Pionjärer i varje land
Ana Cumandá Rivera
Missionär och läslärare i Ecuador
”Var vill du att jag ska tjäna?”
Syster Ana Rivera flätade sitt långa mörka hår och hängde skriftväskan över axeln. En ny dag som missionär skulle just börja. Hon var ivrig att få se vilka underverk som skulle ske!
Ana och hennes kamrat syster Carrascal gick ut i morgonluften. De kunde se höga vulkaner på avstånd när de gick genom byn. De var två av de första missionärerna som tjänade i Otavalo-området. Kyrkan i Ecuador var fortfarande ny, men den växte.
”Hola!” sa de när de hälsade på en av familjerna som de undervisade. En mamma, pappa och flera barn samlades för en lektion.
”I dag ska vi prata om profeter”, sa Anas kamrat. Ana och syster Carrascal turades om att förklara hur Gud kallar profeter att undervisa om Jesus Kristus.
När det var dags att läsa slog Ana upp Mormons bok. Det var alltid Ana som läste skriftställena eftersom syster Carrascal inte kunde läsa eller skriva. Men syster Carrascal var ändå en duktig missionär.
”Jag vet att det vi har pratat om i dag är sant”, sa Ana i slutet av lektionen. ”Vill ni be för att själva få veta det?”
Familjen nickade. Anna kände sig varm inuti.
I slutet av dagen sa syster Carrascal: ”Kan du lära mig att läsa och skriva?”
Ana visste inte vad hon skulle säga. Hon hade aldrig lärt någon att läsa förut. Hon visste inte om hon kunde göra det.
”Jag kan försöka”, sa Ana till slut. ”Jag vet inte om jag är en bra lärare.”
Syster Carrascal log brett. ”Undervisa mig bara”, sa hon. ”Jag ber vår himmelske Fader att hjälpa mig att förstå.”
Ana beundrade syster Carrascals tro. ”Okej. Jag gör det!” sa hon.
Varje morgon arbetade Ana flitigt med att hjälpa syster Carrascal lära sig. De övade på att skriva bokstäver. De ljudade ord. De bad till Herren om hjälp. Så småningom kunde syster Carrascal läsa verser i skrifterna, ett ord åt gången!
När Ana var klar med sin mission åkte hon hem till Ecuadors huvudstad Quito.
Men hon ville fortsätta tjäna. ”Himmelske Fader”, bad hon, ”jag vill fortsätta tjäna, och jag behöver få ett jobb. Hjälp mig veta hur jag kan både arbeta och hjälpa andra.”
En dag besvarades Anas böner. En man som hette broder Mesa kom hem till henne. Han arbetade för kyrkans utbildningsverksamhet.
”Ana”, sa han, ”kyrkan behöver volontärer som lär andra att läsa. Vill du hjälpa till?”
”Ja!” sa Ana. ”Var vill du att jag ska tjäna?”
Han log. ”I Otavalo!”
Ana log när hon tänkte på att komma tillbaka till byarna som hon älskade. Hon var tacksam för gåvorna som hennes himmelske Fader hade gett henne att dela med sig av – gåvan att läsa och gåvan att ha evangeliet. Båda var underverk.
Otavalo är en region i Ecuador i bergskedjan Anderna.
I dag finns det över 250 000 medlemmar i kyrkan i Ecuador.
Snart finns det två tempel i Ecuador.
Ana döptes 1974. Hon blev missionär ett år senare.
Ana var volontär i sju år och hjälpte andra att läsa.
Anas favoritsång i Primär är ”Barnets bön”.
Illustrationer: Rodrigo Cordeiro