare mål för dig att arbeta på än att bli värdig att besöka templet. Ditt offer kan bestå av att inrikta ditt liv på det som krävs för att få en rekommendation, kanske genom att överge gamla vanor som diskvalificerar dig. Det kan vara att du behöver tro och disciplin till att betala tionde. Vad det än är, se till att bli värdig att besöka Guds tempel. Skaffa dig en tempelrekommendation och betrakta den som en dyrbar ägodel, för det är den.

Det är inte förrän du har besökt Herrens hus och tagit emot alla de välsignelser som väntar dig där som du har fått allt det kyrkan har att erbjuda. De viktigaste och krönande välsignelserna i kyrkans medlemskap är de välsignelser vi tar emot i Guds tempel …

Jag uttrycker min oändliga tacksamhet till min himmelske Fader … för alla våra tempel, varhelst de är belägna. Vart och ett av dem står som en ledstjärna för världen, ett uttryck för vårt vittnesbörd om att Gud vår evige Fader lever, att han vill välsigna oss, och ja, sina söner och döttrar i alla släkten. Vart och ett av våra tempel är ett uttryck för vårt vittnesbörd att livet bortom graven är lika verkligt och visst som vårt liv här på jorden. Det vittnar jag om.

Mina älskade bröder och systrar, må vi göra de uppoffringar som behövs för att besöka templet och ha templets ande i vårt hjärta och i våra hem. Må vi följa i vår Herre och Frälsare Jesu Kristi fotspår, han som gjorde det yttersta offret för vår skull så att vi kan få evigt liv och upphöjelse i vår himmelske Faders rike.¹⁶

Förslag till studier och diskussion

Frågor

President Monson lärde att ”en viss uppoffring har alltid varit förbunden med tempelbygge och tempelbesök” (avsnitt 1). Vilka intryck får du när du går igenom president Monsons redogörelser för uppoffringar i samband med tempel? Hur kan vi i högre grad åtnjuta templets välsignelser?
Gå igenom templets många välsignelser som beskrivs i avsnitt 2. Hur kan tempelbesök hjälpa oss att uthärda våra prövningar? Hur kan det hjälpa oss att övervinna frestelser? Hur har tempelbesök hjälpt dig att finna frid i nödens stund? Vad har templet hjälpt dig att förstå om meningen med livet?
Vad innebär det att vara ”frälsare på Sions berg”? (Avsnitt 3; se även Läran och förbunden 128:5–18; 138:47–48, 53–54, 57–58.) Hur känner du dig när du tar emot tempelförrättningar för dem som har dött? Hur har släktforskning och tempeltjänst hjälpt dig att vända ditt hjärta till dina släktingar, både levande och döda? Hur har du blivit välsignad till följd av att du har släktforskat?
President Monson betonade att vi i templet får de krönande välsignelserna av vårt medlemskap i kyrkan (avsnitt 4). Hur har det varit till välsignelse för dig och din familj att ni tagit emot och deltagit i templets förrättningar? Varför är det viktigt att vi besöker templet ofta, där så är möjligt? Hur kan vi öka templets inflytande i vårt eget liv?

Skriftställen som hör till detta ämne

2 Samuelsboken 7:4–6; Matteus 21:12–13; 2 Nephi 5:16; Läran och förbunden 97:12–17; 109:1–26; 110:7–8

Studiehjälpmedel

”Att tillämpa det du lärt dig för med sig ytterligare och varaktig insikt (se Johannes 7:17)” (Predika mitt evangelium [2004], s. 19). Fundera över hur du kan tillämpa evangeliets lärdomar hemma, på jobbet och i dina ansvar i kyrkan.