”Kapitel 24: Den anda vi känner i juletid”, Kyrkans presidenters lärdomar: Thomas S. Monson (2020)

”Kapitel 24”, Lärdomar: Thomas S. Monson

Kapitel 24

Den anda vi känner i juletid

”Det är genom att ge, i stället för att få, som Kristi Ande kommer in i våra liv.”

Ur Thomas S. Monsons liv

En upplevelse i barndomen under ett julspel gjorde ett minnesvärt intryck på president Monson. Han förklarade senare:

”I ett undangömt hörn hemma har jag en liten svart promenadkäpp med ett handtag i imiterat silver. Den tillhörde en gång en avlägsen släkting. Varför har jag sparat den i över sjuttio år? Det finns ett speciellt skäl till det.

Du förstår, som ung pojke deltog jag i ett julspel i vår församling. Jag fick förmånen att vara en av de tre vise männen. Med en snusnäsduk runt huvudet, mammas pianostolsöverdrag draperat över axlarna och den svarta käppen i handen yttrade jag mina tilldelade repliker:

”Var är judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom” (Matteus 2:2).

Jag minns inte alla orden i julspelet, men jag minns tydligt mitt hjärtas känslor när vi tre ’vise män’ tittade uppåt och såg en stjärna, när vi gick över scenen, fann Maria med det lilla Jesusbarnet, föll ner och dyrkade honom och sedan öppnade våra medförda skatter och frambar gåvor: guld, rökelse och myrra.

Jag tyckte särskilt mycket om att vi inte återvände till den onde Herodes för att förråda Jesusbarnet, utan lydde Gud och tog en annan väg hem.

Åren har gått, händelserna från ett upptaget liv intar sina platser i minnets helgade salar, men julkäppen intar fortfarande en speciell plats i mitt hem, och i mitt hjärta finns en hängivenhet till Kristus.”¹

vise män och kameler — ”Vise män [reste] till Jerusalem och frågade: ’Var är judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom’” (Matteus 2:2).

Thomas S. Monsons lärdomar

Vår himmelske Fader gav oss sin Son Jesus Kristus som gåva.

I och med barnets födelse i Betlehem framkom en stor gåva, en kraft starkare än vapen, en rikedom som varar längre än kejsarens mynt. Detta barn skulle bli konungarnas konung och herrarnas herre, den utlovade Messias, ja, Jesus Kristus, Guds Son.²

Den kväll Herren föddes kom hans röst till Nephi och sa: ”Lyft upp ditt huvud och var vid gott mod, för se, tiden är inne och i denna natt ska tecknet ges, och i morgon kommer jag till världen för att visa världen att jag ska uppfylla allt det som jag har låtit säga genom mina heliga profeters mun” [3 Nephi 1:13].

Vad förkunnade de heliga profeterna i gamla tider? Över 700 år före Kristi födelse profeterade Jesaja: ”Därför ska Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun ska bli havande och föda en son, och hon ska ge honom namnet Immanuel” [Jesaja 7:14].

På det amerikanska fastlandet sa kung Benjamin: ”För se, tiden kommer och är inte långt borta, då Herren den Allsmäktige … med makt … ska bo i ett tabernakel av lera … han ska uthärda frestelser och … smärta … Och han ska heta Jesus Kristus, Guds Son, himlens och jordens Fader, alltings Skapare från begynnelsen. Och hans mor ska heta Maria” [Mosiah 3:5, 7–8].

Sedan kom denna viktiga natt när herdarna stannade kvar på fälten och Herrens ängel visade sig för dem och förkunnade: ”Var inte rädda! Jag bär bud till er om en stor glädje …: I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren” [Lukas 2:10–11].

Herdarna skyndade till stallet för att ge Herren Kristus sin hyllning. Senare reste vise män från Östern till Jerusalem och frågade: ”Var är judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom” … När de såg stjärnan fylldes de av mycket stor glädje, och de gick in i huset och fick se barnet med Maria, dess mor. Då föll de ner och tillbad honom, och de öppnade sina skattkistor och bar fram gåvor till honom: guld, rökelse och myrra” [Matteus 2:2, 10–11].

Ända sedan dess har det funnits en önskan inom alla kristna att ge gåvor, när han eller hon firar minnet av det som hände vid juletiden. Vår himmelske Fader gav oss sin Son, Jesus Kristus. Denne älskade Son gav oss sitt liv, försoningen och seger över graven.³

Jesus ber att vi ger av oss själva till minne av allt han har gett.

Jag undrar om inte alla skulle ha nytta i dag av att fråga sig: Vilken gåva vill Herren att jag ger till honom eller till andra under den här särskilda tiden på året?

Får jag besvara den frågan och högtidligt förkunna för er att vår himmelske Fader vill att vart och ett av hans barn ska ge honom en gåva av lydnad, så att alla verkligen älskar Herren vår Gud av hela sitt hjärta, av hela sin själ, av hela sitt förstånd och av hela sin kraft. Sedan är jag säker på att han förväntar sig att vi ska älska vår nästa som oss själva.

Om Herren vore här i dag skulle jag inte bli förvånad om han befallde oss att ge frikostigt av oss själva och att inte vara själviska eller giriga eller stridslystna eller grälsjuka.⁴

[Jesus Kristus] föddes i ett stall och lades i en krubba. Han kom från himlen för att leva på jorden som en dödlig människa och för att grundlägga Guds rike. Hans härliga evangelium omformade världens tänkande. Han levde för oss och han dog för oss. Vad kan vi ge honom tillbaka?

Jag älskar orden som skrevs av den engelska poeten Christina Rossetti:

Vad kan jag ge honom,
jag som inget har?
Vore jag en herde
ett lamm jag då frambar.
Om jag var en vis man
min del jag gjorde då.
Men vad kan jag ge?
Mitt hjärta han ska få.
[I Jack M. Lyon och andra, red., Best-Loved Poems of the LDS People (1996), s. 166–167] …

Må vi ge som Frälsaren gav. Att ge av sig själv är en helig gåva. Vi ger till minne av allt det som Frälsaren gav. Må vi också ge gåvor som har evigt värde, utöver de gåvor som så småningom går sönder eller glöms bort. Så mycket bättre världen skulle vara om vi alla gav gåvor av förståelse och medlidande, av tjänande och vänskap, av godhet och mildhet.⁵

Maria, Josef och Jesusbarnet — ”[Jesus Kristus] föddes i ett stall och lades i en krubba. Han kom från himlen … Han levde för oss och han dog för oss. Vad kan vi ge honom tillbaka?”

Den som ger pengar ger mycket, den som ger tid ger mer, men den som ger av sig själv ger allt. Låt detta beskriva våra julklappar.⁶

Vad ska du och jag ge i julklapp i år? Låt oss ge tacksamhetens gåva till vår Herre och Frälsare, genom att leva i enlighet med hans lärdomar och följa i hans fotspår. Det sades om honom att han ”gick omkring och gjorde gott” [Apostlagärningarna 10:38]. När vi gör detsamma, kommer vi att ha julens anda.⁷

Att ge, inte få, skapar julstämning.

”Vad fick du i julklapp?” Detta är den allmänna frågan bland barn i flera dagar efter årets mest firade högtid … Om vi bara bytte ut ett ord i frågan vi brukar ställa om jularna, skulle resultatet bli väldigt annorlunda. ”Vad gav du i julklapp?”⁸

De jular vi minns bäst har oftast inte så mycket att göra med världsliga saker, men mycket att göra med familjen, med kärlek, med omsorg och medkänsla.⁹

Vårt julfirande borde vara en återspegling av den kärlek och osjälviskhet som Frälsaren undervisade om. Att ge, inte få, skapar julstämning i dess fulla bemärkelse. Vi känner oss vänligare stämda mot varandra. Vi räcker ut handen i kärlek för att hjälpa mindre lyckligt lottade. Våra hjärtan veknar. Vi förlåter ovänner, minns våra vänner och lyder Gud. Julens anda upplyser själens perspektivfönster och vi ser ut över världens jäkt och stress och blir mer intresserade av människor än av saker. För att fånga den verkliga betydelsen av ”julens anda” behöver vi bara tänka på dess innebörd, så får vi del av ”Kristi anda”.¹⁰

För en del år sedan fick jag ett anonymt brev från en godhjärtad tandläkare som visade broderlig kärlek och vänlighet. Jag skulle vilja läsa det för er:

”Kära president Monson!

Jag känner att jag borde skickat ett tack-kort tidigare. I december förra året lyssnade jag på ditt tal under julandakten. Du talade om en äldre kvinna som inte hade råd att betala för registreringen av en bil hon nyligen köpt. Andra kom till hennes hjälp. Alla inblandade rördes av händelsen.

Jag är tandläkare till yrket. En kort tid efter julandakten berättade min receptionist att en bekant till henne skulle komma till min mottagning. Hennes väninna hade problem med två av sina tänder. Hon kände den här kvinnan och berättade om hennes omständigheter. Kvinnan bar på många bördor. Familjeföretaget som hon skötte klarade sig dåligt och familjen låg tre månader efter med hyran. De hade fem barn, flera fullvuxna, men alla hade flyttat hem igen på grund av svåra personliga omständigheter. Genom ren viljestyrka hade hon hållit ihop sin familj en tid. Nu hade hon två trasiga tänder.

Kvinnan kom den tid hon beställt och förklarade sitt problem med tänderna. Hon frågade om jag kunde låta henne få tid på sig att betala räkningen. Hon förklarade för mig att hennes familj hade gått igenom stora ekonomiska svårigheter och att de just börjat betala av en del förfallna räkningar.

Jag försäkrade henne att hon gärna fick kredit. Hon frågade om jag bara kunde laga en av de trasiga tänderna vid det tillfället. Jag försäkrade henne att det gick bra, och vi började behandlingen.

Eftersom jag hade tid, lagade jag båda tänderna, vilket hon var tacksam för. När arbetet var färdigt, tänkte jag på ditt tal, och jag sa att om hon inte hade något emot det skulle jag vilja laga hennes tänder som en julklapp; hon skulle inte behöva betala något. Hon häpnade. Jag kunde känna hur djupt stressen och spänningen suttit, när tårar av tacksamhet okontrollerat vällde fram för att hon visats en smula vänlighet. Det måste ha varit många år sedan någon gjort henne en tjänst. Utan att kunna säga något lämnade hon mottagningen.

Både min sköterska och min receptionist blev så gripna av hennes reaktion att även de började gråta och knappt kunde tala. Jag, å andra sidan, var glad av två anledningar. Dels för att jag såg att en så enkel handling hade så stor betydelse för någon annan. Och dels för att jag för en gångs skull hade en patient på min mottagning som grät av glädje och inte av smärta!

Jag önskar dig allt gott.

Din tillgivne,

En broder i evangeliet.”¹¹

Någon har sagt följande träffande ord: ”Vi lever av vad vi får, men vi bygger ett liv på vad vi ger.” Det är genom att ge, i stället för att få, som Kristi Ande kommer in i våra liv.¹²

Gudagivna gåvor består.

Låt oss … rikta våra tankar på de gudagivna gåvor som är bestående. Från en lång lista ska jag bara nämna fyra:

Födelsens gåva
Fridens gåva
Kärlekens gåva
Det eviga livets gåva

För det första: Födelsens gåva. Var och en av oss har fått denna gåva. Vi har fått den gudomliga förmånen att lämna vårt himmelska hem och få en jordisk kropp och med vårt liv bevisa vår värdighet så att vi en dag kan återvända till vår himmelske Fader, till älskade nära och kära och ett rike som kallas det celestiala riket. Vår mor och far gav oss denna underbara gåva. Det är vårt ansvar att visa vår tacksamhet genom våra handlingar i livet …

För det andra: Fridens gåva. I den hårda värld vi lever i får vi huvudvärk av den bullrande trafiken, massmedias skrällande reklam, de många kraven på vår tid – för att inte tala om problemen i världen. Allt detta smärtar oss och tär på vår styrka. Sjukdomens börda eller sorgen över en älskad människas död får oss ner på knä för att söka himmelsk hjälp. Vi frågar som människor fordom: ”Finns det ingen balsam i Gilead?” [Jeremia 8:22] …

Han som fick ta smärtan på sig och var förtrogen med sorgen talar till varje oroligt hjärta och skänker fridens gåva: ”Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet” [Johannes 14:27].

Han sänder ut sitt ord genom missionärerna som i när och fjärran förkunnar hans evangelium om det glada budskapet och en hälsning om frid … ”Se, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom” [Uppenbarelseboken 3:20].

Nyckeln till frid är vanan att be. Våra känslor i hjärtat, som uttrycks ödmjukt, i stället för i uppradade ord, ger oss den frid vi söker …

För det tredje: Kärlekens gåva. ”Mästare, vilket är det största budet i lagen?” frågade den laglärde som talade med Jesus. Svaret kom genast:

”Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.

Det är det största och första budet.

Sedan kommer ett som liknar det: Du ska älska din nästa som dig själv” [Matteus 22:36–39].

Vid ett annat tillfälle förkunnade Herren: ”Den som har mina bud och håller fast vid dem är den som älskar mig” [Johannes 14:21]. Skrifterna är fyllda av kärlekens betydelse och vikten av den i vårt liv. Mormons bok lär oss om Kristi rena kärlek [se Moroni 7:47]. Mästaren själv gav oss det idealiska mönstret att följa …

För det fjärde: Livets gåva – ja, odödligheten. Vår himmelske Faders plan inrymmer den sanna kärlekens högsta uttryck. Allt vi håller kärt, våra familjer, våra vänner, vår glädje, vår kunskap, vårt vittnesbörd, skulle försvinna, om inte vår Fader och hans Son, Herren Jesus Kristus, fanns. Bland de mest uppskattade nedskrivna tankarna i denna värld är detta gudomliga, sanna uttalande: ”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv” [Johannes 3:16] …

Må vi vara frikostiga mot honom, eftersom han gett oss så rikligt, genom att leva och visa kärlek såsom han och hans Son så tålmodigt lärt oss.¹³

Vi finner julens sanna glädje när vi fokuserar på Frälsaren under julen.

[För att] framgångsrikt [kunna] genomföra ett personligt sökande efter Jesus, måste vi först bereda tid för honom i vårt liv och rum åt honom i vårt hjärta. I den jäktiga tid vi lever i finns det många som har tid att idrotta eller koppla av, gå i affärer, arbeta och leka – men de har ingen tid för Kristus …

Känns det genant att minnas ”och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem i gästrummet” (Lukas 2:7)? Ingen plats. Inget rum. Så har det alltid varit.

Herdarna sökte i forna dagar efter barnet Jesus. Men vi söker efter Jesus Kristus, vår äldre bror, vår medlare hos Fadern, vår Förlossare, källan till vår frälsning [se Hebreerbrevet 5:9] – han som var i begynnelsen hos Fadern, han som tog på sig världens synder och så villigt dog för att vi skulle kunna leva för evigt. Detta är den Jesus som vi söker.¹⁴

”Att gå till ytterligheter” är särskilt vanligt vid den här tiden på året. Vi kanske tar på oss för mycket med tanke på den tid och energi vi har. Kanske har vi inte tillräckligt med pengar att spendera på det vi känner att vi måste köpa. Det vi gör under jultiden får oss ofta att känna oss stressade, utpumpade och utslitna, när vi i stället borde känna den enkla glädjen av att få minnas barnets födelse i Betlehem.¹⁵

Jag blir ledsen när jag ser julen handla mindre och mindre om Kristus och mer och mer om marknadsföring, försäljning, fester och julklappar. Men julen är ju vad vi gör den till. Trots allt som distraherar kan vi se till att Kristus står i centrum för vårt firande. Om vi inte redan gjort det, kan vi skapa jultraditioner för oss själva och våra familjer som hjälper oss att fånga och behålla julens anda.¹⁶

Vi finner [julens sanna] glädje när vi sätter Frälsaren i centrum för julen. Vi kan hålla honom i våra tankar och våra liv när vi utför det verk han vill att vi ska utföra här på jorden. Låt oss, särskilt vid den här tiden, följa hans exempel när vi älskar och tjänar vår nästa …

familj som sätter upp julkrubba — ”Vi kan skapa jultraditioner för oss själva och våra familjer som hjälper oss att fånga och behålla julens anda.”

Låt oss göra julen verklig. Den är inte bara girlanger och band, om vi inte låtit den bli så i vårt liv. Julen är andan av att ge utan en tanke på att få … Det är den tid när vi som djupast inser att ju mer kärleken sprids, desto mer av den finns det för andra …

Då julhelgen sveper in oss i all sin härlighet, må vi då liksom de vise männen söka en klart skinande stjärna som leder oss till julens möjlighet att tjäna vår nästa. Må vi alla färdas till Betlehem i anden och ta med oss ett milt och omtänksamt hjärta som gåva till Frälsaren.¹⁷

Det finns inget bättre tillfälle än nu, just den här julen, att åter hänge oss åt de principer som Jesus Kristus lärde. Låt oss göra julen till en tid som får barnens ögon att lysa och munnen att le. Låt det vara en tid när vi lyfter dem som lever ensamma. Låt det bli en tid när vi samlar familjen för att skapa närhet till dem som är nära och även till dem som är långt borta.

Låt det bli en tid för böner om fred, om bevarandet av frihet, och om skydd för dem som är långt borta. Låt det bli en tid när vi glömmer oss själva och finner tid för andra. Låt det bli en tid när vi bortser från det meningslösa och betonar det som är av äkta värde. Låt det bli en fridfull tid eftersom vi funnit frid i hans lärdomar.

Och låt det framför allt vara en tid när vi minns vår Frälsares, Jesu Kristi födelse, så att vi kan delta i änglarnas sång, herdarnas glädje och de vise männens dyrkan.¹⁸

Förslag till studier och diskussion

Frågor

President Monson beskrev vår himmelske Faders gåva av sin Son som ”en stor gåva” (avsnitt 1). Hur kan vi visa vår himmelske Fader att vi är tacksamma för att han gav oss sin Son?
President Monson lärde att det är en helig gåva att ge av sig själv (se avsnitt 2). Gå igenom de gåvor som president Monson uppmanade oss att ge av oss själva. När har du fått de slags gåvor han nämner? Vilka gåvor kan Gud vilja att du ger honom eller andra den här julen?
Gå igenom brevet som skickades till president Monson (se avsnitt 3). Hur kan en generös handling föra julens anda till både givaren och mottagaren? Vilka ”enkla vänliga handlingar” har du sett i ditt eget liv? Fundera på vilken specifik gåva av tid, talanger eller medel du ska ge. Det kan till exempel vara något så enkelt som att vara en bra lyssnare eller visa medkänsla med någon som behöver det.
President Monsons undervisning om gåvor som består innefattar ”kärlekens gåva” (avsnitt 4). Hur ger man kärlekens gåva? Hur har du sett andra ge den här gåvan? Varför är det viktigt för vår himmelske Fader att vi älskar vår nästa?
President Monson lärde att vi finner julens sanna glädje ”när vi sätter Frälsaren i centrum för julen” (avsnitt 5). Hur ser du till att fokusera på Frälsaren under julen? President Monson lärde också att ”ju mer kärleken sprids, desto mer av den finns det för andra” (avsnitt 5). Hur har du märkt att du genom att älska andra ökar din förmåga att älska?

Skriftställen som hör till detta ämne

Matteus 1–2; Lukas 2; Johannes 1:1–14; Galaterbrevet 4:4–5; 1 Nephi 11:13–23; 2 Nephi 17:14–16; Alma 7:10–12; Läran och förbunden 76:40–43; Mose 6:57–62

Studiehjälpmedel

”När vi förbereder oss för att bli undervisade, söker vi under bön efter inspiration och bekräftelse från den Helige Anden. Vi begrundar, vi ber, vi tillämpar evangelielektionerna och vi söker Faderns vilja för oss” (Thomas S. Monson, ”Lär av mig”, Liahona, mars 2016, s. 6).