”Kapitel 20: Tjäna Guds barn”, Kyrkans presidenters lärdomar: Thomas S. Monson (2020)
”Kapitel 20”, Kyrkans presidenters lärdomar: Thomas S. Monson
Kapitel 20
Tjäna Guds barn
”Det finns hjärtan att glädja. Det finns vänliga ord att säga. Det finns gåvor att ge. Det finns handlingar att utföra. Det finns själar att frälsa.”
Ur Thomas S. Monsons liv
Äldste William R. Walker, som var generalauktoritetssjuttio, beskrev hur president Thomas S. Monson ägnat sitt liv åt att tjäna andra:
”Under hela sin verksamhet har han gjort hembesök, gett prästadömsvälsignelser, ringt samtal som ingen väntade sig för att trösta och uppmuntra, skrivit brev för att berömma och uttrycka uppskattning, besökt sjukhus och vårdhem och tagit sig tid att gå på begravningar trots ett fulltecknat schema.
Precis som Frälsaren har Thomas Monson gått omkring och gjort gott (se Apostlagärningarna 10:38) och välsignat och älskat andra. Det har varit drivkraften i hans liv.”1
President Monson berättade om ett besök hos en äldre vän som var döende:
”Ett barnbarn till en gammal vän ringde mig. Hon frågade: ’Kommer du ihåg Francis Brems som var lärare för dig i Söndagsskolan?’ Jag sa att det gjorde jag. Hon fortsatte: ’Han är nu 105 år och bor på ett litet ålderdomshem men träffar hela familjen varje söndag och ger dem en söndagsskolelektion.’” Barnbarnet berättade att broder Brems föregående söndag hade sagt till sin familj: ”Kära ni, jag kommer att dö den här veckan. Var snäll och ring Tommy Monson och berätta det för honom. Han vet vad han behöver göra.”2
President Monson besökte Francis Brems nästa kväll. ”Jag hade inte träffat honom på ett tag”, sa han. ”Jag kunde inte tala till honom, för han var döv. Jag kunde inte skriva ner det jag ville säga, för han var blind. Jag fick veta att hans familj talade till honom genom att fatta ett finger på hans högra hand och sedan på hans vänstra handflata skriva namnet på besökaren. Allt man ville säga till honom skrev man på det sättet. Jag gjorde likadant genom att ta hans finger och stava fram ’T-O-M-M-Y M-O-N-S-O-N’, det han alltid hade kallat mig. Broder Brems lyste upp, tog mina händer och lade dem på sitt huvud. Jag visste att han ville ta emot en prästadömsvälsignelse. Chauffören som kört mig till äldreboendet lade tillsammans med mig händerna på broder Brems huvud och vi gav honom den önskade välsignelsen. Efteråt strömmade tårarna från hans blinda ögon. Han fattade våra händer i tacksamhet. Han hade inte hört välsignelsen vi gav honom, men Anden var stark och jag tror att han genom inspiration fick veta att vi hade gett honom välsignelsen han behövde. Dag och natt tillbringade [denne käre man] i det lilla rummet på äldreboendet. Ändå lyste leendet upp hans ansikte och orden han sa rörde vid mitt hjärta. ’Tack’, sa han. ’Min himmelske Fader har varit så god mot mig.’”3
”Precis som broder Brems hade förutsagt gick han bort samma vecka. Jag fick ett telefonsamtal och träffade sedan hans familj för att ordna med begravningen. Jag är så tacksam att jag inte sköt upp tillfället att tjäna.”4
”Fastän [Jesus Kristus] kom till jorden som Guds Son tjänade han ödmjukt människorna omkring sig.”
Thomas S. Monsons lärdomar
1
Frälsaren är vårt exempel på tjänande.
De heliga skrifterna är fyllda av exempel på tjänande som utfördes av Herrens tjänare och av Jesus själv … Han fick lama tiggare att gå och blinda män att se. Han renade de spetälska och botade officerens tjänare. Han gav änkan i Nain hennes son tillbaka … Han uppväckte Lasarus från graven. Han förlät kvinnan som blivit gripen för äktenskapsbrott. Han sonade allas våra synder. Han dog för att vi skulle få leva för evigt. I vårt dagliga liv upptäcker vi oräkneliga möjligheter att följa Frälsarens föredöme.5
Jesu liv är som ett godhetens strålkastarljus där han verkade bland människorna. ”Jag är här mitt ibland er som en tjänare” [Lukas 22:27], förkunnade Jesus …
Med liknelsen om den barmhärtige samariern lärde Mästaren oss hur vi älskar vår nästa som oss själva [se Lukas 10:30–37; Matteus 22:39]. Med sitt svar till den rike unge mannen lärde han oss att lägga bort vår själviskhet [se Matteus 19:16–24; Markus 10:17–25; Lukas 18:18–25]. När han gav mat åt 5 000 personer lärde han oss att se andras behov [se Matteus 14:15–21; Markus 6:31–44; Lukas 9:10–17; Johannes 6:5–13]. Och med bergspredikan lärde han oss att först söka Guds rike [se Matteus 6:33].
I den nya världen förkunnade den uppståndne Herren: ”Ni vet vad ni måste göra i min kyrka, för de gärningar som ni har sett mig göra ska även ni göra” [3 Nephi 27:21] …
Vi välsignar andra när vi tjänar i skuggan av ”Jesus från Nasaret … [som] gick omkring och gjorde gott” [Apostlagärningarna 10:38]. Må Gud välsigna oss så att vi finner glädje i att tjäna vår Fader i himlen när vi tjänar hans barn på jorden.6
Frälsaren är vårt exempel på tjänande. Fastän han kom till jorden som Guds Son tjänade han ödmjukt människorna omkring sig.7
Låt oss vara villiga och värdiga att tjäna. Låt oss gå i Mästarens fotspår när vi gör vår plikt. När ni och jag går den väg som Jesus vandrade ska vi upptäcka att han är mer än barnet i Betlehem, mer än snickarens son, mer än den största lärare som någonsin levat. Vi lär då känna honom som Guds Son, vår Frälsare och vår Återlösare. När plikten kallade honom, svarade han: ”Fader, ske din vilja, och äran vare din för evigt” [Mose 4:2]. Må var och en av oss göra på samma sätt.8
2
Vi är Herrens händer på jorden, och han behöver oss till att tjäna och lyfta hans barn.
Aposteln Paulus uppmanade: ”Tjäna varandra i kärlek” [Galaterbrevet 5:13]. Minns med mig kung Benjamins välbekanta ord i Mormons bok: ”När ni är i era medmänniskors tjänst, är ni endast i er Guds tjänst” [Mosiah 2:17] …
Jag är säker på att varje medlem i kyrkan har för avsikt att tjäna och hjälpa de behövande. I dopet ingick vi förbund att ”bära varandras bördor så att de kan bli lätta” [Mosiah 18:8]. Hur många gånger har ert hjärta vidrörts genom att ni sett en annans behov? Hur ofta har ni menat att hjälpa dem? Men hur ofta har dagens rutin kommit emellan och ni har lagt det åt sidan och tänkt att ”någon annan kommer säkert att fylla det där behovet”.
Vi blir så fast i livets dagliga bekymmer. Men om vi tar ett steg tillbaka och verkligen ser över vad vi gör, kanske vi upptäcker att vi har fyllt vårt liv med sådant som är mindre viktigt. Med andra ord, alltför ofta tillbringar vi den större delen av vår tid med att ta hand om sådant som egentligen inte har någon betydelse i det stora hela och försummar det som är av mycket större värde …
Mina bröder och systrar, det finns människor omkring oss som behöver vår uppmärksamhet, vår uppmuntran, vårt stöd, vår tröst och vår vänlighet – de kan vara familjemedlemmar, vänner, bekanta eller främlingar. Vi är Herrens händer här på jorden, med uppdraget att tjäna och lyfta hans barn. Han är beroende av var och en av oss.9
”När våra nära och kära är sjuka finns det ett naturligt band mellan vänner som blir allt starkare.”10
Det finns tjänandetillfällen som ligger öppna för alla. De blinda och de funktionshindrade behöver vänskap; de gamla längtar efter sällskap; de unga behöver förstående vägledning; de begåvade längtar efter uppmuntran. Det här stödet kan inte skänkas genom att [ge pengar]. Personligt tjänande är direkt och medmänskligt.11
När vi står inför vår Mästare kanske vi inte får frågan: ”Hur många ämbeten hade du?” utan snarare: ”Hur många människor hjälpte du?” Man kan egentligen aldrig älska Herren förrän man tjänar honom genom att tjäna hans folk.12
”Det finns människor omkring oss som behöver vår uppmärksamhet, vår uppmuntran, vårt stöd, vår tröst och vår vänlighet.”
En av de ljuvligaste av alla välsignelser jag fått i mitt liv är den känsla som Herren ger mig, när jag vet att han besvarat en annan persons bön genom mig. När vi älskar Herren, när vi älskar vår nästa, förstår vi att vår himmelske Fader kommer att besvara andras böner med vår hjälp.13
3
”Har jag tröstat den som fällt en tår?”
Som den välbekanta psalmen lär:
Det är mycket att göra omkring oss nu!
Kom, var med i det godas lag!
Dyrbar tid ej förspill utan kom och hjälp till!
Ja, gör något gott re’n i dag!
[”Har jag gjort något gott” Sånger, nr 158]
Låt oss fråga oss själva: ”Har jag gjort något gott på vår jord i dag? Har jag tröstat den som fällt en tår?” Vilken formel för lycka! Vilket recept på förnöjsamhet, på inre frid – att ha inspirerat en annan människa att känna tacksamhet.
Möjligheterna att ge av oss själva är i sanning obegränsade, men de kan också gå oss förbi. Det finns hjärtan att glädja. Det finns vänliga ord att säga. Det finns gåvor att ge. Det finns handlingar att utföra. Det finns själar att frälsa … Vi kan torka de sörjandes tårar. Vi kan trösta den döende genom att dela med oss av löftet om evigt liv. Om vi styrker kraftlösa händer, om vi bringar frid åt en kämpande själ, om vi ger som Mästaren gav, kan vi, genom att visa vägen, bli en ledstjärna för en skeppsbruten sjöman …
Må vi besluta oss att från och med i dag fylla vårt hjärta med kärlek. Må vi gå den andra milen och innesluta dem i vårt liv som är ensamma eller modlösa eller som lider på något sätt. Må vi trösta dem som är sorgsna och få någon att känna sig glad [se ”Har jag gjort något gott?” Sånger, nr 158].14
Om hundra år kommer det inte att betyda något vilken bil vi hade, vilket sorts hus vi bodde i, hur mycket pengar vi hade på banken, inte heller vilka kläder vi bar. Men världen kanske kommer att vara lite bättre på grund av den roll vi spelade i ett barns liv.15
Ofta är det små saker som lyfter och välsignar andra: en fråga om hur familjen mår, några uppmuntrande ord, en uppriktig komplimang, ett litet tackkort, ett kort telefonsamtal. Om vi är observanta och uppmärksamma, och om vi följer maningarna vi får, kan vi uträtta mycket gott.16
Ibland kan nedstämdhet förmörka vår stig. Besvikelse kan vara en ständig följeslagare. Satans list kanske ljuder i våra öron då han viskar: ”Du kan inte rädda världen. Dina små ansträngningar är meningslösa. Du har inte tid att bry dig om andra.” Låt oss lita på Herren och vända oss bort från sådana lögner och se till att våra fötter står stadigt på tjänandets stig och att våra hjärtan och själar är beslutna att följa Frälsarens föredöme. I ögonblick då beslutsamheten mattas och då hjärtat ängslas, kan vi få tröst av hans löfte: ”Bli … inte trötta av att göra gott … av det ringa kommer det som är stort” [Läran och förbunden 64:33].17
Jag hoppas att vi inte förlorar ur sikte det verkliga målet för våra dyrbara möjligheter att tjäna. Detta mål – detta eviga mål – är det som Herren talar om och som finns i Den kostbara pärlan: ”För se, detta är mitt verk och min härlighet – att åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan” [Mose 1:39].
Må vi alltid komma ihåg att medlemskapets mantel i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga inte är en bekvämlighetens rock utan en ansvarighetens ämbetsdräkt. Vår plikt, förutom att frälsa oss själva, är att vägleda andra till Guds celestiala rike …
Vilket slags tjänande kräver himlen? ”Herren fordrar hjärtat och ett villigt sinne, och de villiga och lydiga ska i dessa sista dagar äta Sions lands goda” [Läran och förbunden 64:34].18
4
När vi är i Herrens tjänst, är vi berättigade till Herrens hjälp.
Till alla som går ut i [Frälsarens] tjänst ger han sin förvissning: ”Jag ska gå framför ert ansikte. Jag ska vara på er högra sida och på er vänstra, och min Ande ska vara i era hjärtan och mina änglar runt omkring er för att upprätthålla er” [Läran och förbunden 84:88].19
När vårt hjärta är i harmoni med [Frälsarens] lärdomar, ser vi hur omisskännligt nära hans gudomliga hjälp är. Vi går Herrens ärenden, och när vi går Herrens ärenden, är vi berättigade till Herrens hjälp … Den hjälp du behöver kanske inte kommer precis som du föreställt dig, men den kommer.20
Om någon broder eller syster känner sig oförberedd – till och med oförmögen – att ta emot en kallelse att tjäna, att uppoffra, att välsigna andras liv, minns då denna sanning: ”Den Gud kallar, den dugliggör han.” Han som lägger märke till om sparvarna faller kommer också att se till tjänarens behov.21
5
När vi tjänar andra lär vi känna Frälsaren.
Frälsaren sa till sina lärjungar: ”Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han ska rädda det” [Lukas 9:24] …
De som bara bryr sig om sig själva förtorkar till slut och mister bildligt sett sitt liv, medan de som mister sig själva genom att tjäna andra växer och blomstrar – och vinner sitt liv därigenom.
Under generalkonferensen i oktober 1963 – konferensen när jag inröstades som medlem i de tolv apostlarnas kvorum – sa president David O. McKay: ”Människans största lycka kommer av att förlora sig själv till andras bästa” [i Conference Report, okt. 1963, s. 8].22
”De som mister sig själva genom att tjäna andra … vinner sitt liv därigenom.”
Jag hade [en upplevelse] med en kär vän till mig, Louis McDonald. Louis gifte sig aldrig. På grund av en förlamande sjukdom hade han aldrig upplevt en dag utan smärta eller särskilt många dagar utan ensamhet. En vinterdag när jag besökte honom var han långsam med att svara på dörrklockan. Jag kom in i hans välskötta hem. I alla rum utom ett – köket – var det bara fem grader varmt. Anledningen? Inga pengar till att värma upp något annat rum. Väggarna behövde tapetseras, innertaket behövde sänkas, skåpen behövde fyllas.
Jag blev bekymrad över Louis behov. En biskop blev kontaktad och ett kärlekens underverk, drivet av vittnesbörd, ägde rum. Medlemmarna i församlingen – särskilt de unga vuxna – blev organiserade och kärleksarbetet började.
En månad senare ringde min vän Louis och frågade om jag ville komma och se vad som hade hänt. Jag kom och såg verkligen ett underverk. Trottoaren som hade brutits upp av rötterna till stora poppelträd hade ersatts, husets veranda hade byggts om, en ny dörr med glänsande metalldelar var installerad, innertaken sänkta, väggarna tapetserade, träet målat, taket ersatt och skåpen fyllda. Huset var inte längre kallt och ogästvänligt. Nu tycktes det utstråla ett varmt välkomnande.
Louis väntade till sist med att visa mig sin stolthet och glädje: Där på hans säng låg ett vackert lapptäcke som pryddes av hans familjs, McDonalds, släktvapen. Det hade tillverkats i kärleksfull omtanke av kvinnorna i Hjälpföreningen. Innan jag åkte därifrån upptäckte jag att unga vuxna kom varje vecka med en varm måltid och höll hemafton. Värmen hade ersatt kylan, reparationerna hade förvandlat årens slitage, men ännu viktigare var att hoppet hade skingrat förtvivlan och att kärleken nu rådde i triumf.
Alla som deltog i det här rörande dramat i det verkliga livet hade upptäckt en ny och personlig uppskattning för Mästarens lärdom: ”Det är saligare att ge än att ta” [Apostlagärningarna 20:35].23
Gud välsignar alla som håller reda på sin bror, som ger för att lindra lidande, som strävar med allt som är gott inom dem för att skapa en bättre värld. Har ni märkt att sådana personer har ett gladare leende? Deras steg är säkrare. De utstrålar belåtenhet och tillfredsställelse … för man kan inte hjälpa andra utan att själv känna sig rikt välsignad.24
Varje medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga har i dopets vatten ingått förbund att stå som vittne om Gud ”alltid och i allting och överallt” (Mosiah 18:9) och har uttryckt en önskan att ”bära varandras bördor så att de kan bli lätta” (Mosiah 18:8).
Genom att uppfylla detta förbund lär vi känna honom som sa: ”Se, jag är Jesus Kristus, om vilken profeterna vittnade att han skulle komma till världen” (3 Nephi 11:10). Detta är den Jesus som vi söker. Detta är vår broder som vi älskar. Detta är Kristus Herren, som vi tjänar. Jag vittnar om att han lever, för jag är en som har funnit honom.25
Förslag till studier och diskussion
Frågor
-
Gå igenom de många sätt på vilka Frälsaren var ett exempel på tjänande för oss (se avsnitt 1). Vad kan vi lära oss av hans hängivenhet i att tjäna andra? Hur kan vi följa hans exempel på tjänande i våra dagliga liv?
-
På vilket sätt tjänar vi Gud när vi tjänar andra? (Se avsnitt 2.) Varför är det viktigt att veta att ”vi är Herrens händer här på jorden”? När har Herren besvarat dina böner genom en annan person? Hur kan vi prioritera i våra liv så att vi kan ägna tid åt att tjäna?
-
Gå igenom de olika sätt på vilka president Monson uppmuntrade oss att ge av oss själva (se avsnitt 3). När har någon gjort skillnad i ditt liv genom att tjäna dig på något av de här sätten? Hur har ni sett att ”små saker som lyfter” har varit till hjälp och välsignelse för andra? Hur kan vi bli mer medvetna om andras behov?
-
Hur har Herren förstärkt dina ansträngningar när du har tjänat honom? (Se avsnitt 4 och Läran och förbunden 84:88.)
-
President Monson lärde att när vi tjänar andra så ”växer och blomstrar” vi (avsnitt 5). Hur har tjänande av andra hjälpt dig att växa? Hur har du välsignats på fler sätt när du har tjänat andra? Varför är det ”saligare att ge än att ta” (Apostlagärningarna 20:35)? Hur har du kommit närmare Frälsaren genom att tjäna andra?
Skriftställen som hör till detta ämne
Josua 22:5; Matteus 25:31–46; Johannes 13:34–35; Mosiah 5:13; Läran och förbunden 4:2–6; 58:26–28; 81:5
Studiehjälpmedel
”Att läsa, att studera och att begrunda är inte samma sak. Vi läser ord och får kanske idéer. Vi studerar och upptäcker kanske mönster och samband i skrifterna. Men när vi begrundar dem inbjuder vi till uppenbarelser genom Anden. Att begrunda innebär för mig de tankar och böner jag har sedan jag noga läst och studerat skrifterna” (Henry B. Eyring, ”Tjäna med Anden”, Liahona, nov. 2010, s. 60).