”Låt Herren vägleda ditt liv”, Liahona, sep. 2022.
Unga vuxna
Låt Herren vägleda ditt liv
Jag kunde inte alltid se hur saker och ting skulle ordna sig, men när jag handlade i tro välsignade Herren mig.
Religion var inte populärt hemma hos mig när jag växte upp – även om mina föräldrar hade varit mycket religiösa under större delen av livet, fick min fars obotliga diagnos, bland andra prövningar, dem att lämna religionen de hade vuxit upp med. Jag var fyra år när han dog i cancer och jag var dessutom yngst av 13 barn, och min mor som nybliven änka kunde bara inte tro att Gud skulle låta något sådant hända vår familj.
Men när jag var 14 år kände jag att något fattades i mitt liv. Jag undrade om jag hade ett högre syfte som jag inte var medveten om. Jag kände mig som Joseph Smith då ”mitt sinne väcktes till allvarlig begrundan och stor oro” (se Joseph Smith – Historien 1:8). Fastän jag på den tiden aldrig hade hört talas om Joseph Smith började jag ett sökande som liknade hans, i det att jag besökte många kyrkor i hopp om att finna sanning.
Och det gjorde jag en dag när jag såg två unga män i kostym gå hem till min granne. Jag blev nyfiken och frågade dem om jag också fick vara med. Efter att ha fått min mors samtycke började jag få missionärslektionerna, och blev så småningom medlem i kyrkan.
Att bli medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga hjälpte mig att hitta mitt syfte, särskilt under mina år som ung vuxen när jag behövde fatta många beslut som folk omkring mig inte höll med om. Fastän jag hade ett syfte och en inriktning var jag inte alltid säker på hur saker och ting skulle lösa sig.
Men när jag stod inför det okända och osäkra och så många förändringar, var min himmelske Faders vägledning konstant när jag vände mig till honom. Jag lärde mig några sätt att lita på honom och på min tro, vilket hjälpte mig att gå framåt och fortsätta hitta mitt syfte.
Gick vidare med missionsplanerna
Vid en ålder då de flesta av mina jämnåriga förberedde sig för att gå på college, funderade jag på hur jag skulle kunna gå ut som missionär. I Chile måste alla göra ett prov innan de kan gå på universitetet. Detta hålls bara en gång om året, så om jag gick på mission skulle jag inte bara skjuta upp min utbildning i två år utan också behöva vänta ytterligare ett år på att få gå i skolan efter det.
Min familj, särskilt mamma, var emot en mission. Det var mycket viktigt för henne att jag fick en högskoleutbildning. Men jag trodde på att Herren skulle hjälpa mig att göra det som behövdes, så med en bön i hjärtat började förbereda mig ändå.
När min biskop kom hem till mig med mina ifyllda missionspapper och bad om min mors underskrift blev hon förvånad – jag hade inte berättat för henne att jag gått vidare med processen. Det krävdes en hel del övertygande, men Herren uppmjukade hennes hjärta och hjälpte henne förstå att jag ville tjäna.
Evangeliet gav mig förvissningen om att jag gjorde det rätta, men det var bara genom att gå framåt, steg för steg, med tro – trots alla mina frågor och all osäkerhet – som jag fortsatte att utvecklas.
Jag följde uppenbarelse på uppenbarelse
Att återvända hem från min mission innebar också att jag återvände till ovisshet. När jag sökte vägledning från min himmelske Fader genom bön och fasta fick jag uppenbarelse om att jag behövde flytta till USA och gå på Brigham Young University, vilket kändes som en nästan omöjlig uppgift.
Jag gjorde mitt bästa och tog de näst bästa stegen. Ibland kändes det som om jag inte kom någonstans – jag arbetade så hårt jag kunde, men jag visste inte säkert om mina ansträngningar skulle hjälpa mig att nå mina mål. Men mitt främsta mål var att följa det som Herren ville att jag skulle göra, och det målet var dyrbart för mig.
När jag ansträngde mig i detta kände jag mig en dag inspirerad att kontakta min gode vän som var från USA och som bodde i min hemstad. Jag visste inte hur allt skulle bli just då – jag tog helt enkelt kontakt för att Anden hade lett mig till det – men det slutade med att min vän och hans far bidrog stort till att hjälpa mig få reda på vad jag behövde göra för att ansöka om och få det visum jag behövde för att studera vid BYU. Med deras hjälp och med oerhörda uppoffringar som min mor gjorde för att betala för min resa, tog jag mig dit. Det var ett underverk.
Mitt liv fortsatte att utvecklas på samma sätt. Jag gjorde mitt bästa och fick sedan inspiration, om en sak i taget, för vad jag skulle göra därnäst. På det sättet fick jag jobb på missionärsskolan, hittade sätt att betala mina skolavgifter, bestämde huvudämne för mina studier, tog examen så småningom och gifte mig.
Svaren jag fick var inte alltid omedelbara och jag fick aldrig en fullkomligt detaljerad plan, men jag fick en försäkran om att Herren var nöjd med den riktning jag gick i.
När uppenbarelse inte är begriplig
Några år senare lärde jag mig hur viktig uppoffring är när man lever efter evangeliet. Om vi vill att Herren ska ge oss syfte och vägledning måste vi vara villiga att följa den vägledningen.
Efter skolan gick saker och ting inte som planerat med det företag jag arbetade för, så min fru och jag hade två val: att stanna kvar i USA eller att återvända till Chile. Vi kände båda tydligt att vi behövde återvända till Chile. Det kan verka helt normalt att vilja återvända hem, men det här var vid en mycket svår tidpunkt. Det fanns inte så många jobb i Chile. Jag hade svårt att sälja vårt hem. Ekonomiskt och logistiskt var det inte det mest intuitiva att göra; till och med våra familjer tyckte att vi var oförståndiga.
Vad gör man när uppenbarelse strider mot sunt förnuft? Fastän det var svårt visste min fru och jag vad vi skulle göra. Vi påminde oss om att evangeliet hade fått oss så här långt. Utan Herren hade jag inte ha fått den inspiration som hjälpte mig att verka som missionär, få min utbildning och träffa min fru. Vi behövde bara lita på att oavsett vilka skälen var, så behövdes vi i Chile.
Vi lämnade vårt hus åt vår biskop så att det kunde hyras ut tills han kunde sälja det, och vi flyttade. Det var svårt, men vi upplevde så många välsignelser och underverk när vi hörsammade Herrens kallelse. Herren vet var vi behövs och var vi bäst kan tjäna hans syften, och han välsignar oss för vår lydnad.
Hitta lösningar med Herren
Jag hoppas att unga vuxna i dag ska följa Jareds brors föredöme. Även om jarediterna visste att de behövde resa till det utlovade landet visste de inte exakt hur de skulle ta sig dit. När Jareds bror ”åkallade Herrens namn” (Ether 2:15) erbjöd Herren honom några lösningar. Herren sa åt honom att bygga båtar och gav honom vägledning om hur han skulle förse människorna i båtarna med luft.
Och Herren ställde följande fråga till Jareds bror: ”Vad vill du att jag ska göra så att ni kan ha ljus i era farkoster?” (Ether 2:23.) I stället för att berätta för Jareds bror exakt vad han skulle göra, bad Herren honom att gå och hitta en egen lösning.
Det är så mitt liv har fungerat. Ibland ger Herren mig tydliga instruktioner. Andra gånger väntar han på att jag ska komma till honom med egna idéer. Men hur som helst är det viktigt att jag involverar honom i processen. Fasta, bön och samråd med Herren är nödvändiga steg för alla som försöker fatta beslut om sina liv.
För alla unga vuxna som söker mer mening ger jag följande råd: Vänd dig till Herren för personlig uppenbarelse. Vänd dig ofta till din patriarkaliska välsignelse. Och var villig att uppoffra de mindre viktiga sakerna i ditt liv om Herren säger att han har ett högre syfte för dig.
Jag älskar Herren. Evangeliet är allt för mig. Jag vet att Herren ser din potential och vill hjälpa dig att uppnå ditt gudomliga syfte.