Te eller mangojuice?
Författaren bor i Kalifornien, USA.
Det här hände i Taiwan.
”Varför ville du inte ha te?” frågade Jiro.
”Var sann, som Guds profet har sagt”, (Barnens sångbok, s. 81).
Chung gick längs en myllrande gata i Taiwan. Hans vän Jiro gick bredvid honom. Det var folk överallt! Shoppare tittade på kläder till salu, barn lekte och andra som pratade i sin mobil skyndade förbi. Chung höll hårt i sin skolväska så att han inte skulle tappa den.
”Jag kan inte fatta att skolåret nästan är över!” sa Chung högt så att Jiro kunde höra.
”Jag vet! Jag vill att lektionerna ska vara över”, sa Jiro.
Chung och Jiro gick förbi stånd med all slags mat. Drakfrukt och jordgubbar. Fräsande dumplings. Rullar med jordnötsglass. Det luktade gott överallt! Men allt Chung kunde tänka på var hur varm och svettig han var.
”Det känns som om jag är i en ugn!” sa Chung.
”Det tycker jag också!” sa Jiro. ”Vi kan väl köpa något att dricka?”
De gick fram till ett stånd där de sålde färgglada drycker.
Jiro tog fram lite pengar. ”Två bubbelte, tack.”
Chung visste att teet var emot Visdomsordet. ”Fast … kan jag få mangojuice i stället?” frågade han.
Jiro vände sig om och tittade på Chung. Chung fick en klump i magen. Tyckte Jiro att han var konstig för att han inte ville ha te?
Kvinnan gav kallt bubbelte till Jiro och mangojuice till Chung. Sedan gick pojkarna tillbaka ut på vägen i riktning mot sina hem.
Jiro slurpade sitt te. ”Varför ville du inte ha te? Det är så gott!”
Chung bet sig i läppen. ”Eh, jag dricker inte te.”
”Varför inte?”
Chung funderade på hur han skulle svara. Missionärerna hade berättat för honom om Visdomsordet. I primärklassen hade han lärt sig att när man håller Visdomsordet så kan man ha den Helige Anden hos sig.
”Jag tror på Gud, och han vill att jag ska ta hand om min kropp. Han ber oss att inte dricka te eller kaffe eller alkohol”, sa Chung.
”Hur vet du det?” frågade Jiro.
”Jag fick lära mig det i kyrkan.”
Jiro tog en klunk till av sitt te. ”Det verkar konstigt. Det är ju bara te! Det skadar dig inte.”
I Chungs mage kändes det som om en massa grodor hoppade omkring. Hur kunde han hjälpa Jiro att förstå? Kanske någon i kyrkan kunde hjälpa honom att förklara det för Jiro.
”Skulle du vilja följa med mig till kyrkan någon gång? Jag går till Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Du får lära dig om Gud och Jesus Kristus.”
Jiro tänkte ett ögonblick. ”Jag tror inte det.”
”Okej”, sa Chung. Han blev lite ledsen för att Jiro inte ville följa med honom till kyrkan. Men han var ändå glad att han hade delat med sig av sitt vittnesbörd.
Senare den veckan i skolan bad Chungs lärare magister Lin om allas uppmärksamhet. ”I morgon är det sista dagen på terminen. Eftersom alla har arbetat så flitigt i år har jag en överraskning. Alla får bubbelte!”
Alla i klassen jublade. Alla utom Chung. Han hasade längre ner på stolen. Det skulle bli ännu svårare att berätta för läraren att han inte drack te än vad det var att säga det till Jiro! Alla skulle tycka att han var konstig, precis som Jiro.
Jiro räckte upp handen. ”Magister Lin? Chung dricker inte te. Det är en del av hans religion. Kan han få mangojuice i stället?”
Magister Lin vände sig till Chung. ”Stämmer det, Chung?”
Chung nickade.
Magister Lin log. ”Okej. Jag beställer juice till dig i stället.”
Efter skolan gick Chung och Jiro hem tillsammans. ”Tack för att du gjorde det där”, sa Chung.
Jiro log. ”Du är min vän. Om något är viktigt för dig så är det viktigt för mig.”
Illustrationer: Melissa Manwill