”Är jag den enda unga vuxna som har svårt att hitta mitt syfte?” Liahona, sep. 2022.
Unga vuxna
Är jag den enda unga vuxna som har svårt att hitta mitt syfte?
Det kändes som om jag hade strulat till planen – min egen, och Guds, plan för mig.
Dagen jag fyllde 25 år städade jag mitt sovrum. Rummet var inte i ordning, och jag kom hela tiden att tänka på att mitt liv inte heller var i ordning. Jag var inte där jag trodde att jag skulle vara vid 25 års ålder. Jag var inte där jag skulle vara.
Jag tänkte på hur det kändes när jag som tonåring fick min patriarkaliska välsignelse. Närhelst jag läste om min framtid föreställde jag mig någon som var nästan fullkomlig. Men jag insåg att jag inte hade vuxit upp till att bli den person jag föreställde mig. Och jag undrade: Om mitt yngre jag kunde se mig nu, skulle hon bli besviken?
Plötsligt kom tårarna. Det kändes som om jag hade strulat till min livsplan. Jag hade inte gjort några katastrofala misstag, men det kändes också som om mitt liv inte hade lett någonstans. Jag hade inget syfte. Alla andra hade koll på sina liv, och där låg jag på sovrumsgolvet och grät, och tyckte att hela mitt liv varit bortkastat.
Jag kände mig ensam i min förvirring och förtvivlan. Men till och med då visste jag att jag inte kunde vara den enda unga vuxna som hade svårt att hitta vägen. När jag har pratat med andra har jag upptäckt att ytterst få människors liv blir exakt som de planerat. Och det hjälper mig att känna mig mindre ensam.
Det hjälper också att påminna mig själv om att min himmelske Fader inte vill att jag ska känna mig misslyckad. Han vill att jag ska ”sträva framåt med ståndaktighet i Kristus, med fullkomligt klart hopp” (2 Nephi 31:20). Han tror på min förmåga att förändras och växa genom kraften i Frälsarens försoning. Bara Satan vill att jag ska intala mig själv att jag har förlorat min chans att bli den person som min himmelske Fader vet att jag kan bli.
Att förstå lycksalighetsplanen
Många av oss känner ibland hopplöshet inför framtiden. Och det kan bero på att vi missförstår Guds lycksalighetsplan. Kanske tror vi att vårt liv är som ett tv-spel – en fastställd berättelse vi måste följa för att kunna vinna. Men det är inte så det fungerar. Varje dag gör vi val, förändras och växer. Det finns inget statiskt eller fast med det. Våra val kommer aldrig att förvåna vår himmelske Fader, men de är fortfarande våra val. Vi skriver vår egen berättelse, med honom, allteftersom.
Och om vi låter ”Kristus vara [vår] berättelses upphovsman och fullkomnare”1 kan vi alltid i trygg förvissning se fram emot ett evigt lyckligt slut.
Ibland gör vi misstag eller tappar riktningen, och finner oss i att vandra mållöst för evigt.
Men det här evangeliet handlar om hopp. Om förlorade saker som hittas. Det här evangeliet handlar om att lära sig. Om förlåtelse. Om att försöka igen. Som äldste Neil L. Andersen i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Omvändelse är inte reservplanen; det är planen.”2
Vår himmelske Faders kärlek till oss är fullkomlig, och hans plan för oss är också fullkomlig. Det är en fullkomlig plan för ofullkomliga människor, utformad med omsorg och insikt om våra behov och vår potential. Det finns utrymme i hans plan för våra brister – våra uppriktiga misstag och våra envisa synder och vårt irrande i ödemarken. Och det finns utrymme i hans plan för våra segrar, som vi säkrar varje gång vi vänder oss till honom och försöker igen.
Finn ditt syfte
Jag har tillbringat mycket tid sedan den födelsedagen med att tänka på mitt syfte. Jag har fortfarande inte riktigt räknat ut allt. Men jag känner mig inte så orolig längre. Jag vet att Gud känner mig, och att om jag vänder mig till honom så hjälper han mig att skapa mening där jag nu befinner mig.
Kanske någon en dag hittar ett botemedel mot cancer eller gör slut på den globala hungern eller åstadkommer världsfred. Men i dag tröstar någon en sörjande vän eller hjälper en främling som har det svårt eller ber för första gången på flera år. Och jag tror att allt det där betyder något – faktiskt allt.
Sanningen är att de flesta av oss inte kommer att göra fantastiska, världsomvälvande saker i det här livet. Men det betyder inte att vi inte har något syfte. Vårt grundläggande syfte som Guds barn är att bli som han. Och vi växer in i det syftet när vi gör små saker varje dag för att följa Jesus Kristus.
Jag har kommit att sätta värde på lärdomen att ”med små och enkla medel uträttas mycket stort” (Alma 37:6). När jag ser tillbaka på mitt liv ser jag inget storslaget. Men jag ser många ”små och enkla medel” som har gjort stor skillnad. Och jag vet att genom Frälsarens nåd banar mina små, uppriktiga ansträngningar min väg mot att bli som han.
Ingens väg kommer att se precis ut som din. Men om du gör ditt bästa för att ta steg mot Kristus är din väg bra. Den Allsmäktige Skaparen tror på dig, så stå rakryggad och tro på dig själv. Gud har fantastiska saker i beredskap för dig, och även när du känner dig liten och anspråkslös ”hjälper [han] dig att bli någonting större än du någonsin trott var möjligt”3.