Unga vuxna
Få bort stressen från ditt sökande efter en evig livskamrat
Kyrkan är mycket liten i Polen. Den är faktiskt liten överallt i Östeuropa. Ofta har vi inte så många medlemmar i kyrkan i vår ålder över huvud taget i vårt land, för att inte tala om vår församling eller stav. Som väl är hålls konferenser för unga ensamstående vuxna varje år i många europeiska länder.
De här konferenserna är inte nödvändigtvis organiserade för att hjälpa unga vuxna hitta den ”perfekta äkta hälften” utan mest för att hjälpa dem få nya vänner som delar deras värderingar och för att stärka deras tro genom att de får prata med andra om sina andliga upplevelser.
Fokusering på vänskap
Under en konferens i Polen 2010 träffade jag Radu. Han var från Rumänien. Vi pratade lite, men han åkte strax därefter iväg som missionär och våra vägar korsades inte igen förrän på en annan UEV-konferens tre år senare. Där hade vi tid att faktiskt lära känna varandra lite, men jag skulle själv iväg som missionär en månad senare. Radu önskade mig lycka till och sa: ”Vi kan väl hålla kontakten?” Jag trodde egentligen inte att han skulle göra det, men det gjorde han. Han skrev till mig under hela missionen. Det fanns inga romantiska anspelningar i hans brev, men han blev en nära vän. Och jag tyckte om respekten han hade för mig och för missionsarbete i allmänhet.
När jag kom hem var både Radu och jag glada att verkligen kunna lära känna varandra – vi kunde äntligen se till att det blev av efter så många år! Vi valde en plats som vi båda hade råd att träffas på (det var Belgien just då) och ha lite tid tillsammans. Vi promenerade och pratade och pratade lite till.
Vi satte inte någon press på vår relation. Vi fokuserade på att utveckla en vänskap och bara lära känna varandra. Vi hade hela tiden så roligt ihop, men vi hade också meningsfulla och djupa samtal om sådant som betyder mest. Under tiden som följde blev vår vänskap allt starkare. Vi skypade nästan varje dag, och med tiden började vi hålla kvällsböner tillsammans. Så småningom började vi besöka varandras länder med några månaders mellanrum.
”Vi ber om det”
Efter en tid började jag känna mig orolig eftersom det kändes som om vår vänskap höll på att utvecklas till något mer. Men han var från Rumänien! Jag ville inte ha ett långdistansförhållande, för det skulle kunna leda till äktenskap, vilket betydde att någon av oss behövde flytta till ett annat land. Jag kände mig inte redo för det.
En dag när jag kände mig särskilt orolig påminde Radu mig om en enkel men kraftfull princip. Han sa: ”Vi ber om vår relation och ser hur det känns.”
Jag vet inte varför jag inte hade tänkt på att be om vår relation tidigare. Men det var det bästa rådet jag kunde få just då. Så jag bad om vägledning.
Jag väntade mig inte något särskilt svar just då, men jag bestämde mig för att fortsätta lära känna Radu. Jag hoppades att min himmelske Fader skulle ge mig en varning om vår relation inte var något jag skulle fortsätta med. Men så småningom kom svaret jag hade bett om. Jag pratade om Radu med min familj och mina vänner, och i varje samtal blev jag försäkrad om att jag var på väg i rätt riktning.
Senare fick jag en lustig insikt. Efter ännu ett härligt samtal med Radu via Skype en kväll sa jag till mig själv: ”Han är verkligen den bästa vän jag någonsin haft. Jag vill vara hans vän för alltid!” Då slog det mig. Omedelbart var det en röst i huvudet som svarade på min kommentar: ”Ja, men då behöver du gifta dig med honom!” Jag visste att min himmelske Fader var glad för min relation med Radu. Jag insåg att han var min bästa vän och att vi kunde bli lyckliga tillsammans.
Få bort stressen från sökandet efter en evig livskamrat
Så jag flyttade till Rumänien och gifte mig med Radu. Aldrig någonsin hade jag trott att jag skulle hamna i Rumänien. Men vi har varit gifta i fyra år nu och har en underbar dotter som heter Amelia.
Jag vet vad du tänker – jag är bara ännu en av alla ensamstående vuxna som träffar sin ”själsfrände” på en UEV-konferens och att allt bara ordnar sig. Men så var det inte. Anledningen till att jag berättar det här för dig är för att du ska sluta stressa över att träffa en evig livskamrat och i stället låta Gud vägleda dig.
Åkte jag till de där UEV-konferenserna för att träffa en man? Nej.
Trodde jag att någon av killarna jag träffade där skulle bli min man? Egentligen inte.
I stället tog jag bort stressen från att hitta den jag skulle gifta mig med och bara åkte till konferenserna för att träffa andra medlemmar och bygga vänskapsband – vilket var exakt var Radu och jag gjorde i början.
Pressen att hitta vår eviga livskamrat så snart som möjligt kan verkligen vara påfrestande ibland. Men det finns ingen gräns för eviga relationer. Det finns inget behov att stressa över det. Livet handlar inte om att gifta sig utan om att vi ska bli den bästa versionen av oss själva och låta Gud utverka sin plan i våra liv. Ja, vi ska ge oss ut, visa oss, träffa andra, få vänner och ta oss ur vår bekvämlighetszon. Men när vi gör det ska vi tänka: ”Jag ska ha roligt och träffa härliga vänner” i stället för ”jag måste hålla ögonen öppna efter ’den rätte’ eller ’den rätta’, annars förstör jag hela min livsplan!”
En sak Radu sa till mig när vi var förlovade var att fastän han ofta kände sig lite stressad runt tjejer han gillade så kände han inte så med mig. Han sa att eftersom vi var vänner kände han sig alltid lugn och att han alltid kunde vara sig själv.
Så titta efter bra människor att omge dig med och var glad där du är nu. För ärligt talat, när du slutar stressa och bara väljer att skapa vänskapsband och lär dig älska den du är och var du är så blir livet mycket roligare.
Lita på Guds plan för vår framtid
Radu och jag är inte perfekta. Vi letade egentligen inte efter den ”perfekta” personen – vi var bara oss själva. Det jag har märkt är att det som är mest attraktivt för andra är den du är och hur du lever. Om du strävar efter att följa Jesus Kristus så attraherar du andra som också gör sitt bästa för att följa honom.
Jag har också lärt mig att när vi blir bättre och har fullkomlig tro på att Gud har kontrollen så inbjuder vi hans inflytande i våra liv – och när vi känner igen hans inflytande så finns det inget behov av att vara rädd för framtiden. Tänk på det som Herren sa till Nephi: ”Och jag ska även vara ert ljus i vildmarken, och jag ska bereda vägen framför er i den mån som ni håller mina bud. Om ni således håller mina bud ska ni bli ledda till det utlovade landet, och ni ska veta att det är jag som leder er” (1 Ne. 17:13).
Det är inte meningen att vi konstant ska anklaga oss själva om vi inte uppfyller vissa förväntningar eller uppnår vissa milstolpar inom vår egen tidsram. Vår himmelske Faders tidsram skiljer sig sannerligen från vår – den är evig. Han har en plan för oss där vi uppnår varje välsignelse vi söker. Och när vi gör vårt bästa för att lita på hans plan och utvecklas i de omständigheter vi befinner oss i, det är då vi får uppleva sann glädje. Hans plan är alltid bättre än den vi har för oss själva.